Korocka
| Korocka Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Broskfiskar Chondrichthyes |
| Klass | Hajar och rockor Elasmobranchii |
| Ordning | Rajiformes |
| Familj | Örnrockor Myliobatidae |
| Släkte | Pteromylaeus |
| Art | Korocka Pteromylaeus bovinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pteromylaeus bovinus | |
| Auktor | (Geoffroy Saint-Hilaire, 1817) |
| Synonymer | |
|
Aetomylaeus huletti Smith, 1953[2] Aetomylus huletti Smith, 1953[3] Myliobatis bonaparti Duméril, 1865[4] Myliobates episcopus Valenciennes, 1844[5] Myliobatis bovina Geoffroy Saint-Hilaire, 1817[6] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Korocka (Pteromylaeus bovinus)[7] är en rockeart som först beskrevs av Geoffroy Saint-Hilaire 1817. Korocka ingår i släktet Pteromylaeus och familjen örnrockor.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Denna rocka har en kroppsskiva som liknar en romb i formen med avrundade hörn. Nosen sticker ut och påminner om näbben från en anka. Kroppen har på ovansidan en ljusbrun färg och ofta finns ljusa blågråa strimmor. Undersidan är vit.[9]
Korockan använder sidolinjeorganet som känselsinne. Den har även flera ampullformiga organ som kan känna igen elektriska fält (elektroreceptorer). Dessa organ ligger huvudsakligen under nosen.[10]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer huvudsakligen i östra Atlanten vid Afrikas västra kustlinje från Mauretanien och Kanarieöarna i norr till Sydafrika. Utbredningsområdet kan vara delat i flera från varandra skilda populationer. Korocka finns även sydöst om Afrika norrut till Zanzibar. De flesta informationer om artens habitat och ekologi kommer från sydafrikanska studier. Enligt dessa föredrar arten kustnära havsområden som är 30 till 65 meter djupa.[1] Den besöker ofta laguner och kan leva i bräckt vatten.[1][9] Korockan lever även i Medelhavet.[9]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Individerna ligger ofta på havets botten men de gräver sig inte ner. De bildar ibland flockar med upp till 10 medlemmar. Rockan äter musslor, krabbor, bläckfiskar och andra havslevande ryggradslösa djur. Honor föder levande ungar (ovovivipari) efter 5 till 6 månader dräktighet. Allmänt föds 3 till 4 ungar per tillfälle (ibland upp till 7[9]). Den minsta ungen som iakttogs i havet hade en 35,5 cm bred kroppsskiva och en vikt av 460 g. Ungarna blir könsmogna när bålens skiva är 83 till 100 cm bred. Vid denna tidpunkt som ligger cirka 1,2 år efter födelsen väger hannar cirka 13,5 kg och dräktiga honor väger ungefär 28 kg. En vuxen individ som fångades 1967 hade en 149,5 cm bred kroppsskiva och en vikt av 56,2 kg.[1]
För några exemplar dokumenterades en ålder av 14 år.[10]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] 2006 Pteromylaeus bovinus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Heemstra, P.C. (1995) Additions and corrections for the 1995 impression., p. v-xv. In M.M. Smith and P.C. Heemstra (eds.) Revised Edition of Smiths' Sea Fishes. Springer-Verlag, Berlin.
- ^ Eschmeyer, W.N. and Fricke R. (eds.) (2011) Catalog of fishes. Updated internet version of 05 May 2011., Catalog databases of CAS cited in FishBase (website).
- ^ McEachran, J.D. and B. Séret (1990) Myliobatididae., p. 67-70. In J.C. Quero, J.C. Hureau, C. Karrer, A. Post and L. Saldanha (eds.) Check-list of the fishes of the eastern tropical Atlantic (CLOFETA). JNICT, Lisbon; SEI, Paris; and UNESCO, Paris. Vol. 1.
- ^ Eschmeyer, W.N. (ed.) (1999) Catalog of fishes. Updated database version of November 1999., Catalog databases as made available to FishBase in November 1999.
- ^ Schneider, W. (1990) FAO species identification sheets for fishery purposes. Field guide to the commercial marine resources of the Gulf of Guinea., Prepared and published with the support of the FAO Regional Office for Africa. FAO, Rome. 268 p.
- ^ Compagno, L.J.V. (1999) Checklist of living elasmobranchs., p. 471-498. In W.C. Hamlett (ed.) Sharks, skates, and rays: the biology of elasmobranch fishes. Johns Hopkins University Press, Maryland.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pteromylaeus+bovinus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b c d e] FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2016 Aetomylaeus bovinus
- ^ [a b] Barrera, Dickerson, Grano & Lambert (10 april 2011). ”bullray” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pteromylaeus_bovinus/. Läst 12 maj 2017.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Korocka.
Wikispecies har information om Pteromylaeus bovinus.
|