Koh-i-noor
Koh-i-noor är en diamant på hela 108,93 carat som tidigare tillhört Indien. När den kom från Indien vägde den 186 carat. Nu tillhör diamanten den engelska kungafamiljen, infälld i en krona. "Koh-i-noor" är persiska och betyder "berg av ljus". Någon gång under 1500-talet räknade en indisk juvelerare ut att diamantens värde motsvarade cirka hälften av världsproduktionens kostnader under en dag.
Det hävdas ibland att diamanten är 5 000 år gammal. Som mineral är den äldre, men som slipad ädelsten finns den inte belagd förrän 1526 när den indiske rajan av Malwa hade den i sin ägo. När Taj Mahal byggdes monterades Koh-i-Noor i en vägg i mausoleet. Då den persiska kungen Nader Shah invaderade Indien tog han diamanten såväl som påfågelstronen i krigsbyte. Han förde med sig sitt byte till Persien, men diamanten fann sin väg tillbaka till Punjab.
Britterna kom över ädelstenen när man erövrade Punjab 1849 och drottning Victoria fick den i gåva 1851. Den dåvarande vikten låg på 186 carat, men den delades och slipades om för att få en högre lyster. Tillsammans med över 2 000 andra diamanter monterades den sedan i en tiara.
1936 monterades stenen in i kronan på beställning av den då nykrönta drottningen Elizabeth Bowes-Lyon (sedermera känd som drottningmodern). 2002 fick den ligga på hennes kista vid begravningen.
Indien har under många år försökt få Storbritannien att lämna tillbaka diamanten, men utan framgång.
