Klotfoting

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klotfoting
Glomeris marginata 1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Klass Dubbelfotingar
Diplopoda
Ordning Glomerida
Familj Glomeridae
Släkte Glomeris
Art Klotfoting
G. marginata
Vetenskapligt namn
§ Glomeris marginata
Auktor (Villers, 1789)
Synonymer
Oniscus marginata Villers, 1789 [1]
Hitta fler artiklar om djur med

Klotfoting (Glomeris marginata) är en vanlig europeisk art bland tusenfotingarna. Den är ganska kort, har rund genomskärningsyta och kan rulla ihop sig till en boll när den känner sig hotad. Den finns i centrala och nordvästra Europa, från Skandinavien och Polen till Spanien och Italien.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Klotfoting blir 7-20 millimeter lång. Honorna är längre än hanarna. Kroppen är täckt av tolv svarta ryggplåtar med vita kanter. Alla segment utom det längst fram och det längst bak har två benpar. Totalt har den ungefär 18 benpar. Den ser med punktögon som sitter i två grupper om ungefär nio, på sidorna av huvudet.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Klotfoting lever i förna som bildas av löv, i gräs och under stenar. Den föredrar kalkhaltig jord. I trädgårdar påträffas den oftast under häckar och basen av gamla murar. Den är mindre känslig för uttorkning än andra tusenfotingar och kan påträffas på öppen mark, till och med i solsken. Dock föredrar den fuktig jord och är mest aktiv på natten. Klotfoting lever på gamla multnande löv och föredrar dessa framför nyfallna, mer näringsrika löv. Den har därför stor betydelse som nedbrytare (i likhet med daggmaskar). Exempel på rovdjur som äter klotfoing är stare och paddor. Den försvarar sig genom att rulla ihop sig till en hård boll. Den kan också utsöndra en obehaglig vätska som är giftig för spindlar, insekter och ryggradsdjur.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Mångfotingar. Myriapoda. 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-53-7

  1. ^ Oniscus marginata Villers, 1789”. Universität Ulm. http://www.biologie.uni-ulm.de/cgi-bin/query_all/details.pl?id=81887&stufe=7&typ=ZOO. Läst 21 juni 2007.