Komplex traumatisering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Komplex PTSD (C-PTSD; Complex post-traumatic stress disorder) används för att beskriva människans erfarenhet av upprepade och/eller kroniska och långvariga traumatiska händelser. Komplex traumatisering kan bland annat uppstå som en följd av svåra barndomstrauman som vanvård, omsorgssvikt eller övergrepp, vid upprepad misshandel eller vid upplevelser av krig. [1].

Kroniska trauman upprepas över tid och pågår under månader eller år. PTSD beskriver symtom som kan uppstå efter enstaka traumatiska händelser som rån, överfall, misshandel eller våldtäkt. Pearlman & Saakvitne definierar psykiska trauman som en enskild händelse eller upprepade händelser som upplevs som hot mot liv, kroppslig integritet eller förstånd. Människans känsla av trygghet raseras och resulterar i att hon känner sig hjälplös, ensam och sårbar i en farlig värld.

Kliniker och forskare har funnit att den nuvarande PTSD diagnosen i DSM-IV inte omfattar de mycket allvarliga psykiska symtom som uppstår när en människa utsätts för kroniska trauman. Judith Herman, professor vid Harvard, har därför föreslagit att komplex PTSD införs som diagnos i DSM. [2] Otrygga anknytningsmönster ingår inte i kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom medan ett uttalat otryggt, ofta otryggt-desorganiserat anknytningsmönster anses känneteckna komplex PTSD. [3]


Symtom[redigera | redigera wikitext]

Symtom som diskuterades i samband med DSM-V var

  1. Förmåga att reglera känslor: avsaknad av inre tröstande instans
  2. Medvetande: dissociation, depersonalisation
  3. Självuppfattning: skam, hjälplöshet
  4. Uppfattningar om förövaren: kan ta form av rädsla eller sorg, men personen kan även identifiera sig med och försvara förövaren.
  5. Relationer med andra: undvikande, personen kan isolera sig, försöka bli räddad eller återupprepa trauman genom att söka sig till nya förövare, reviktimisering
  6. System of meaning: hopplöshet

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Judith Herman [4] anser att behandling av komplex traumatisering ska utföras i tre faser:

  1. Stabilisering
  2. Ihågkomst och sorg över det som är förlorat
  3. Integration, skapa och/eller återerövra en plats i samhället

Herman hävdar också att läkning inträffar i en tillräckligt god terapeutisk relation där tillfrisknandet kräver att människan återupprättas i den terapeutiska relationen.

Många menar att behandling av komplex PTSD ska ha ett annat fokus än behandling av PTSD. Den komplext traumatiserade människan behöver hjälp att hantera de symtom som skapar svårigheter i hennes dagliga liv. Hon behöver till exempel professionell behandling för att kunna bygga upp en inre tröstande instans för att kunna reglera känslor, hjälp att förstå och hantera de svårigheter som uppstår vid dissociation och läka dissociation, hjälp att hantera mellanmänskliga problem och läka anknytningsskador.[5]

Det finns även förslag att utvidga den fasspecifika behandlingen vid komplex traumatisering till sex faser [6] där man arbetar med:

  1. Stabilisering
  2. Självreglering
  3. Självreflektion
  4. Traumafokuserad behandling
  5. Hantera relationer
  6. Utveckla en positiv självbild

Läkning av komplex PTSD innebär att människan utvecklar sin förmåga att reglera känslor och trösta sig själv, att hon klarar att vara närvarande istället för att dissociera, att hon förvärvar en trygg anknytning och upplever att hon är värd att älskas och förmår att älska/skapa goda relationer. Många behöver även hjälp för att integreras, att hitta eller återerövra en plats i samhället. Både terapeut och klient behöver förbereda sig för ett maraton snarare än ett kortdistanslopp. Prognosen är emellertid god om arbetet får " ta så lång tid som det tar". Det är med andra ord viktigt att människor som lever i svåra tillstånd pga komplex traumatisering får en längre sammanhållen behandling.

Aktuella utbildningar som ges av APA (American Psychological Association) lyfter fram att Komplex PTSD är ett komplext tillstånd som kräver komplex behandling. [7]

Det är även av yttersta vikt att utreda om det förekommer samsjuklighet i kronisk/komplex traumatisering för de patienter som uppfyller kriterier för PTSD. Patienter med samsjuklighet riskerar att destabiliseras och försämras om behandlaren saknar kunskaper om de allvarliga symtom som uppstår vid komplex traumatisering och traumarelaterad dissociation.

Nuläge[redigera | redigera wikitext]

Situationen i Sverige verkar i många avseenden likna 1980-talets USA då man trodde att endast krigsveteraner drabbades av PTSD. I Sverige kopplas Komplex PTSD på det stora taget enbart samman med upplevelser av krig och flyktingskap varför det saknas djupare kunskap om andra patientgrupper. Trauma Center i USA som grundades av Bessel van der Kolk gjorde en kartläggning för ett tiotal år sedan vilka typer av trauman som remitterade patienter exponerats för. [8] Kartläggningen kan ge en fingervisning om vad som gäller även för svenska patienter som lider av Komplex PTSD.

  1. Förlust/separation - 98,6 procent
  2. Omsorgssvikt - 91,4 procent
  3. Fysisk misshandel - 80,0 procent
  4. Sexuella övergrepp - 74,3 procent
  5. Emotionella övergrepp - 85,7 procent
  6. Övriga trauman - 91,4 procent
  7. Bevittnat våld - 87,1 procent
  8. Missbruk inom familjen - 75,7 procent

Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri i Uppsala skriver att patienter med komplex PTSD är vanliga inom den psykiatriska vården men att traumatisering inte alltid uppmärksammas. Därför bör förekomst av tidig känslomässig försummelse och brist på anknytning i barndomen utredas, liksom förekomst av upprepade övergrepp, familjevåld, krigs- och flyktingtrauma eller andra former av upprepade hot mot psykisk och fysisk säkerhet. Den allmänpsykatriska specialistvården ska kunna erbjuda stabiliserande och stödjande insatser. Behandling av komplex PTSD kräver däremot vård vid specialistcentrum för psykotraumatologi. [9]

I Sverige saknas med något undantag specialistcentrum för psykotraumalogi som även tar emot patienter som lider av Komplex PTSD som en följd av svåra barndomstrauman varav följer att patientgruppen inte erbjuds den längre sammanhållna fasspecifika behandling som kommer andra traumatiserade patienter till del. [10]

Hur det ser ut i landet i stort vad avser kunskap inom den allmännpsykatriska specialistvården när det gäller både komplex PTSD och dissociativa störningar är oklart. Det är också oklart om det finns fastställda rutiner att utreda samsjuklighet i Komplex PTSD för de patienter som uppfyller kriterier för PTSD, och om patienter som lider av Komplex PTSD finns redovisade i vårdens uppföljningssystem eller om patientgruppen döljs under andra diagnoser. Det är också oklart om behandling av Komplex PTSD omfattas i regionala vårdprogram eller om situationen är så allvarlig att det finns ett stort mörkertal av patienter inte erbjuds adekvat specialistvård inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.

I "Guidelines" som publicerats av APA (American Psychological Association) finns en rekommendation att formulera vilka värderingar som styr utbildning och behandling av människor som exponeras för trauma. Dessa värderingar bör formuleras explicit och synliggöras.[11]

Vid Bowlby Centre finns till exempel en grupp kliniker som explicit fomulerat och publicerat sina värderingar. Bowlby Centre ger bland annat ut tidskriften Attachment - New Directions i Psychotherapy and Relational Psychoanalysis. Tidskriften stöds av flera tongivande internationella traumatologiska experter till exempel Herman. [12]

De värderingar som formulerats av redaktionen för tidskriften Attachment - New Directions i Psychotherapy and Relational Psychoanalysis är:[13]

  1. Vi tror att psykiska problem har sitt ursprung i anknytningsrelationer som skadats eller brustit i början av livet och bäst behandlas i en längre mänsklig relation.
  2. Anknytningsrelationer formas i samhällen där det finns fattigdom, diskriminering och social ojämlikhet. Människan påverkas även av sina sociala villkor och dess effekter behöver erkännas.
  3. Psykoterapi bör vara tillgänglig för alla, och ur ett anknytningsperspektiv speciellt för dem som diskrimineras eller beskrivs som "olämpliga" för behandling.
  4. Psykoterapi måste ges med respekt, värme, öppenhet, en vilja att interagera och relatera, och vara fri från diskriminering.
  5. De som har tystats, som inte tillfrågats om sina erfarenheter och överlevnadsstrateger måste få sin verklighet erkänd och inte patologiserad.

Facklitteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Herman Judith, Trauma and recovery – From domestic abuse to political terror, London : Pandora, 1998
  • Bessel van der Kolk, Treating Complex Traumatic Stress Disorders: An Evidence-Based Guide
  • Robert Schwarz, Tools for Transforming Trauma, New York: Brunner-Routledge, 2002
  • Karlen Lyons-Ruth, Claudia Yellin, Sharon Melnick, Abraham Sagi-Schwartz, Extreme Life Events and Catastrophic Experiences and the Development of Attachment Across the Life Span , Attachment & Human Development, Volume 5 No.4, 2003
  • Bowlby J., A secure base: parent-child attachment and healthy human development, Basic Books, 1988
  • Siegel Daniel,J, The developing mind – How relationships and the brain interact to shape who we are, The Guilford Press, 2011
  • Saakvitne, K.W., Gamble, S.G., Pearlman, L.A., & Lev, B.T, Risking connection: A training curriculum for working with survivors of childhood abuse, Lutherville, MD: Sidran Foundation and Press, 2000
  • Gerge Anna, Trauma - om psykoterapi vid posttraumatisk och dissociativ problematik, Ludvika, Dualis, 2010
  • Nijenhuis Ellert R S et al, Haunted Self - Structural Dissociation And the Treatment of Chronic Traumatization, New York, W.W. Norton, c2006
  • Körlin Dag, Music listening, Imagery and Creativity in Psychiatry: Guided Imagery and Music (GIM) and Creative Arts Therapies (CATs) in Stress Disorders , Lap Lampert Academic Publishing, 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Complex PTSD: A syndrome in survivors of prolonged and repeated trauma. Journal of Traumatic Stress 5, 377-392.
  2. ^ http://www.ptsd.va.gov/professional/pages/complex-ptsd.asp
  3. ^ van der Kolk, B.A., Roth, S., Pelcovitz, D., Sunday, S., & Spinazzola, J. (2005). Disorders of extreme stress: The empirical foundation of a complex adaptation to trauma. Journal of Traumatic Stress, 18, 389-39
  4. ^ Herman, J.L. (1992(a)). Trauma and recovery. New York: Basic Books
  5. ^ van der Kolk BA, Roth S, Pelcovitz D, Sunday S, Spinazzola J (2005). ”Disorders of extreme stress: The empirical foundation of a complex adaptation to trauma”. J Trauma Stress 18 (5): ss. 389–99. doi:10.1002/jts.20047. PMID 16281237. 
  6. ^ ^ Cook, A., Spinazzola, J., Ford, J., Lanktree, C., et al. (2005) "Complex trauma in children and adolescents." Psychiatric Annals, 35:5, 390-398
  7. ^ http://www.apa.org/convention/ce-workshops/158.aspx
  8. ^ http://www.traumacenter.org/products/pdf_files/Complex_PTSD.pdf
  9. ^ http://www.katastrofpsykiatri.uu.se/nyttvardprogram.pdf
  10. ^ http://www.ur.se/upload/Skolfront/pdf/Specialistteam.pdf
  11. ^ http://www.apa.org/international/resources/networks/guidelines-trauma-training.pdf
  12. ^ http://www.thebowlbycentre.org.uk/JournalA1.htm.
  13. ^ http://www.karnacbooks.com/JournalDetail.asp?ID=5.