Konjunktion (ordklass)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Konjunktioner)
Hoppa till: navigering, sök

En konjunktion är ett ord eller en fras som har till uppgift att binda samman satsdelar eller satser. De kan vara samordnande eller underordnande. I Svenska Akademiens grammatik kallas endast de samordnande konjunktionerna för konjunktioner, medan de underordnande benämns subjunktioner.

Samordnande konjunktioner[redigera | redigera wikitext]

De samordnande konjunktionerna är en sluten klass av ord som används för att samordna två eller flera led av ett visst slag till ett led av samma slag. Uttrycken inom parentes nedan kan i viss utsträckning fungera som konjunktioner. De samordnande konjunktionerna i svenskan är

  • additiva: och, samt (såväl som, respektive, plus, inklusive)
  • disjunktiva: eller
  • adversativa: men, fast, utan (utom, förutom, exklusive)
  • explanativa: ty, för
  • konklusiva: (det vill säga)

Underordnande konjunktioner (subjunktioner)[redigera | redigera wikitext]

De underordnande konjunktionerna är en i stort sett sluten klass av ord, som främst används för att underordna en sats under en annan. Den underordnade satsen eller bisatsen inkorporeras som en satsdel i den överordnade satsen som kallas för matrissats. Den underordnande konjunktionen inleder vanligtvis bisatsen, men att ett ord uppträder först i en bisats, betyder inte med automatik att det är en underordnande konjunktion, då även till exempel pronomen och adverb kan inleda bisatser. Några vanliga subjunktioner är följande:

  • med allmän betydelse: att, som, om, än
  • interrogativa: om, ifall, huruvida
  • komparativa: än, liksom, såsom
  • kausala: eftersom, därför att, för att, då, emedan
  • koncessiva: fast, fastän, oaktat, om än, även om
  • finala: för att
  • konditionala: om, ifall
  • temporala: då, när, medan, sedan, innan, till, tills

Exempel: Jag ser att det regnar. Hon frågade om det regnade. Det regnar mer än (det gjorde) igår. Eftersom det regnar tar jag ett paraply. Jag går ut fast det regnar. Hon stannar hemma för att inte blöta ner sina kläder. Om det regnar i morgon också, köper jag en resa till Mallorca. När det regnar hela sommaren blir man på dåligt humör.

Subjunktioner på väg ut ur det aktiva ordförrådet är bland andra alldenstund, ehuru, änskönt, på väg in är (kanske) även fast, typ med flera.

Konjunktionsfras[redigera | redigera wikitext]

Konjunktionsfras är en fras inledd med en underordnande konjunktion (dvs en subjunktion). I svenskan är det två konjunktioner som kommer i fråga, nämligen som och än; det senare används för att uttrycka jämförelseledet vid komparativer. Exempel:

Jag betraktar honom som expert.
Som nära vän är jag chockerad över hans uttalande.
Hon är tre år äldre än sin man.
Det är lättare sagt än gjort.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Teleman, Ulf, Hellberg, Staffan & Andersson, Erik, Svenska Akademiens grammatik. Svenska akad., Stockholm, 1999 (SAG) del 2