Konservering
Konservering är behandling och förberedande av livsmedel eller andra produkter eller föremål för att förlänga hållbarheten. För detta ändamål kan man använda olika typer av konserveringsmedel.
Efter skörd av vegetabilier och slakt av kött och fisk, påbörjas en nedbrytningsprocess med målet att återinföra produkten i kretsloppet. Konservering av livsmedel används för att förlänga produktens hållbarhet, genom att göra så att förstörelseprocesserna går långsammare och därmed behålla livsmedlets kvalitet.
Konservering av livsmedel[redigera | redigera wikitext]
Åtminstone sedan 12 000 år f.Kr. har människan försökt förlänga hållbarheten på mat.[1] Man spred ut säd i solen och gned in köttet med salt.[1] Långt senare uppfanns konservburken, som minskade svälten bland soldater.[1]
Några konserveringsmetoder är:
- Burkkonservering
- Djupfrysning
- Fermentering
- Frystorkning
- Gravning
- Hermetisering
- Inläggning - inlagd sill
- Konserveringsmedel
- Rimning
- Rökning
- Saltning
- Sylta
- Syrning
- Torkning
- Vattenglaskonservering
Konservering av människo- och djurkroppar[redigera | redigera wikitext]
Människo- och djurkroppar kan konserveras i flera olika syften - religiöst, dekorativt eller vetenskapligt. Konsten att konservera och stoppa upp djurhudar kallas också taxidermi.
En torr konserverad kropp kallas mumie.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Torka, salta & sylta”. Världens Historia (4): sid. 26-27. 2009. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100831170814/http://varldenshistoria.se/dagligt-liv/kultur/torka-salta-sylta. Läst 5 mars 2013.