Kortnätverk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Betalning med kontokort kräver en bakomliggande infrastruktur. Denna infrastruktur består av ett nätverk av olika aktörer som tillsammans möjliggör betalningsströmmar på den eller de marknader där betalningen ska kunna fungera. I ett kortnätverk finns typiskt sett fyra aktörer: kortinnehavare, kortutgivare, kortinlösare och säljföretag.

Fyrpartsnätverk[redigera | redigera wikitext]

En schematisk bild över ett fyrpartsnätverk

Den vanligaste modellen för ett kortsamarbete är ett fyrpartsnätverk. Exempel på detta är MasterCard och Visa. Ett fyrpartsnätverk kallas också ibland för ett öppet nätverk, då det är öppet för alla aktörer som uppfyller varumärkesbolagens krav att börja ge ut eller lösa in kort.

Kortutgivare[redigera | redigera wikitext]

En kortutgivare är en bank eller ett annat finansiellt institut som är medlem eller ägare till ett kortvarumärke. Största varumärket för kortbetalningar är idag Visa, tätt följt av MasterCard. Bolaget som ger ut kortet har en avtalsrelation till sin kortinnehavare, och förser denne med möjligheten att betala där bolagets kort accepteras. Sådan acceptans visas genom att varumärkets logotyp visas upp på acceptansmärken. I Sverige är det framförallt banker, tillsammans med sina dotterbolag, som agerar kortutgivare.

Kortinnehavare[redigera | redigera wikitext]

En kortinnehavare är en juridisk person eller en fysisk person som genom avtal med kortutgivaren har fått tillgång till ett kontokort för att kunna genomföra betalning.

Kortinlösare[redigera | redigera wikitext]

En kortinlösare är, i likhet med en kortutgivare en bank eller annat finansiellt institut medlem i samma Varumärkesbolagen. Inlösaren har avtal med ett säljföretag om att lösa in, alltså betala ut pengar, för köp genomförda med ett kontokort som omfattas av avtalet.

Säljföretag[redigera | redigera wikitext]

Ett Säljföretag är den butik som tillhandahåller varor eller tjänster, och som vill kunna ta betalt med kontokort. Denne ingår ett inlösenavtal med kortinlösaren för att få tillgång till denna möjlighet.

Trepartsnätverk[redigera | redigera wikitext]

Schematisk bild av ett trepartsnätverk

Ett trepartsnätverk liknar fyrpartsnätverket, men med den stora skillnaden att samma bolag agerar både inlösare och kortutgivare. Ett trepartsnätverk kan också kallas ett slutet nätverk, då det inte tillåter någon annan aktör att ge ut och lösa in samma kort på samma marknad. Exempel på trepartsnätverk är Diners Club och American Express.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Ett kort som är utgivet har förbestämda regler om när och hur kortet får användas. Dessa regler ligger i kortets servicekod.

Exempelvis kan ett företagskort ha en större begränsning än vad ett privatkort har, beroende på att företaget enbart vill att kortet ska användas för företagsinköp. I princip kan ett kort begränsas till endast en enda butik, men vanligast är att korten anpassas utifrån sitt behov. Ett exempel är Rikskort, som var en av de första svenska lösningarna för att begränsa användningen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Björkholm, Bengt & Johnsson, Peter (1994). Betalning med kontokort. Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-16458-8 


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]