Korsett

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Korsett

Korsett (franska corset, diminutiv av fornfranska cors, latin corpus ’kropp’), är ett damunderplagg. Korsettens huvudsakliga uppgift är att rätta till figuren till de former som passar till modet samt att se till så att klädesplagg som klänning sitter som de ska.

I äldre tid bestod korsetten av snörliv av läder med järnskenor, senare av tyg med skenor av metall, valfiskben, trä eller snöre. Numera kallas även plagg av elastiskt tyg, med eller utan snörning, felaktigt för korsett. I strikt mening bör dessa kallas korseletter, torseletter, korsettliv eller bustiers beroende på utformning.

Korsetten har under senare år kommit på modet igen men då i mindre utsträckning och i andra sammanhang och band.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första idén till korsett kan man spåra till omkring 1500 f.Kr. i livstycket på den så kallade Ormgudinnan, en lerfigur från Knossos-palatset på Kreta. Livstycket exponerar brösten och är hårt åtdraget om livet ungefär som en korsett.[1]

Korsett från 1910
Korsett från 1902

Korsetten infördes annars i den kvinnliga klädedräkten på 1500-talet, första hand för att ge stöd åt de tunga sköra tyger som då kommit på modet men blev snart en social markör för att framhäva en smal midja. Från de allra enklaste formerna som bestod av ett livstycke extra förstärkt av fler tyglager utvecklades den redan under 1500-talet med förstärkningar av skenor i järn eller valben.[2]

Med tiden blir korsettmodet allt mindre, måttmässigt, detta gillas inte av läkare och man avrådde starkt mot korsettanvändandet, utan någon större framgång. Korsetten ändrades konstant i syfte att bibehålla dess praktiska och skönhetsinriktade uppgifter.

Under 1600-talet och 1700-talet fick många kvinnor missfall eller dog i barnsäng på grund av att korsetten satt åt så att deras kroppar inte klarade av förändringen och trycket så de kollapsade. Den kvinnliga kroppsformen blev helt förvriden av korsetten och på vissa kvinnor flyttades inre organ för att de inte fick den plats de behövde på sina ursprungliga positioner. Detta bidrog till att många kvinnor dog i förtid.

Korsetten kom och gick under många perioder. 1804 kom den på modet igen efter en tids uppehåll, men nu var det inte meningen att den skulle ändra kvinnans former som den varit till för under tidigare sekel, utan för att förstärka och göra kroppens naturliga former slankare. Den var nu lättare och kortare än tidigare modeller av liknande snörliv som använts av kvinnor. Till en början var den gjord av ett litet elastiskt liv av linne som täckte bysten, från axlarna och ner till den högt placerade midjan. Den genomgick en stor förändring bara på de närmaste åren. 1806 försågs den med valben och placetett. 1808 kom snörlivet, med avsikt att platta till magen och höfterna för att få en smalare och mer välformad figur. Trots att det inte var lika strikt med att ha en minimal midja var det fortfarande många kvinnor som snörde år sina korsettliv så hårt att Napoleon kunde säga till Corvisart: "Korsetten är människosläktets stormördare."[3] Korsetten som blev känd under namnet à la Ninon, som var gjord av valben och enbart en planchett som gav den en styvhet man inte kunde undvara. Denna modell skapades 1808 av specialisten A. Bertel.

Under första hälften av 1800-talet gjordes stora tekniska framsteg som påverkade korsettindustrin. De elastiska, gummibaserade fibrerna och upptäckten av andra konstfibrer innebar att korsetter kunde göras smidigare och mer följsamma. Hyskor och hakar framtill gjorde plaggen lättare att ta av och på. Löstagbara snörskenor med stålskodda söljor och dubbla snören gjorde också att korsetterna kunde tvättas. Valbens- och stålskenor går också att ta ur korsetten. En finurlig uppfinning är planschetten, den styva stålbladsisättningen mitt fram, som sticks in i snörlivet när man snört ihop sig. Uppfinningar som symaskinen, gjord av amerikanen Isaac Merrit Singer 1851, gjorde även att man i stället för att bara måttsy korsetter och underkläder kunde masstillverka dem. Ångpressade modeller var också en nyhet, ett första försök till formpressning som gjorde stor succé.

Till en början fick man specialbeställa sina korsetter för att få en riktig passform till sina egna mått. Detta gjorde att det enbart var de rika societetsdamerna som hade råd med detta idealplagg. För att man skulle kunna få på sig korsetten för att få den perfekta passformen fick tjänstefolket dra så hårt att kvinnan nästan flög bak. Då visste man att den satt tillräckligt tight. Med dessa nya moderniseringar med nya tyger och hyskor och hakar gjorde att det var lättare för enkla damer att använda korsetten.

George Roberts, Charlotte Smith, Emma Martin och Elizabeth Martin var några personer som arbetade med moderniseringen av korsetten och startade fabriker som skulle massproducera korsetter åt den vardagliga kvinnan. Elizabeth och Emma Martin jobbade mycket med att förbättra korsetten så att den skulle bli bekvämare och lättare att andas i så att en arbetande kvinna fortfarande skulle kunna utföra sina sysslor utan att få andnöd.

De allra finaste korsetterna gjordes av taft, siden eller bomull och mönsterstickades med krämfärgat silke och broderier. Kanterna var ofta av spets. Stålskenor och valben stöttade på höjden, insnitt med resår gav flexibilitet vid bröst och höfter. Korsetter för gravida eller ammande kvinnor var utan skenor och hade avknäppbara bröstlappar.

Den period mellan 1890 och 1913 som populärt kallades La Belle Époque favoriserade en timglasformad kvinnlig silhuett. Korsetten höll fortfarande kontroll över kroppens former, med markerat smal midja, fyllig byst och rundade höfter.

Vid 1900-talets början följde dess form i allt väsentligt kroppens, den lämnade bröstkorgen fri och sträckte sig ett stycke ned över höfterna (se figuren med korsett från 1910). Korsetten gjordes vid denna tid av tyg och fick sin form av på längden insydda fjädrar (av aluminium eller valfiskben), och dess tillverkning utgjorde en betydande industri. I stället för korsett användes emellanåt s.k. reformliv, som saknade fjädrar och avsåg att värma även bröst- och övre ryggpartiet.

I Paris 1943 började modeskaparna Marcel Rochas och Jacques Fath att experimentera med korsettlivet i ett försök att rehabilitera den kvinnliga timglasfiguren. När så andra världskriget var slut och de parisiska modehusen öppnade för vårsäsongen i februari 1947 lät inte sensationen vänta på sig. Christian Diors The New Look tog kvinnan tillbaka i korsetten; än en gång var midjan åtsnörd och bysten upplyft av korsetten, kjolarna var vida och vadlånga och fördes ut av flera lager underkjolar och krinolin. Upprörda röster talade om "ett bälte som stryper midjan", för det var ett elastiskt midjebälte som Diors mannekänger bar. Korsetteringen sydde man in i dräktjackor och aftonklänningar, med stödjande fjädrar. Den nya silhuetten gjorde ändå succé.

Även om korsetten fortfarande bars av äldre kvinnor in på 1950-talet, kom den under 1900-talet att i ökande utsträckning att ersättas av lättare formande underkläder som gördeln, korseletten och bustiern.

2000-talet har korsetten upplevt en renässans som ytterplagg, bland annat i filmen Moulin Rouge! (2001). Korsetter är vanliga och välkända plagg inom goth-, fetisch- och BDSM-sfärerna. Dagens kvinnor använder fortfarande en form av korsett som vardagsplagg. Vi använder oss av BH:n varje dag och grundprincipen i detta plagg är den samma som den är i korsetten. Den är till för att hålla uppe och forma.

Idag kan även läkare använda en sorts korsett, denna är dock oftast i hård plast med skumgummi vid revbenen. Den används för att återställa eventuella ryggproblem som till exempel skolios.

Män i korsetter[redigera | redigera wikitext]

Även män använde korsetter för att se mer ståtliga ut. Bland männen var det dock enbart de höga adelsmännen och de rikaste och högst uppsatta inom societeten som använde korsetten. Under 1300-1400-tal[4] använde även männen en korsett som påminde om kvinnans korsett, men männens korsettliknande plagg ändrades gravt och släppte sin vanliga funktion att ge en smal midja och användes mer för att ge kläderna en speciell form. Männens korsetter såg en aning annorlunda ut, under 1570-talet skulle det vara stort bröst och den skulle även gå ner över magen i en trekantig flik. Bilden av Sir Francis Drake visar hur det skulle se ut.

Sir Francis Drake

1600-talets korsetter var mer avslappnade och enkla vilket gjorde att männen såg mer realistiska och mänskligt formade. Nu började man använda korsetten för att få en mer platt framsida, samt för att få en rakare och ståtligare hållning.

2011 visade det sig sedan att korsetten för män kommit till modet igen när skådespelaren Tom Cruise kom ut med att han använder en korselett för män. Det är som ett elastiskt tyg som man sätter runt mage och midja för att dölja valkar. Den används som ett underplagg för att ge tighta skjortor och t-shirts en snyggare passform.

Olika typer av korsetter[redigera | redigera wikitext]

  • Överbystkorsett
  • Underbystkorsett
  • Bustier
  • Waspie
  • Waist cincher
  • Brudkorsett
  • S-korsett
  • Ridkorsett
  • Amningskorsett

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Fontanel, Béatrice, Support and Seduction: The History of Corsets and Bras. New York 2001.
  • Steele, Valerie, The Corset: A Cultural History. New Haven & London 2001.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Francois Boucher "Klädedräktens historia Den västerländska dräkten genom 20 000 år" s.83 Bernces Förlag
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  3. ^ Francois Boucher "Klädedräktens historia Den västerländska dräkten genom 20 000 år" Bernces Förlag s.346
  4. ^ L. Kybalova "Den stora modeboken" s.450 Folket i bilds förlag

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.