Korruption

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Korruption är missbruk av ämbete eller annan förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor eller givande av mutor (bestickning). På grund av korruption kan det uppstå ineffektivitet och rättsosäkerheter i system varför samhället genom lagstiftning söker att förebygga detta.

Korruption kan också definieras från "utbudssidan": Korruption är att genom erbjudanden, tjänster, pengar, hot eller tvång för egen eller andras vinning påverka utfallet av ett beslut, mot gällande regler och lagar.

Korruption inkluderar även mutor, utpressning, nepotism, beskyddarverksamhet, mygel, och förskingring. Även om korruption kan underlätta kriminell verksamhet så som narkotikahandel, penningtvätt och människohandel, är den inte begränsad till dessa aktiviteter.

Politisk korruption är när politiska tjänstemän använder sina lagstadgade befogenheter för illegitim privat vinning. Maktmissbruk för andra ändamål, såsom förtryck av politiska motståndare och polisbrutalitet, anses inte vara politisk korruption. En olaglig handling av en tjänsteman utgör politisk korruption endast om gärningen är direkt relaterad till dennes officiella plikter.

Sociologen Paul Bratsis anser att den moderna förståelsen av korruption grundas i organiseringen av samhället i offentligt och privat och det är när dessa sammanblandas som korruption uppstår. Som när en polis tar en muta av en brottsling så sätter han sina privata intressen, att tjäna mer pengar, före hans offentliga roll, att gripa brottslingen. Politisk korruption kan också förstås på detta sätt, en politiker kan ha både privata och offentliga intressen men de får inte blandas.

Ordet korruption kommer från latin corruptio som betyder ’fördärvat tillstånd’, ’förfall’ eller ’bestickning’.

Förebyggande av politisk korruption[redigera | redigera wikitext]

Maktdelningsprincipen används ofta för att förebygga politisk korruption och ineffektivitet.

Korruption i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Corruption in Sweden

Den svenska brottsbalken innehåller två straffbestämmelser om följande korruptionsbrott:

Sverige har i internationella mätningar länge ansetts som ett relativt förskonat från korruption. I Transparency Internationals undersökning 2011 rankades Sverige fyra.[1] Rättsväsende och demokratiska institutioner anses vara effektiva i kampen mot korruption, och svenska myndigheter kännetecknas av en hög grad av öppenhet, integritet och ansvar.[2]

Det finns dock exempel på misstänkt eller konstaterad korruption inom såväl näringsliv som inom den offentliga sektorn. Svenskt näringsliv har gjort sig har förmedlat stora dolda belopp till beslutsfattare i andra länder i samband med ett antal uppmärksammade affärsuppgörelser, exempelvis till flertalet av de länder till vilka JAS 39 Gripen har sålts, samt Telia Soneras och Ericssons affärer i Östeuropa. Det finns fall på kommunal nivå som visar tecken på korruption i offentlig upphandling mellan offentliga och privata aktörer.[3]

Det finns även ökade utmaningar i integritetarbetet, till följd av rationaliseringar av journalisters såväl som myndigheters granskande verksamhet, och till följd av att offentlig service i allt högre grad bedrivs av företag som inte har samma krav på transparens som myndigheter.[4]

Sverige är ett litet land som präglas av en informell kultur, vilket gör det svårt med en skarp gränsdragning mellan vad som är personliga kontakter inom olika nätverk och det som kan uppfattas som vänskapskorruption eller maktmissbruk. Personliga kontakter har betydelse exempelvis vid tillsättande av tjänster. Det pejorativa uttrycket "sosseadeln" kan ses som ett sätt att beskriva denna informella kultur.

Myndighetschefer utses i Sverige av regeringen, vilket bland annat Transparency International menar medför risker för korruption.[5] Särskilt tydligt blir detta då många av de som utses till myndighetschefer har någon form av politisk bakgrund. Sedan 1980-talets början har dock andelen myndighetschefer som har någon form av politisk bakgrund minskat, från över varannan till en knapp tredjedel 2010.[6] Organisationen pekade 2012 på svagheter inom svenska politiska partier och bristen på insyn i deras finansiering. Av de institutioner som granskades var det endast Riksdagens ombudsmän som fick full poäng. Den offentliga sektorn fick lägst poäng och kritiserades för att inte prioritera korruptionsbekämpning tillräckligt mycket. Organisationen kritiserade även kommuner som fällts i domstol för att ha brutit mot lagen i sambande med en upphandling och sedan trotsat domslutet.[7]

Uppmärksammade fall[redigera | redigera wikitext]

  • Boforsaffären, en mycket uppmärksammad händelse då Bofors anklagades för att ha använt sig av mutor. Det kan dock ofta vara svårt i internationell affärsverksamhet att dra gränsen mellan konsultarvoden eller försäljningsprovisioner och korruption; detta var en av anledningarna till att förundersökningen lades ner.
  • De provisioner som butikschefer inom Systembolaget erhöll av leverantörer och som ledde till flera åtal och uppsägningar.
  • Muthärvan i Göteborg

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Corruption Perceptions Index 2011", Transparency International. Läst den 13 juni 2012.
  2. ^ ”Snapshot of the Sweden Country Profile”. Business Anti-Corruption Portal. GAN Integrity Solutions. http://www.business-anti-corruption.com/country-profiles/europe-central-asia/sweden/snapshot.aspx. Läst 17 November 2013. 
  3. ^ ”Motståndskraft, oberoende, integritet – kan det svenska samhället stå emot korruption?”. Transparency International Sweden. Transparency International Sweden. http://www.business-anti-corruption.com/media/3831417/TI-Sverige_ENIS_studie-2.pdf. Läst 17 november 2013. 
  4. ^ ”Motståndskraft, oberoende, integritet – kan det svenska samhället stå emot korruption?”. Transparency International Sweden. Transparency International Sweden. http://www.business-anti-corruption.com/media/3831417/TI-Sverige_ENIS_studie-2.pdf. Läst 17 november 2013. 
  5. ^ Transparency International (2006) "Det svenska utnämningssystemet rymmer risker för korruption." http://www.transparency-se.org/res/Dokument/pr20060317polutnamn.pdf
  6. ^ Dahlström, C. & B. Niklasson (2011): "The political background of agency heads in Sweden: Trends and explanations, 1960-2010." The Quality of Government Institute Working Paper Series 2011:19. http://www.qog.pol.gu.se/digitalAssets/1361/1361522_2011_19_dahlstrom_niklasson.pdf
  7. ^ Karin Wettre. "Den svenska korruptionen har kartlagts", Ekot, Sveriges Radio, 8 februari 2012. Läst den 13 juni 2012.