Kondition

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Med kondition brukar man mena kroppens förmåga att utföra ett långvarigt, submaximalt arbete. Det kallas även aerob uthållighet eller syreupptagningsförmåga eftersom konditionen är ett mått på hur väl man kan tillgodogöra sig det syre man andas in. Syreupptagningsförmåga, mäts vanligtvis i enheten ml / (kg×min ), det vill säga den maximala volymen syre i milliliter som kan tillföras varje kilogram kroppsvävnad per minut. Bland män är medelvärdet 45 ml/(kg×min), bland vältränade idrottsmän inom uthållighetsidrott är värden uppemot 85-90 inte sällsynta. Gunde Svan sägs ha mätt 91 ml/kg/min och Charlotte Kalla 74 ml/kg/min[1]. Kondition är en viktig indikator på hur väl hjärta och kärl fungerar. Den maximala syreupptagningsförmågan per kilo kroppsvikt är normalt högst hos uthållighetsidrottare inom löpning, cykel och längdskidåkning då dessa idrotter kräver hårt arbete under längre tidsintervaller. De högsta absoluta värdena ses ofta hos betydligt tyngre uthållighetsidrottare till exempel inom rodd.

Aerob uthållighet begränsas av hjärtats förmåga att pumpa ut blod, av kärlens förmåga att sprida blodet i kroppen och den lokala syreupptagningsförmågan i musklerna som främst beror av antalet mitokondrier och kapillärer i muskelcellerna. Hjärtats förmåga begränsas, i sin tur, av den maximala pulsen, hjärtats slagvolym och hjärtats ejektionsfraktion.

Konditionsträning ökar alla dessa komponenter utom maxpuls som främst styrs av gener och ålder. Det ökar förekomsten av kapillärer och kollateralkärl och det ökar antalet mitokondrier i de muskelceller som används. Även blodets förmåga att frakta syre till arbetande muskler ökar då kroppens totala blodvolym ökar med uthållighetsträning. Att lungornas kapacitet inte utgör en begränsande faktor kan du testa. Även om du arbetar på din maximala förmåga så går det att öka andningsfrekvensen.

Energi kan också frigöras utan att syre är tillgängligt och det kallar man anaeroba processer. När hjärta och kärl inte längre förmår sprida nog med syre till musklerna, så tar de anaeroba processerna över. Vid anaerobt arbete är mjölksyra en biprodukt. Den arbetseffekt där mjölksyran ackumuleras i stället för att transporteras bort brukar kallas mjölksyratröskeln. Ackumuleringen av mjölksyra är sannolikt den faktor som gör att man upplever att ens kondition inte räcker mer.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”World Best VO2 max Scores”. topendscores.com. http://www.topendsports.com/testing/records/vo2max.htm. Läst 10 november 2013.