Konstantin Paustovskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Konstantin Paustovskij

Konstantin Georgijevitj Paustovskij (med kyrillisk skrift: Константин Георгиевич Паустовский), född 31 maj 1892 i Moskva, död 14 juli 1968, var en rysk författare. Han blev nominerad till Nobelpriset i litteratur 1965.

Paustovskij växte upp i Ukraina och studerade vid universiteten i Kiev och Moskva. Han var under första världskriget bl.a. spårvagnsförare i Moskva och frivillig sjukvårdare på ryska västfronten. Sedan prövade han skilda yrken - fabriksarbetare, fiskare m.m. - under ett oroligt vandringsliv och började skriva på 1920-talet.

Paustovskij skrev noveller och romaner, gärna med exotiska miljöer och havsmotiv och med skildringar av sovjetiskt uppbyggnadsarbete. Som hans främsta verk framstår en svit memoarer, påbörjad på 1940-talet. Med sin fylliga realism och sina varmt lyriska naturskildringar för den traditionen vidare från Lev Tolstoj och Anton Tjechov men vittnar också om intryck från Knut Hamsun.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • [Novell] (översättning Hans Björkegren och Victor Bohm. I antologin Ryska noveller (Geber, 1960)
  • Det svarta svalget (översättning Sven N. Storck, Fröléen, 1961) (Kara-Bugaz, 1932)
  • Ungdomsår (översättning Karin de Laval, Tiden, 1963) (Dalekie gody, 1947)
  • En nordisk berättelse (översättning Sven N. Storck, Progress, 1965) (Severnaja povestʹ)
  • Under en lycklig stjärna (översättning Karin de Laval, Tiden, 1968) (Bespokojnaja junostʹ, 1955)
  • Mot en okänd tid (översättning Karin de Laval, Tiden, 1970) (Načalo nevedomogo veka, 1956)
  • Det gamla husets invånare (urval och översättning Asta Wickman, Rabén & Sjögren, 1978)
  • Noveller (översättning Per-Olof Andersson, Akvilon, 2012) (skrivna 1924-1966)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]