Kommunitarism
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kommunitarism är en filosofisk åskådning såväl som en politisk ideologi som uppkom under 1900-talet i USA. Den kännetecknas av ett motstånd mot vissa aspekter av liberalismen och förespråkar ökat utrymme för det civila samhället. Kommunitarismen är ideologiskt och filosofiskt besläktad med konservatismen.[1] Gemensamma filosofiska källor är bland annat Aristoteles, Hegel, Machiavelli och Tocqueville.
Terminologi[redigera | redigera wikitext]
Kommunitarism som ord användes första gången på 1840-talet av Goodwyn Barmby som beteckning för personer som förespråkade kommunalism. Den moderna innebörden av ordet härrör från 1900-talet. Grovt sett kan kommunitarismen indelas i:
- Filosofisk kommunitarism, som ställer sig emot klassisk liberalism, som anses ontologiskt och epistemologiskt vara en självmotsägelse. I stället för att fokusera på individen, framhålls det civila samhället såsom det som format individen. Kommunitarismen menar att den liberala teorin om rättvisa inte tagit hänsyn till värdet av samhället.
- Ideologisk kommunitarism är en radikal mittenideologi med emfas på samhället och som ofta kännetecknas av att stå till vänster i ekonomiska frågor och till höger i sociala. Ideologisk kommunitarism kan därför sägas vara en form av synkretisk politik.
Filosofisk kommunitarism[redigera | redigera wikitext]
Kommunitarismen inom filosofin uppstod som respons på John Rawls A Theory of Justice och kritiserade hans atomiska syn på människan som en individ. För kommunitarerna blir människan en individ genom att förhålla sig till de värden och trosuppfattningar som finns i dess samhälle. Även människor som tar avstånd från dessa värden och föreställningar, gör detta på grundvalar som är befästa i det samhället, menar kommunitarerna.
Till de främsta kommunitarerna räknas bland andra Michael Sandel, Charles Taylor, Alasdair MacIntyre och Michael Walzer.
Ideologisk kommunitarism[redigera | redigera wikitext]
Den ideologiska kommunitarismen bygger på Robert Putnams bok Den ensamme bowlaren i vilken han resonerar omkring begreppet socialt kapital.
Det har visat sig problematiskt att applicera höger–vänsterskalan på kommunitarismen. Såväl vissa tänkare och grupper i den politiska högern som motsvarande i den politiska vänstern har visat intresse för kommunitära tankegångar.
Kommunitarianismen har mycket gemensamt med den kristdemokratiska rörelsens personalistiska människosyn och behovet av gemensamma värderingar i ett samhälle för att det ska fungera. Den förknippas även med tredje vägen.
Fastän kommunitarismen kan sägas vara en tankeströmning som personer i många politiska partier tagit till sig av, har även rena kommunitaristiska rörelser bildats, som The Communitarian Network av Amitai Etzioni (1993).
Se även[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Almqvist, Kurt & Linder, Anders PJ. I konservatismernas tid. sid. 27–35. ISBN 978-91-88717-19-1. OCLC 1143275830. http://worldcat.org/oclc/1143275830. Läst 2 november 2021
| |||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
