Knärot

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Knärot
Goodyera repens (habitus).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Sparrisordningen
Asparagales
Familj Orkidéer
Orchidaceae
Släkte Goodyera
Art Knärot
G. repens
Vetenskapligt namn
§ Goodyera repens
Auktor (L.) R. Br.
Hitta fler artiklar om växter med

Knärot (Goodyera repens) är en växtart i familjen orkidéer och släktet knärötter. Den beskrevs först av Linné som Satyrium repens men fick sitt nuvarande namn av den brittiske botanisten Robert Brown. Artepitetet repens betyder krypande och syftar på artens växtsätt. Knärot är en av de vanligare orkidéerna i Sverige och växer i nästan hela landet. Arten skyddas av den riksomfattade fridlysningen av alla orkidéer.

Utseende och växtsätt[redigera | redigera wikitext]

Knärot är lågväxt och blir cirka en decimeter hög. Den har alltid rikligt med utlöpare och bildar mattor av bladrosetter. De vintergröna bladen är äggformade och spetsiga med ett otydligt nätmönster på ovansidan. Blommorna är ganska små, vita, ludna och sitter i en spiralformad blomställning. Stjälken är finhårig upptill[1].

Utbredning och släktskap[redigera | redigera wikitext]

Knärot är spridd över hela det boreala bältet från Skandinavien till Östra Sibirien, Alaska och norra Kanada[1]. Den finns även i några mer sydliga bergsregioner. Det är den mest vitt spridda arten i sitt släkte och i Nordamerika växer den ofta tillsammans med flera liknande släktingar medan den i kontinentala Europa är ensam representant i släktet.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Knärot trivs bäst på frisk, mossbeväxt mark, gärna i mossrika barrskogar, I söder kan den dock även hittas i örtrika tallskogar och i fjällkedjan kan den växa i fjällbjörkskog. Växtplatsen är alltid bland mossa, gärna hus- eller väggmossa och inte sällan lite upphöjt som på stenar och block[2]. Arten tycks vara mycket tålig mot skuggiga förhållanden och den går att hitta i skogar med mycket tät krontäckning och även under blåbärsris. Knärot blommar mellan juli och augusti och pollineras främst av humlor men även vägbin och blomflugor har observerats göra blombesök[3].

Precis som andra orkidéer har arten mycket små frön som är kapabla att spridas av vinden över långa avstånd[4]. Den minimala storleken medför dock att fröet inte har en egen näringsreserv för att kunna gro utan är helt beroende av att hitta en svamppartner som genom så kallad mykorrhiza kan samarbeta med växten och överföra näringsämnen och sockerarter som behövs för groning[5]. Knärot är dock beroende av sin svampparter, arten Ceratobasidium cornigerum, även som fullvuxen planta och det kan antas att svampen får sockerarter från knärot i utbyte mot näringsämnen så att växten kan lägga mer resurser på att fotosyntetisera effektivt i den skuggiga skogsmiljön[6].

Hot[redigera | redigera wikitext]

Trots att den fortfarande är en ganska vanlig art i stora delar av Sverige är den sedan 2010 inkluderad rödlistan som nära hotad (NT)[7]. Rödlistningen beror på att population minskar, något som antas vara en följd av intensivt skogsbruk. Det är känt att arten är känslig för skogsavverkning, förmodligen som en följd av att den är anpassad till en skuggig miljö med stabilt mikroklimat. Det anses vidare att arten är knuten till skogar som är äldre än 80 år och en studie har visat att den nästan helt saknas från skogar som är omkring 40 år gamla och att den har en nästan dubbel så hög förekomst i skogar som är 120 år eller äldre jämfört med ca 75-åriga skogsbestånd[8]. Då svenska skogar ofta avverkas vid en ålder mellan 80 och 100 år är det naturligt att arten minskar i brukade skogslandskap.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Den virtuella floran”. http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/orchida/goody/. Läst 2014-11-21. 
  2. ^ ”Knärot- årets växt 2011” (PDF). Svenska botaniska föreningen. http://svenskbotanik.se/wp-content/uploads/2013/11/knarot_low_162.pdf. Läst 2014-11-21. 
  3. ^ Jacquelyn A. Kallunki (1981). ”Reproductive biology of mixed-species populations of Goodyera (Orchidaceae) in Northern Michigan.”. Brittonia "33" (2): sid. 137-155. 
  4. ^ Joseph Arditti (2000). ”Numerical and physical properties of orchid seeds and their biological implications.”. New Phytologist "145": sid. 367–421. 
  5. ^ Joseph Arditti (1967). ”Factors affecting the germination of orchid seeds”. The Botanical Review "33" (1): sid. 1-97. 
  6. ^ Cameron, Duncan D.; Leake, Jonathan R.; Read, David J.. ”Mutualistic mycorrhiza in orchids: evidence from plant–fungus carbon and nitrogen transfers in the green-leaved terrestrial orchid Goodyera repens”. New Phytologist "171" (2): sid. 405-416. 
  7. ^ Kjell-Arne Olsson. ”Artfaktablad - knärot”. http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Goodyera_Repens_220787.pdf. Läst 2014-11-21. 
  8. ^ Johnson, Samuel (PDF). Retention forestry as a conservation measure for boreal forest ground vegetation. Acta Universitatis agriculturae Sueciae. "2014:96". Uppsala: SLU. ISBN 978-91-576-8141-6. http://pub.epsilon.slu.se/11614/ 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]