Knut Långe

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Knut Långe
Mynt slaget för kung Knut
Kung av Sverige
Regeringstid 1229–1234
Företrädare Erik Eriksson
Efterträdare Erik Eriksson
Gemål Helena Pedersdotter Strange
Barn Holmger
Filip
Ätt Erikska ätten
Far Holmger Filipsson
Död 1234
Begravd Sko kloster i Uppland
Religion Romersk-katolska kyrkan

Knut, kallad Knut Långe, Knut Holmgersson (den andre svenske kungen med namnet Knut), död 1234, medregent 1222-1229 och efter slaget vid Olustra 1229 var Knut kung av Sverige fram till sin död 1234. Han residerade på Skohalvön i Uppland och omnämns ibland som Knut till Sko. Knut uppges ha tillhört Folkungarna, ett politiskt parti som gjorde uppror mot kung Erik Eriksson.

Knut Holmgersson anses vara sonsonson till Erik den helige och därmed medlem av Erikska ätten. Knuts far Holmger Filipsson[1] kallades kung Knut Erikssons "nepos". Denna släktskapsbeteckning, som används uteslutande för personer som hör till en yngre generation, betyder i svenskt medeltidslatin oftast bror- eller systerson. Knut Långe var alltså sannolikt bror- eller systersonson till Knut Eriksson och därmed syssling till kung Erik Eriksson ("läspe och halte").

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Knut Långe var medlem av det råd som 1222-1229 styrde Sverige istället för den omyndige kungen Erik Eriksson. Efter ett uppror ryckte han genom segern i slaget vid Olustra 1229 till sig Sveriges krona.

År 1230 lät han prägla mynt i Östra Aros. Han medverkade vid grundandet av Sko kloster i Uppland, där han också begravdes. Knut Långe dog 1234.

Knut gifte sig omkring 1225 med Helena Pedersdotter Strange.

Barn

  1. Holmger Knutsson, död 1248 (avrättad efter ett uppror av folkungarna, som utmynnade i slaget vid Sparrsätra år 1247)
  2. Filip Knutsson (Erikska ätten), död 1251 (avrättad)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 14