Kolmårdsmarmor
Kolmårdsmarmor är en metamorf kalksten från området kring Kolmården i nordöstra Östergötland. Marmorn återfinns med några meters tjocklek i den vita kalkstenen. Den är mycket rik på serpentin, ett vattenhaltigt magnesiumrikt silikatmineral, ibland består över 50 procent av stenen av detta. Det är denna mineral som ger kolmårdsmarmorn dess attraktiva utseende. Färgen på marmorn varierar från ljusgrön till grönsvart. Stenen har visat sig vittra om den används utomhus och har därför nästan uteslutande använts för inredningsarbeten.
Redan på 1200-talet tillverkade man föremål i kolmårdsmarmor, vilken dopfunten i Östra Eneby kyrka är ett exempel på. På 1600- och 1800-talet var denna marmor en attraktiv produkt som användes i exklusiva kretsar. Till exempel återfinns föremål av denna marmor vid Drottningholms slott, Stockholms slott, Kungliga Operan, Nationalmuseum och Uppsala universitet. Under första delen av 1900-talet blev stenen allt vanligare i vanliga kretsar och på 1970-talet slutade man nästan helt att bryta stenen. Brytningen skedde under regi av Kolmårdens marmorbruk, vars byggnader ännu idag går att bese några kilometer från Krokek.
I Hantverksbyn i Kolmården tillverkas det fortfarande föremål i kolmårdsmarmor enligt de gamla hantverkstraditionerna.
Kolmårdsmarmor är Östergötlands landskapssten.
Bilder [redigera]
-
Golv i entréhallen till Stockholms stadshusets torn.
-
Trappa i "Blå hallen" i Stockholms stadshus.
-
Öppna spisen i paviljongen i Svindersvik, Nacka.
-
Ingångsportal till Tändstickspalatset i Stockholm.
-
Ingångsportal, ritad av Carl Hårleman 1746, till S:t Olai kyrka i Norrköping.
-
Dopfunt från 1200-talet i Östra Eneby kyrka i Norrköping.
-
Dopfunt i Rejmyre kyrka, utförd 1953 efter ritning av Kurt von Schmalensee.
-
Portal till Stigbergets sjukhus, Fjällgatan, Stockholm
-
Marmorsliperi i Kolmården på 1920-talet
_in_Norrk%C3%B6ping,_picture_5.JPG)
