Koreanska
Koreanska | |
한국어 / 조선말 | |
Uttal | hangugeo / chosǒnmal |
---|---|
Talas i | Nordkorea, Sydkorea, Kina |
Region | Östasien |
Antal talare | 78 miljoner |
Status | mycket stabilt |
Språkfamilj | Koreanska |
Officiell status | |
Officiellt språk i | Nordkorea, Sydkorea, Yanbian (Kina) |
Språkmyndighet | Gungnip Gugeowon (Sydkorea) Sahoe Kwahagwon Ŏhak Yŏnguso (Nordkorea) |
Språkkoder | |
ISO 639‐1 | ko |
ISO 639‐2 | kor (T) |
ISO 639‐3 | kor |
SIL | KKN |
Koreanska är ett språk som talas av 78 miljoner människor, som officiellt språk i Nord- och Sydkorea, men även av minoriteter i nordöstra Kina, Japan, de centralasiatiska republikerna och USA (se även koreaner).
Ursprung
Koreanska anses vanligtvis vara ett isolerat språk, men vissa språkvetare som Gustaf John Ramstedt har ansett det besläktat med den altaiska språkfamiljen och/eller japanska.
Ljudlära
Ljudsystemet innehåller sju vokaler: a, eo, e, o, u, eu, i, flera diftonger med börjande eller slutande i, klusilerna b, d, g affrikatorna ch (tj) och j (dj), frikativornas, n, m samt både r och l. Skrivtecken för ljuden f och v finns inte.
Grammatik
Grammatiskt genus och artikel saknas. Substantivens böjning sker med sex olika kasussuffix för ackusativ, genitiv, dativ, ablativ, instrumentalis och lokativ. Genitivändelsen är -eui och pluraländelsen är -deul. Ex.: nara-eui, "rike(t)-s", nara-deul-eui, "riken(a)-s". Dock kan såväl plural- som kasusändelse jämte "determinativet" saknas, om sammanhanget tydligt anger meningen.
Adjektivet är oföränderligt och föregår sitt substantiv, t. ex. keun jip, "stort hus", keun jip-deul-eui, "de stora husens". De inhemska räkneorden, grundade på dekadsystemet, går inte längre än till 99. För tal över 99 används det sinokoreanska siffersystemet.
Personliga och demonstrativa pronomina har samma plural- och kasusändelser som substantivet, t. ex. geu, "han", geu-deul, "de", geu-deul-eui, "deras". Possessiv form uttrycks med genitiv av personliga pronomen. Relativ form saknas och ersätts av verbets gerundier.
Liksom i japanskan och manchuiskan saknar verbet all egentlig personböjning, men har ett rikt utvecklat tempussystem. Ingen annan form finns än aktiv, och av modus finns bara indikativ, infinitiv) och imperativ. Infinitiv betecknas genom suffixet -da, t. ex. ga-da, "gå", meog-da, "äta", imperativ genom ga-ra, 1. pers plur. -ja, t. ex. ga-ja, "låt oss gå!".
Huvudtempusen, presens, preteritum, futurum, inskjuter sina stamtecken mellan roten och suffixet -da, t. ex. ga-n-da, går", meok-neun-da, "äter", meok-gett-da, "ska äta".
Övriga tempus som pluskvamperfekt, konditionalis, bildas av huvudtempusens stammar med tillägget -att eller -eott innan slutsuffixet, t. ex. meok-eott-da, "har ätit".
Gerundierna utgörs av de rena tempusstammarna. Av alla verbformer finns dessutom en mängd egendomliga modifikationer alltefter den tilltalades högre eller lägre rang. Vid satsbildningen går det styrda ordet före det styrande, och ordföljden är: subjekt, objekt, verb.
Skriftsystem
Koreanska skrevs ursprungligen med kinesiska tecken, vilka kallas för hanja. Nu skriver man med en unik alfabetisk skrift hangul som är alfabetisk och fonetisk. Hangul anses ha skapats på 1400-talet av Sejong den store, den fjärde kungen av Joseon. I Sydkorea translittereras skriftens namn som hangeul, och den var från början tänkt att blandas med hanja. I Nordkorea använder man enbart hangul (där kallat chosŏn'gŭl). I Sydkorea finns det dock tecken på att studierna och användandet av hanja är på frammarsch i takt med landets stegrande handelsutbyte med Kina.
Vid translitterering av koreanska till latinska alfabetet (latinisering, romanisering) används flera olika system. I Nordkorea används officiellt McCune-Reischauersystemet och i Sydkorea används officiellt den reviderade romaniseringen.
Svenska | Koreanska (hangul) |
McCune-Reischauer | Reviderad romanisering |
---|---|---|---|
kök | 부엌 | puŏk | bueok |
bokstav | 글자 | kŭlcha | geulja |
Se även
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Koreanska, 19 april 1911.