Knivlagen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om knivlagen i Sverige. Se knivlagar för internationella förhållanden.

Lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (1988:254), knivlagen, är en svensk lag som på allmän plats, inom skolområde och i fordon på allmän plats förbjuder innehav av "knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa".[1] Lagen förbjuder även försäljning eller överlåtelse av sådana föremål till personer under 21 år.

Farliga föremål[redigera | redigera wikitext]

Sådana farliga föremål kan till exempel vara:[2]

  • Stiletter
  • Springknivar
  • Butterfly-knivar
  • Sablar
  • Svärd
  • Kaststjärnor
  • Karatepinnar
  • Knogjärn

Undantag[redigera | redigera wikitext]

Lagen medger undantag från förbudet "om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat".[3]

Sådana undantag kan till exempel vara:[2]

  • Militär som till uniform bär kniv
  • Hantverkare
  • Svampplockare som under vandring bär ändamålsenlig kniv
  • Normalt bruk av fickkniv eller multiverktyg

Att inneha kniv eller något annat farligt föremål för att för att känna sig trygg eller för att kunna försvara sig med är dock inte ett giltigt undantag.[4]

Åldergräns för vissa föremål[redigera | redigera wikitext]

Innehav[redigera | redigera wikitext]

Personer under 21 år får inte inneha "stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klingan eller bladet snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller springknivar)".[5]

Försäljning och överlåtelse[redigera | redigera wikitext]

"Knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt springstiletter eller springknivar"[6] får inte säljas eller överlåtas till personer under 21 år.

Förverkande[redigera | redigera wikitext]

Polisen har rätt att förverka, det vill säga ta ifrån någon, farliga föremål som innehafts, sålts eller överlåtits i strid med lagen.[7]

Införsel[redigera | redigera wikitext]

För införsel av den här typen av farliga föremål, utom sablar och svärd, krävs tillstånd. Tillstånd prövas av polismyndigheten på den ort där förtullning ska äga rum eller, om förtullning inte behövs, där införseln sker. Se förordning (1990:415[8]) om tillstånd för införsel av vissa farliga föremål.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1 § 1 stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål
  2. ^ [a b] ”Knivar och andra farliga föremål”. Polisen. http://www.polisen.se/Lagar-och-regler/Vapen/Knivar-med-mera/. 
  3. ^ 1 § 2 stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål
  4. ^ ”1 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål”. lagen.nu. https://lagen.nu/1988:254#P1S1.  Se kommentarsfältet.
  5. ^ 1 § 3 stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål
  6. ^ 2 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål
  7. ^ 5 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål
  8. ^ http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Forordning-1990415-om-tills_sfs-1990-415/?bet=1990:415

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]