Knut Långe
Knut, kallad Knut Långe, Knut Holmgersson (den andre svenske kungen med namnet Knut), död 1234, var kung av Sverige från 1229. Hans far Holmger Filipsson[1] kallades kung Knut Erikssons "nepos". Denna släktskapsbeteckning, som används uteslutande för personer som hör till en yngre generation, betyder i svenskt medeltidslatin oftast bror- eller systerson. Knut Långe var alltså sannolikt bror- eller systersonson till Knut Eriksson och därmed syssling till kung Erik Eriksson ("läspe och halte").
Knut Långe var sannolikt gift med en kvinna i Folkungaätten.
Barn
- Holmger Knutsson, död 1248 (avrättad efter ett uppror som utmynnade i slaget vid Sparrsätra år 1247)
- Filip Knutsson, död 1251 (avrättad)
[redigera] Biografi
Knut Långe var medlem av det råd som 1222-1229 styrde Sverige istället för den omyndige kungen Erik Eriksson. Efter ett uppror ryckte han genom segern i slaget vid Olustra 1229 till sig Sveriges krona. År 1230 lät han prägla mynt i Östra Aros. Han medverkade vid grundandet av Sko kloster i Uppland, där han också begravdes. Knut Långe dog 1234.
[redigera] Källor
- ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg Litet lexikon över Sveriges regenter Vincent förlag, Boda kyrkby 2004 ISBN: 91-87064-43-X s. 14
- Svenskt biografiskt lexikon, band 21.
| Företrädare: Erik den läspe och halte |
Kung av Sverige 1229–1234 |
Efterträdare: Erik den läspe och halte |
