Korrespondensteori

Korrespondensteorin för sanning beskriver sanning som korrespondens mellan en trosuppfattning och (vanligtvis) en yttervärld.

Det som gör trosuppfattningen "Detta äpple är grönt" sann, är om äpplet som åsyftas verkligen är grönt.

Något skall alltså "svara emot" en trosuppfattning. Vad detta något är, och hur det gör det, kan sägas vara en ontologisk fråga.

Jämför med Aristoteles sanningsdefinition: "Att säga om det som är, att det inte är, eller om det som inte är, att det är, det är falskhet. Men att säga om det som är, att det är, eller om det som inte är, att det inte är, det är sanning."

Redan från början fanns problemet med att paradoxers existens motsade teorin se lögnarparadoxen. Wiitgenstein undvek därför korrespondensteorin och formulerade en egen variant kallad bildteorin. Därnäst formulerar Alfred Tarski sin berömda definition av sanning som är den moderna motsvarigheten till Aristoteles definition av sanning.