Klockmetall
Klockmetall eller klockbrons är en bronslegering som är avsedd för gjutning av bland annat kyrkklockor och som vanligtvis består av 78% koppar och 22% tenn och är gulgrå till färgen.[1]
Variantioner av legeringen ligger mellan 78 och 85 % koppar och 15–22 % tenn. Ibland ingår 1–3 % bly istället för lika mycket tenn. Klockmetall används till kyrkklockor, koskällor, skeppsklockor och vällingklockor. Gjutformen tillverkas av sand och lim och förstörs efter varje gjutning då den brytes upp.[2] Förr lade man ibland till silver eller guld i gjutmassan i tron om att men fick en finare klang i klockan,[1] till exempel kastade Kung Fredrik I i dukater i smältan vid gjutningen av den stora 8,8 ton tunga klockan Susanne i Magdeburgs domkyrka år 1702.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Klockmetall i Nordisk familjebok”. Runeberg. https://runeberg.org/nfbn/0186.html. Läst 13 januari 2015.
- ^ ”Klockgjutning - hur Strömsöklockan blev till”. svenska.yle.fi. 14 september 2008. http://svenska.yle.fi/artikel/2008/09/14/klockgjutning-hur-stromsoklockan-blev-till. Läst 13 januari 2015.
- ^ ”Der Dom zu Magdeburg St. Mauritius und Katharinen”. kukma.net. http://kukma.net/dominglas/. Läst 14 januari 2015. ”Vid den senaste omgjutningen 1702 av John Jacobi från Berlin kastade kung Fredrik I. i en handfull dukater i dom glödande massorna”