Konrad Lorenz
Konrad Zacharias Lorenz, född 7 november 1903 i Wien, Österrike, död 27 februari 1989 i Wien, Österrike, var en österrikisk zoolog och etolog. Han var son till Adolf Lorenz.
Österrikisk beteendeforskare som grundade etologin, den biologiska inriktningen i studiet av djurens beteende. Det och andra studier gjorde att han tillsammans med sina medhjälpare Nikolaas Tinbergen och Karl von Frisch mottog Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1973, med motiveringen: "for their discoveries concerning organization and elicitation of individual and social behaviour patterns." " Han var även den första att använda ordet mobbning,[förtydliga] när han beskrev hur djur attackerade i flock. 1938 gick han med i NSDAP och han stödde deras idéer om rashygien. Under de sista åren av sitt liv stödde han det österrikiska gröna partiet.
Lorenz invaldes 1968 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.
[redigera] Bibliografi
Böcker översatta till svenska:
- I samspråk med djuren (1953)
- Människan och hunden (1968)
- Aggression-det så kallade onda (1969)
- Spegelns baksida (1974)
- Civilisationens åtta dödssynder
[redigera] Externa länkar
Denna biografiska artikel om en nobelpristagare är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
