Konsul (Rom)

Från Wikipedia
Romarriket

Romarrikets statsskick och förvaltning

Historiska perioder
Roms kungatid
753509 f.Kr.

Romerska republiken
50927 f.Kr.
Romerska kejsardömet
27 f.Kr.395 e.Kr.

Västromerska riket
395476

Östromerska riket
3951453

Ordinära magistrater
Konsul (Rom)
Praetor
Prokonsul
Propraetor
Edil
Kvestor
Tribun
Censor
Curator
Extraordinära magistrater
Diktator
Magister Equitum
Ståthållare
triumviri
Decemvir
Ämbeten, titlar och hederstitlar
Kejsare
Legatus
Dux
Officium
Prefekt
Praetorianprefekt
Vicarius
Vigintisexviri
Liktor
Magister militum
Imperator
Princeps senatus
Pontifex maximus
Tetrark
Augustus
Augusta
Africanus
Caesar
Dekurion
Dominus
Domina
Institutioner och juridik
Romerska senaten
Cursus honorum
Romerska folkförsamlingen
Romersk rätt
Romerskt medborgarskap
Imperium
Auktoritet
Kollegialitet

Konsul (lat. consul) var titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. De hade den högsta verkställande makten i riket. Konsulerna avlöste, enligt traditionen, kungen Tarquinius Superbus vid monarkins fall 509 f.Kr.[1]

Till konsul kunde endast väljas dem som hade tidigare erfarenhet genom att ha varit praetor, edil, folktribun, curator araneae eller innehaft annat ämbete. Två konsuler valdes för ett år i taget. De utövade sin makt varannan månad och benämndes den månaden consul maior. Konsulerna var ordförande i senaten och folkförsamlingen. De var högste befälhavare i krig. Deras namn användes för datering av det året de tjänstgjorde. Till en början kunde endast patricier väljas; från 365 f.Kr. även plebejer.

En före detta konsul bar titeln prokonsul. Efter ämbetstidens slut som konsul utsågs ofta prokonsuln till ståthållare över en romersk provins.

Romerska republikens konsuler

Listans äldre del sågs redan av historieskrivaren Titus Livius (död år 17 e.Kr) som osäker, och dagens historieskrivning ifrågasätter om det alls fanns några konsuler under republikens första tid.[2]

(...)

Källor

Noter

  1. ^ Titus Livius Ab Urbe Condita Bok 1 KAP 60 slutet http://cornelius.tacitus.nu/livius/1g.htm[död länk]
  2. ^ Beard (2015) sid 131