Konståkning
Amerikanska konståkaren Sasha Cohen
|
|
| Högsta förbund | ISU |
|---|---|
| Först utövad | 1800-talet |
| Egenskaper | |
| Kontaktsport | Nej |
| Könsmixad | Ja, både separata tävlingar och könsblandade |
| Kategorisering | Skridskosport Vintersport |
| Utrustning | Skridskor |
| Spelplats | Inomhus-utomhus, ishall eller utomhusrink |
| OS | 1908 |
Konståkning är en sport där man åker med skridskor på is. Varje tävlande åkare har sitt eget program, ett kortprogram och ett friåkningsprogram. På lägre nivåer har man bara ett friåkningsprogram. I programmen utförs hopp, piruetter och speciella steg till ett utvalt musikstycke. Musik för tävling får inte innehålla sång. Tävlingdomare betygsätter alla elementen vid tävling. Alla element har ett grundvärde, sedan sätter den tekniska panelen poäng från -3 till +3 beroende på hur väl elementet är utfört. De konstnärliga bedöms av en domarpanel, i en skala från 1-10. I konståkning utförs förutom de tekniska elementen även koreografin, tolkning och dräkten som bör passa till musiken. Högsta och lägsta bedömningen räknas bort. Större tävlingar avslutas med en gala där de bäst placerade åker program enbart för uppvisning, då finns inga regler som begränsar musikval eller elementen.
Den svenska benämningen konståkning kan man översätta till det som det innebär, ”konst på is” eller ”artistisk åkning”. Denna betydelse i benämningen finns i väldigt många fler språk, t ex. tyskans ”Eiskunstlauf”. Förutom tävlingar associeras också konståkning till show business. Efter avslutad tävlingskarriär börjar en del åkare som artister i isshower och andra uppvisningar. De flesta konståkningsklubbar och föreningar brukar ha en jul- och/eller vårshow.
Några kända konståkare är Kim Yu-Na, Mao Asada, Sasha Cohen, Evgeni Plushenko, Evan Lysacek och Joannie Rochette.
Varje år arrangeras bl a Europamästerskapen i konståkning, Världsmästerskapen i konståkning, Four Continent (en tävling motsvarande Europamästerskap för övriga kontinenter) sedan 1990-talet och juniorvärldsmästerskap i konståkning.
Innehåll |
Historia [redigera]
De äldsta skridskorna hittade man i Rom och är cirka 4 000 år gamla. Likartade fynd har påträffats i Norden och därför hävdar många att skridskoåkningen härstammar från Norden. Vikingarna färdades ofta över isarna på sina lårbensskridskor. Metallskenorna kom först på 1400-talet.
Skridskoåkning var modernt i Nederländerna och England på 1600-talet och 1700-talet. 1640 bildades Edingburg Skating Club. Redan på 1700-talet började en engelsk artillerilöjtnant sätta åkningen i system. 1830 bildades London Skating Club och först nu kan man börja tala om konståkning. Jackson Haines från USA turnerade i Europa på 1840-talet med sina konståkningsskridskor där skenan var fast monterad vid kängan. Hans eleganta uppvisningar väckte ett enormt intresse.
Kungliga Skridskoklubben tillkom 1866 i Stockholm. Tillträde hade bara hovet, militären samt de högsta kretsarna. 1884 grundades Stockholms Allmänna Skridskoklubb (SASK). 1885 var man[vem?] överens om att Axel Paulsen från Norge var den tidens bästa konståkare. 1891 avhölls det första Europamästerskapet i Hamburg, tävlingarna kunde dock inte slutföras på grund av töväder. Damerna fick först 1902 vara med på VM i London och fick då ställa upp i herrklassen. Att bemärka var att Mrs. Madge Syers från England då kom 2:a efter världsmästaren Salchow från Sverige. 1908 blev konståkning en olympisk gren. Redan 16 år före de första olympiska vinterspelen var alltså konståkning en gren i olympiska sommarspelen.
Grunder [redigera]
Det första man lär sig i konståkning är bland annat piruett på två ben, köttbullen, slalom, tuppen och flygskär. De sex grundhopp som utförs är: salchow, toeloop, ögel, flip, lutz och axel. Av dessa hopp kan man göra enkel (ett varv), dubbel (två varv), trippel (tre varv), kvadrupel (fyra varv) och kvintupel (fem varv), detta gäller dock inte axel (se axel). Innan man lär sig grundhoppen är det vanligt att träna sig med ett "trea-hopp". Det är som en axel, fast man hoppar bara ett halvt varv (hoppar framifrån, landar baklänges). Herrar har lättare för kvadruplar än damer eftersom de har en större rotationsförmåga och mer kraft i benen som behövs för upphoppet. Ett kraftigt upphopp ger åkaren mer tid i luften för rotation.[källa behövs] Salchowhoppet är uppkallat efter den i Sverige verksamme danskfödde konståkaren Ulrich Salchow och axelhoppet efter norrmannen Axel Paulsen.
Grundpositionerna för piruetter är stå-, sitt- och liggpiruett. Sedan kan man variera de positionerna till exempelvis en himmelspiruett/sidledspiruett, hopp-i-liggpiruett, hopp-i-sittpiruett* eller Biellmannpiruett. Sistnämnda piruett är uppkallad efter den schweiziska konståkaren Denise Biellmann.
För att bli en duktig konståkare och klara de svåra hoppen, stegen och piruetterna så krävs mycket träning och vilja. Några saker som är viktiga i konståkning är att ha bra balans, bra koordination och vara vig. Nästan alla konståkare på högre nivå kan gå ner i spagat eller split. För att konståkarna ska bli viga mm så har de markträningar (off ice) och/eller balett, inne eller ute spelar ingen roll. De stretchar, springer, joggar, hoppar, styrketränar osv.
- Hopp-i-ligg med landning i sittposition och hopp-i-sitt med fotbyte i landningen räknas också som hopp-i-sitt.
Moment och grenar i konståkning [redigera]
- Obligatoriska figurer - ingår inte längre som obligatoriskt moment.
I singelåkning åker de två program, ett kortprogram med åtta (8) bestämda element. För damerna är det 3 hopp varav en axel ett steghopp och en hoppkombination, 3 piruetter varav en kombinationspiruett, och en stegsekvens, samt en flygskärssekvens. För herrarna är det också åtta (8) bestämda element, 3 hopp, 3 piruetter och två stegsekvenser. Sedan åker de även ett friprogram som är lite mer "öppet" för egna idéer. Där ska damerna ha 7 "hoppställen" varav tre kan vara kombinationer bestående av 2 eller 3 hopp i rad. Herrarna har 8 "hoppställen" och de har också möjlighet att göra kombinationer men endast på 3 av "hoppställena". Sedan ska både damerna och herrarna göra 3 piruetter. Därefter är det obligatoriskt för damerna att ha en flygskärssekvens och en stegsekvens medan herrarna bara behöver ha två stegsekvenser.
I paråkning åker en man och en kvinna två program ihop. Först det korta programmet och sedan friåkningen.
Även i isdans åker en man och en kvinna tillsammans. Man åker tre olika program: fridans, obligatorisk dans och en originaldans.
I synkroniserad konståkning är man 16 personer på isen samtidigt. Både kvinnor och män åker blandat i samma lag. Här är det viktigt att alla är samspelta och vet exakt var man har varandra. Sedan 1990-talet arrangeras VM i synkroniserad konståkning. Sverige, Kanada och Finland tillhör de bästa nationerna.
Externa länkar [redigera]
