Korpo
- Uppslagsordet Alu leder hit. För andra betydelser, se ALU.
Korpo (finska Korppoo) är en kommundel i Pargas stad i landskapet Egentliga Finland. Då staden bildades genom sammanslagning av kommunerna i Väståboland 1.1.2009 hade Korpo cirka 880 invånare, en landyta på 177,30 km² och vattenområde på 2 275,50 km². Korpo var en tvåspråkig kommun med svenska (73%) som majoritetsspråk och finska (27%) som minoritetsspråk.
Korpo ligger i Åbolands skärgård och består av cirka 2 000 holmar och skär av olika storlek. Klart störst är huvudön Korpo Kyrklandet (ca 10 km från väst till öst) och holmen Norrskata (ca 5 km, med ca 50 invånare).
Innehåll |
[redigera] Historia
I århundarden låg Korpo i centrum för Sveriges vattentransporter genom området. Korpos bönder förde en stor mängd med varor såsom fisk och ved till Stockholm och Mälarregionen. Då det svenska rikets många farleder gick igenom det Korpo-vatten så blev platsen en mycket viktig punkt. Då det senare behövdes flertal lotsar och fyrvaktare. Även under den ryska tiden hade Korpo skärgård militärstartegisk betydelse, som även fortsatte under den finska självständigheten[1]
[redigera] Korpo kyrka
Korpo kyrka uppfördes i slutet av 1200-talet och är tillägnad ärkeängeln Mikael.
[redigera] Ortnamn
Byar i Korpo är Bendby, Brunskär, Böhle, Elvsö, Galtby (färjhamn), Gyltö (kustfort), Havträsk, Houtsala, Inikorp, Järvsor, Kalgarholm, Kopois, Korpoström, Kyrkoby (f d kommuncentrum), Kälö, Kärvois (uttalas tjärr-), Kölingby, Lempersö, Lillpensar, Rosklax, Rumar, Skofatt, Syvälax, Vattkast, Västerkalax, Västerretais, Åvensor (fi. Ahvensaari), Änkis, Österkalax, Österretais och Österskär. Korpogård är en gård i kyrkbyn Korpo.
Öar, holmar och skär i Korpo är Alu, Bokulla, Heimarmo, Hevonkack, Hässlö, Jurmo, Kait, Killingholm (lotsstation), Kokombrink (skär med ledfyr), Kråkskär, Käldersö (uttalas tj-), Lillgyltö, Lohm, Maskinnamo, Snökobben Ulvingen och Utö. Fjärdar är Finnödjupet (mellan Korpo och Houtskär), Lockvattnet (mellan Korpo och Rimito) och Vidskärsfjärden (strax norr om Utö, invid gränsen till Åland). En vik heter Kuggvik. Grund är Grimsörarna och Smörgrundet. Berg är Hjortöbötet och Sitilax klint.
Märk att Korpolaisbacken är en del av Åbo stad.
[redigera] Sevärdheter
Hembygdsmuseet - grundades 1960. På museiområdet finns huvudbyggnaden från 1800-talet, en väderkvarn, Idas torp samt ett antal bodar. Här kan man se bruksföremål som använts i socknen.
Korpo gård - Gården år från tidigt 1800-tal och ritad av den kände italienska arkitekten Charles Bassi som även har ritat Akademihuset i Åbo. Gården är stil- och storleksmässigt unik för en skärgårdskommun.
Minnesmärket i Korpoström Minnesmärke över sjöslaget Sjöslaget vid Korpoström mellan svenskar och ryssar år 1743.
Norrskatta Kyrka - En träkyrkan på Norrskata som byggdes under åren 1932-34.
Skärgårdscentrum i Korpoström - som erbjuder flera olika utställningar
Utkikstornet - Utsiktstornet på Rumar berg byggdes 1997. I tornet finns Meteorologiska institutets väderradar, vars utslag kan ses på en radarskärm på markplanet. Dessutom kan man bekanta sig med lokal kultur och besöka utekafeet. 2001 introducerades en natur/kulturstig i närheten av tornet.[2]
[redigera] Kuriosa
Korpo är även känt för att uppvakta den finska presidenten med en gädda den 20 december. Vilket är en gammal tradition som har sina rötter från 1700-talet då man gav den svenska kungen en julgädda.[3]
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Korpo.
- Pargas stad
[redigera] Referenser
- ^ ”Korpo i Åbolands skärgård”. Skärgården Finland. [Skärgården Finland]. 3 februari 2013. http://www.skargardenfinland.com/index.php?option=com_content&view=article&id=44&Itemid=58. Läst 3 februari 2013.
- ^ ”Sevärdheter”. Skärgården Finland. [Pargas]. 3 februari 2013. http://www.pargas.fi/web/kommunerna/korpo/sevardheter/sv_SE/sevardheter/. Läst 3 februari 2013.
- ^ ”Niinistö får julgädda från Korpo”. Niclas Lundqvist. [1]. 12 december 2012. http://svenska.yle.fi/artikel/2012/12/12/niinisto-far-julgadda-fran-korpo?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter. Läst 12 december 2012.
|
|||||||||||||||||||
