Konstgräs

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Konstgräs är ett underlag för bland annat sportutövning. Vanligast idag är på fotbollsplaner, amerikansk fotboll, baseboll och landhockeyplaner. Konstgräs förekommer också allt oftare även på golfbanor, tennisbanor och i andra anläggningar som trädgårdar, altaner, terrasser, lekplatser med mera. Den stora fördelen med konstgräs är en mycket högre utnyttjandegrad, speciellt på nordliga breddgrader där naturgräset inte kan användas alls under vintern.

AstroTurf var den första generationens konstgräs och lanserades 1965. Ursprungligen fanns det bara ett sätt att tillverka konstgräs. Tillverkningsmetoden gör att produkten blir ett s.k. splitfibergräs. Materialet är polypropylen och gräset dressas normalt med en blandning av specialsand och gummigranulat. Granulatet består av antingen naturgummi eller finhackade begagnade traktor- och bildäck, som håller stråna upprätt och skapar stadga.

En utveckling av tillverkningsmetoden har gett monofibergräs, som kallas den 4:e generationens konstgräs. Det tillverkas i flera fabriker världen över. Skillnaden mellan splitfiber och monofiber är att monofiber ser ut som verkligt gräs där varje grässtrå är synbart. Spitfiber ser ofta mer artificiellt ut.

Andra konstgrästillverkare är bland andra de amerikanska företagen All Pro Green och T-Tek, det kanadensiska Field Turf och det brittiska Huxley Golf. Royal Grass från Nederländerna är naturtroget konstgräs för trädgården, terrasser och offentlig miljö.

Konstgräs för fotbollsplaner[redigera | redigera wikitext]

Stadion Wals-Siezenheim i Salzburg i Österrike tillhör de fotbollsarenor som har konstgräs.

De internationella fotbollsförbunden FIFA och UEFA var i decennier kallsinniga till att tillåta spel på konstgräs. Men med produktutvecklingen av materialet bröts motståndet sakta ned efter millennieskiftet. Från och med säsongen 2005–2006 tillåter Uefa tävlingsmatcher på konstgräsplaner, om dessa uppfyller bestämda kriterier. Luzjnikistadion i Moskva blev historisk med både den första Champions League-matchen på konstgräs, liksom den första kvalmatchen till EM (Ryssland–England 17 oktober 2007). Inför arenans värdskap för finalen i Champions league 2008, krävde dock Uefa en naturgräsmatta. Uefa anser nämligen att konstgräs ska tillåtas endast som ett alternativ när klimatet utesluter naturgräs.

I Sverige anlades konstgräs för sport först inomhus. Den första generationens konstgräs blev särskilt populärt på tennisbanor, innan s.k. hardcourt tog över. Med utbyggnaden av medelstora och fullstora hallar för fotboll, kom också konstgräset till den sporten.

Utomhus slog det igenom i början av 2000-talet, oftast till träningsplaner och för spel i de lägre serierna och korpfotbollen. Pionjärer på konstgräsarenor för elitspel utomhus har varit Gammliavallen i Umeå; Behrn Arena (Eyravallen) i Örebro, Norrporten Arena i Sundsvall, och Borås Arena. IF Elfsborg blev 2006 första klubb på herrsidan med konstgräs på hemmaplan att vinna SM-guld. På damsidan blev Umeå IK första SM-vinnare på konstgräs 2005. GIF Sundsvall var det första lag i Allsvenskan att spela på konstgräs 2002. Örebro SK andra klubb 2003. I fotbollsallsvenskan 2012 spelade sju lag sina hemmamatcher på konstgräs: Elfsborg, Gefle IF, GIF Sundsvall, IFK Norrköping, Syrianska FC, Åtvidabergs FF och Örebro SK.

På platser där det är ont om vatten har konstgräset en fördel eftersom det inte behöver vattnas som en naturlig gräsplan

Test av konstgräs: Bollränna test från en ramp på en meter släpps bollen som sedan får rulla högst tio meter Bollstuds-test: När bollen släpps från en viss höjd får den rulla högst tio meter Stötupptagning-test: tryckverkan och stötupptagning mäts av en maskin Bollkanon-test: med olika bollvinkar mäts bl.a. hastighet Vridmotstånd-test: ytskiktets rörlighet för att inte nobbar ska fastna


Kritik mot konstgräs: Förespråkarna av konstgräs framhåller ofta de lägre underhållskostnaderna jämfört med naturgräs. Medan en naturgräsmatta måste få tid till återväxt efter en match, kan en konstgräsplan i princip utnyttjas 24 timmar om dygnet. Detta är särskilt viktigt på nordliga breddgrader, där en konstgräsplan i princip kan användas året runt, medan naturgräset måste få vintervila 4-5 månader.

Konstgräs på fotbollsplaner har från flera håll kritiserats och spelare har ofta vänt sig mot införandet av konstgräs. De anser att det blir ett helt annat spel och att man vill ha enhetlig standard i serier, det vill säga att alla lag ska ha riktigt gräs. Spelare som tydligt uttalat sitt motstånd till konstgräs är Henrik Larsson[1], Håkan Mild och Jeffrey Aubynn. Det har varit diskussioner om ökad skaderisk med mera, men samtidigt har allt fler konstgräsplaner anlagts. De allsvenska arenor som idag befinner sig på planeringsstadiet verkar dock få naturgräs eller så kallad Grassmaster som innebär naturgräs med ett litet inslag av konstgräs.

Arenor med konstgräs

Konstgräs för golfbanor[redigera | redigera wikitext]

Konstgräsgreen på Oxie GK.

Många golfklubbar och Pay and play-banor i Sverige satsar idag på att anlägga tees med konstgräs för att minska kostnader och skötseltid. En sådan nyanlagd golfbana som investerat i konstgräs är till exempel Rotebro Golf i Sollentuna utanför Stockholm.

Även greener och träningsanläggningar byggs med konstgräs, ett sådant exempel är Oxie GK utanför Malmö som invigdes 2009.

Svenska golfklubbar med konstgräs.

Konstgräs för landhockeyplaner[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1970-talet spelas landhockey på alla högre nivåer på konstgräs på de flesta håll i västvärlden. Detta sägs vara en orsak till att fattigare länder som Indien och Pakistan, vilka inte har råd att i samma utsträckning som rikare länder anlägga konstgräsplaner, förlorat mycket av den dominans man tidigare hade.

Konstgräs för offentlig miljö[redigera | redigera wikitext]

Konstgräs i Hjällbo

Konstgräs kan fördelaktigt läggas på platser där naturligt gräs har svårt att trivas, till exempel innergårdar, lekplatser, rondeller med mera. Ett exempel på en annorlunda anläggning är Dan Wolgers skapelse av en kulle i Bagarmossens Centrum strax söder om Stockholm. Ytterligare ett exempel på en rondell med konstgräs är Hjällborondellen utanför Göteborg.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Larsson avstår Elfsborgsmatchen - ogillar konstgräs http://www.eurosport.se/fotboll/allsvenskan/2009/henke-hoppar-boras_sto2098990/story.shtml

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]