Knut den Stores torg
| Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att verifieras. (2011-11) Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
| Den här artikeln eller stycket innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2011-11) Hjälp gärna till med att åtgärda problemet om du kan, och diskutera saken på diskussionssidan. Se fler artiklar med samma problem. |
Knut den Stores torg ligger i centrala Lund, mittemot järnvägsstationen.
Genom det område som tidigare tillhört Carl Holmbergs mekaniska verkstad tillkom 1956 Knut den Stores gata som en förbindelselänk mellan Bangatan och Bytaregatan.[1] Platsen fick dock sin slutgiltiga utformning först sedan kontorshusen på norra sidan om torget färdigställdes i mitten av 1970-talet och namnet har sedermera ändrats till Knut den Stores torg. På slutet 1990-talet omgestaltades torgets och järnvägsstationens planering och ytskikt av landskapsarkitekten Sven-Ingvar Andersson.
Den södra delen av torget täcks helt av Knutsgården, ett bostads- kontors- och butikshus som ritades 1959 av Backström och Reinius. Huset är ett av Lunds vackraste exempel på efterkrigsmodernism och har all den skönhet och detaljering som senare gick förlorad under rekord- och miljonprogramsåren - något som för övrigt tydligt speglas av husen på den norra sidan av torget. Torget har även i folkmun kallats "Röda torget" på grund av dess röda stenbeläggning.
På grund av torgets närhet till stadsdelens systembolag, järnvägsstation och busshållplatser har det blivit ett tillhåll för stadens hemlösa och missbrukare. Under 2005 röstades torget fram till stadens mest otrygga plats, något som gjorde att flera "trygghetsförbättrande" åtgärder diskuterades. Bland annat ville man göra det olagligt att dricka alkohol utomhus på platsen och flera bänkar skulle tas bort. Torget med omnejd skulle även komma att i större utsträckning bevakas av patrullerande polis, något som skett i viss omfattning senare under 2005 och 2006.
[redigera] Källor
- ^ Bengt Pamp: Från Gödelöv till Östen Undéns gata, Föreningen Gamla Lunds årsbok 80, 1998, ISSN 1401-8063, sid. 28