Kosmologiska gudsbeviset

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Det kosmologiska gudsbeviset eller det kosmologiska argumentet är ett gudsbevis som antar att en gud är det första ledet i en kedja av betingelser. Den generella formen för de flesta kosmologiska gudsbevis är att tillvaron präglas av någon form av betingelsekedja, där händelser är betingade av tidigare händelser. Denna kedja kan dock inte pågå i all evighet, därför måste det finnas en första betingelse. Denna första betingelse kan vara guden Gud.

Varianter av det kosmologiska gudsbeviset[redigera | redigera wikitext]

Kalaams kosmologiska gudsbevis utgår från en temporal betingelsekedja.

  1. Allt som har en början i tiden har en orsak.
  2. Denna kedja kan inte ha pågått hur länge som helst tillbaka i tiden.
  3. Därför måste det finnas en första orsak - Gud.

Argumentet från den tillräckliga grundens princip

  1. Allt som är kontingent är bestämt av något annat.
  2. Kedjan av bestämningar är i sig kontingent
  3. Därför är kedjan bestämd av något som inte är kontingent, det vill säga Gud.

En modern version av Kalaams kosmologiska gudsbevis är försvarat av den amerikanska filosofiprofessorn William Lane Craig. Det ser ut på följande sätt:

  1. Allting som börjar att existera har en orsak för sin existens
  2. Universum började att existera
  3. Alltså så har universum en orsak för sin existens

Kritik mot det kosmologiska gudsbeviset[redigera | redigera wikitext]

Det kosmologiska argumentet har kritiserats på flera punkter. En kritik är att även om man skulle godta slutsatsen att universum måste ha en orsak för sin existens så innebär inte det att denna orsak är i form av en gud med medvetande och vilja.

Enligt en annan invändning mot det kosmologiska gudsbeviset är resonemanget inkonsekvent, att slutsatsen (det måste finnas en första orsak) strider mot den första premissen (allt måste ha en orsak). Om inte den första orsaken behöver en orsak, varför behöver då andra företeelser en orsak, frågar sig denna invändning. Gudsbevisets försvarare menar att den första orsaken inte har börjat existera, till skillnad från universum, och därför inte innefattas av den första premissen. Den ateistiske författaren George H. Smith bemöter detta genom att säga att universum är den kontext inom vilken en förklaring blir förståelig och därför är det omöjligt att förklara något genom att hänvisa till något som ligger utanför universum och därmed är obegripligt. [1] Om man ska leta efter en första orsak måste man därför hålla sig inom universums ramar. Det kosmologiska gudsbeviset hänvisar således till en kausalitet som sträcker sig utanför universums ramar.

Existera ur ingenting[redigera | redigera wikitext]

Ytterligare en invändning kan riktas mot utsagan "Allting som börjar existera har en orsak för sin existens". Kritiker hävdar att man måste göra skillnad mellan "att börja existera i vardaglig mening" och "att börja existera i metafysisk mening" det vill säga från ingenting. I vardaglig mening kan vi hävda att ett hus existens har sin orsak i den som har byggt huset, landmassornas existens har sin orsak i kontinentalplattornas rörelse och så vidare Denna typ av "att börja existera" är emellertid inte analog med "att börja existera från ingenting". Fenomen som börjar existera ur ingenting diskuteras inom kvantfysiken, där de kallas virtuella partiklar, men av dessa har vi inte tillräcklig erfarenhet för att kunna uttala oss om huruvida de behöver en orsak för sin existens eller ej.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Smith, George H., Atheism: The Case Against God (Prometheus Books, New York, 1989) sid 252