Kolmårdsmarmor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kolmårdsmarmor

Kolmårdsmarmor är en metamorf kalksten från Marmorbruket området kring Kolmården i nordöstra Östergötland. Marmorn återfinns med några meters tjocklek i den vita kalkstenen. Den är mycket rik på serpentin, ett vattenhaltigt magnesiumrikt silikatmineral, ibland består över 50 procent av stenen av detta. Det är denna mineral som ger kolmårdsmarmorn dess attraktiva utseende. Färgen på marmorn varierar från ljusgrön till grönsvart. Stenen har visat sig vittra om den används utomhus och har därför nästan uteslutande använts för inredningsarbeten.

Redan på 1200-talet tillverkade man föremål i kolmårdsmarmor, vilken dopfunten i Östra Eneby kyrka är ett exempel på. Marmorbruket fick sitt första privilegiebrev år 1673. På 1600-, 1700- och 1800-talen var denna marmor en attraktiv produkt som användes i exklusiva kretsar. Till exempel återfinns föremål av denna marmor vid Drottningholms slott, Stockholms slott, Kungliga Operan, Nationalmuseum och Uppsala universitet. Under första delen av 1900-talet blev stenen allt vanligare i vanliga kretsar och på 1970-talet slutade man nästan helt att bryta stenen. Brytningen skedde under regi av Marmorbruks AB, Kolmårdens marmorbruk, vars byggnader ännu idag går att bese några kilometer från Krokek.

I Hantverksbyn i Kolmården tillverkas det fortfarande föremål i kolmårdsmarmor enligt de gamla hantverkstraditionerna.

Kolmårdsmarmor är Östergötlands landskapssten.

Bilder[redigera | redigera wikitext]