Koreaskedstork

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koreaskedstork
Status i världen: Starkt hotad[1]
Juvenil koreaskedstork.
Juvenil koreaskedstork.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Storkfåglar
Ciconiiformes
Familj Ibisfåglar
Threskiornithidae
Släkte Platalea
Art Koreaskedstork
P. minor
Vetenskapligt namn
§ Platalea minor
Auktor Temminck & Schlegel, 1849
Hitta fler artiklar om fåglar med

Koreaskedstork (Platalea minor) är en utrotningshotad skedstork som förekommer vid kustområden i Östasien och vars population under 2000-talet långsamt återhämtat sig.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Koreaskedstorken är den skedstork som har det minsta globala utbredningsområdet. Arten är endemisk för Östasien och häckar på öar utanför Nordkoreas norra västkust och utefter kusten i östra Shandongprovinsen i Kina.[2] Den är en flyttfågel som bildar stora flockar under vintern.[1] Dess främst övervintringsområden är Taiwan där över 50% av populationen övervintrar.[2] Andra övervintringsområden är Hong Kong, Kinas fastland, Japan, Macau, Sydkorea och Vietnam.[3] Det förekommer att arten översomrar på öarna Kyushu och Nansei Shoto i Japan.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adulta koreaskedstorkar i häckningsdräkt.

Koreaskedstorken är något mindre än skedstorken som den annars påminner om.[2] Koreaskedstorken mäter 60-78,5 cm och har ett vingspann på 110 cm.[2] Den är nästan helvit förutom det fjäderlösa svarta partiet i ansiktet som sträcker sig bakom det röda ögat, den långa svarta näbben med skedformad spets och de långa mörkgrå till svarta benen.[2] I adult häckningsdräkt har den en ljust rostbrun fläck på övre delen av bröstet som kan sträcka sig upp på halsen och bak mot nacken. Huvudplymerna som anläggs till häckningsperioden har en ljust rostbrun ton.[2] Den adulta fågeln har även en klargul fläck framför ögat.[2] Hos juvenilen är näbben rosa och mörknar först med tiden, och dess yttersta handpennespetsar är svarta.[2] Adult dräkt anläggs vid fem års ålder.[1] I flykten har koreaskedstorken ganska snabba vingslag som blandas med korta glid vilket skiljer den från vita egretthägrar.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Koreaskedstorken häckar i fågelkolonier med andra arter på mindre öar under perioden mars till augusti.[1] De födosöker på lerig tidvattenstränder, i våtmarker och vid sjöar, i små grupper eller ensamman och vintertid kan de beblanda sig med skedstork.[2] De födosöker genom att svingar huvudet från sida till sida och känna med näbben i vattnet efter byten samtidigt som de långsamt rör sig framåt.[2][1] De kan också födosöka mer aktivt och jaga ett byte som de försöker snappa med näbben.[2] Den lever främst av småfisk och kräftdjur.[1] Arten är delvis nattaktiv och vilar ofta på dagen och förekommer då ofta i träd, på byggnader eller stående i grunt vattnet på ett avstånd av 2-3 kilometer från födoplatsen.[2][1] Det finns rapporter av vilda individer som uppnåt en ålder av 9,5 år.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Juvenil koreaskedstork.

Koreaskedstorken är den enda skedstork som är utrotningshotad och arten kategoriseras som starkt hotad (EN) av IUCN.[1] Uppskattningen av den totala populationen baseras på taxering som sker i vinterkvarteren. Första räkningen skedde under åren 1988-1990 och populationen uppskattades då till 288 individer. 2001 uppskattades den globala populationen omfatta 835 indivder och 2012 2693 individer.[3]

Största orsaken till artens minskning tros vara habitatförstörning. De leriga områden som uppstår mellan tidvattnen används till jordbruk, för fiskodling och av industri. Koreakriget (1950-1953) torde också ha haft en negativ inverkan på arten eftersom fåglarna slutade häcka i Sydkorea vid den tiden. En gång var det vanligt att koreaskedstorken övervintrade i Japan, men det upphörde i början av 1950-talet. Ett annat stort hot utgörs av miljögifter och bekämpningsmedel.[1]

För närvarande är arten tämligen väl skyddad i Nordkorea eftersom häckningsöarna utanför kusten förklarats för en skyddszon med beträdningsförbud. Det finns ändå flera hot mot arten, särskilt i deras vinterkvarter. Industrins behov av mark är stort i de delar av Taiwan där koreaskedstorken övervintrar. Motsvarande områden i Vietnam tas i anspråk för räkodling trots att de ligger i ett reservat enligt Ramsarkonventionen. I Hong Kong stör fiskare och snäcksamlare ofta fåglarnas möjlighet att äta vid lågvatten.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] BirdLife International 2012 Platalea minor Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:96-97, ISBN 978-0-7136-7040-0
  3. ^ [a b] The China Post (2012-03-25) Taiwan still hosts most black-faced spoonbills, läst 25 mars 2012