Klenshyttan
| Klenshyttan | |
| småort | |
 Klenshyttan i juli 2013
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Dalarna |
| Län | Dalarnas län |
| Kommun | Ludvika kommun |
| Distrikt | Ludvika distrikt |
| Koordinater | 60°6′3″N 15°5′58″Ö / 60.10083°N 15.09944°Ö |
| Area | 28 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 79 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 2,8 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Småortskod | S6613[2] |
| Beb.områdeskod | 2085SB127 (1990–)[3] |
  Ortens läge i Dalarnas län
| |
| Wikimedia Commons: Klenshyttan | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Klenshyttan är en småort och bergsmansby i Ludvika socken i Ludvika kommun, belägen 11 km sydväst om Ludvika, vid riksväg 50 mellan Grängesberg och Ludvika. I Klenshyttan framställdes tackjärn under 315 år av oavbruten drift, från 1605 till 1920. Anläggningen ägs idag av Ludvika kommun. Hyttan ingår i Ekomuseum Bergslagen.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Den första hyttan anlades troligen 1605 av bergsmännen Jan Olson Klack och Olof Olson Klack. I den äldsta skriftliga handlingen som härrör från 1620 kallas platsen för ”Klämshyttan”. Då byggdes en stångjärnshammare som dock nerlades redan 1650. Hyttan var delad i 24 andelar fördelade mellan bergsmännen och var bergsmansägd fram till nedblåsningen 1920. Klenshyttan lades ned på grund av en olycka 1920. Det var totalt 6 män som dog i olyckan.[källa behövs]
År 1842 förvärvade Hagge bruk andelar i hyttan och var från 1863 majoritetsägare. I köpet ingick även gruvor och skog. De nya ägarna gjorde stora investeringar och flera moderniseringar genomfördes under 1800-talets andra hälft.
År 1882 byggdes en ny masugn, det är den som fortfarande finns kvar. Den fick en fristående ugnspipa som var uppställd på järnbockar i stället för på murar. Anläggningen konstruerades av ingenjörsfirman Qvist & Gjers i Arboga. Man investerade även i bland annat ny vattenturbin, ångpanna med ångmaskin och en cylinderblåsmaskin.
Järnvägen[redigera | redigera wikitext]
Ombyggnaden möjliggjordes genom att Bergslagernas Järnvägar (BJ) år 1877 öppnade järnvägssträckan förbi Klenshyttan, som även fick en egen station. Från järnvägen gick ett stickspår rakt genom kolhuset. Därigenom förbättrades transporterna av råvarorna (malm och träkol) till hyttan och de färdiga produkterna (huvudsakligen tackjärn) från hyttan.
Samhället[redigera | redigera wikitext]
Kvar finns idag den väl bevarade masugnsbyggnaden och rostugnen samt herrgården. Av rådstugan återstår bara ytterväggarna i slaggsten. På området står även en liten kalkugn som uppfördes av slagg, gråsten och tegel. För övrigt finns kolhusruin, dammvall, malmtorg, slaggvarpar och fyra malmbås samt en smideshärd.
Bilder, exteriör[redigera | redigera wikitext]
-
Kalkugn -
Rostugnen till vänster och masugnen till höger -
Ruin efter rådstugan -
Masugnsbyggnad
Bilder, interiör[redigera | redigera wikitext]
-
Uttappningshålet (utslagsbröstet) -
Masugnen, vy uppåt -
Masugnskransen med uppsättningsmålet -
Uttag för masugnsgas
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Ekomuseum Bergslagen: Klenshyttan.
- Lindeqvist, Christina; Hägerman, Britt-Marie, red (2010). Om järn och människor: Ekomuseum Bergslagen berättar i landskapet: guidebok. Ludvika: Ekomuseum Bergslagen. Libris 11934873. ISBN 9789163369070, s. 62-63
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Klenshyttan.
| ||||||||||||||||
