Knut Kurck
Knut Jönsson Kurck, född 8 september 1622, död 26 juni 1690 på Hedensö i Södermanlands län, var ett svenskt riksråd och friherre till Lempelä i Åbo och Björneborgs län. Hans ägor omfattade Hedensö, Årstad och Vendelsjö i Södermanland, Klackeborg, Norsholm och Boxholm i Östergötland, Göksholm i Närke, Åkeshov i Uppland och Sjögerås i Värmland. Han var son till Jöns Knutsson Kurck, systerson till Axel Oxenstierna.
Innehåll |
[redigera] Karriären
Knut Kurck tillhörde rådspersonalen under drottning Kristinas minderårighet, var åren 1651-1660 landshövding i Västmanlands län, inkallades februari 1660 i riksrådet, var 1663-1678 president i Kommerskollegium, förlänades 1666 med lagmansdömet över Närke, blev 1676 häradshövding i Västerbotten och dess lappmarker och var 1677-1680 president i Svea hovrätt. 1668 köpte Kurck gården Norsholm av Peter Spirings styvson Johan Philip Silfvercrona.
[redigera] Blå boken
Inom rådet blev han en avgjord motståndare till Magnus Gabriel de la Gardie och samverkade med [[Sten Nilsson Bielke ]], Mattias Biörenklou och Claes Rålamb. Så deltog han i klandret över vanvården vid kungens uppfostran och över slöseriet med kronans gods, tillhörde den majoritet i rådet som beslöt om Sveriges deltagande i trippelalliansen 1668, var med om att utarbeta det under namnet Blå boken kända statsregleringsförslaget av 1668 och protesterade 1671 jämte sex andra rådsherrar mot förbundet med Frankrike.
[redigera] Angreppet på rikskanslern
Under riksdagen i Uppsala 1675 bevistade han de hemliga överläggningar som flera rådsherrar höll hos Rålamb angående störtande av Magnus Gabriel de la Gardie. Han gick så långt att han jämte Rålamb angav rikskanslern för förgripliga yttranden om kungen. Angivelsen synes ha bidragit till Karl XI:s växande köld mot De la Gardie. Den vid samma riksdag inledda räfsten med förmyndarstyrelsen betraktades av Kurck som ett gott vapen mot rikskanslern.
[redigera] Åtalet mot Kurck
I oktober 1681 blev emellertid Kurck och en av hans ämbetsbröder, Gustaf Larsson Sparre, ställda under åtal inför Svea hovrätt och förvisade från hovet eftersom de vägrade underteckna en skrivelse från slutet av 1680 som reglerade rådets rättigheter och skyldigheter gentemot kungen och ständerna. Efter att ha ingivit böneskrifter fick de likväl snart rättegången nedlagd och förvisningen upphävd.
[redigera] Rådet – ett stånd
Kurck var en uttalad motståndare till karolinska enväldet. Han var illa omtyckt hos ivrarna för en starkare kungamakt på grund av sitt påstående att rådet var ett särskilt stånd i riket, som stod mellan kungen och de andra stånden. Enligt Kurck hade rådet till uppgift att övervaka att medborgare respekterade överheten samt att vara skiljedomare i de tvistigheter som kunde uppstå mellan kungen och ständerna. Härigenom ådrog han sig även den unge konungens onåd.
[redigera] Drabbad av reduktionen
Knut Kurck upphörde i slutet av 1681 med all ämbetsutövning och var en av de åtta rådsherrar som avskedades i maj 1682. Räfsten med förmyndarstyrelsen i förening med reduktionen drabbade Kurck hårt och i slutet av 1685 tvingades han sälja huset i Stockholm och åtskillig annan lösegendom. På sin ålderdom sysslade Kurck med genealogiska studier. Av alla Knut Kurcks egendomar från tiden före reduktionen övergick efter hans död på Hedensö den 26 juni 1690 endast Hedensö och Norsholm till hans son.
[redigera] Källor
Kurck, Knut i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1911)
| Företrädare: Bengt Horn |
President för Svea hovrätt 1677–1680 |
Efterträdare: Magnus Gabriel De la Gardie |
| Företrädare: Claes Stiernsköld |
Landshövdingar i Västmanlands län 1651-1660 |
Efterträdare: Gustaf Larsson Sparre |
