Kotartären

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Circle of Willis en.svg

Kotartärerna (Arteria vertebralis) är två (höger respektive vänster) artärer som löper längs kotpelaren och som sedan går in i kraniet genom foramen magum, det stora nackhålet. Efter det så löper de längs medulla oblongatas, förlängda märgens, framsida där de förenas till basartären. Kotartären utför ett viktigt arbete för människokroppen, den förser bakre delen av hjärnan och hjärnstammen med syrerikt blod. Om detta blodflöde skulle försvagas eller försvinna i form av till exempel en blodpropp skulle det bidra med väldigt negativa konsekvenser. Ett par exempel skulle kunna vara att ögonrörelsen störs eller att stämbanden förlamas. Dissektioner i kotartären är den näst vanligaste orsaken till att en person som är 45 år gammal eller yngre än så drabbas av en stroke. Dissektioner kan framstå plötsligt men det kan också vara ett resultat av trauma. Även om medicinsk behandling mot detta sker läker de flesta dissektionerna av sig själva.


Kotartärens anatomi[redigera | redigera wikitext]

Kotartären utgår från nyckelsbensartären och går efter den upp över nyckelbenets övre kant för att efter detta nå upp i nacken mellan de djupa musklerna i halsen och den främre skalenusmuskeln.[1] Kotartären fortsätter sedan efter detta framför den sjunde halskotans tvärutskott och går sedan in genom mynningen i den sjätte halskotans tvärutskott.[2] Den fortsätter sedan uppåt genom halskotornas tvärutskott. Efter att ha tagit sig genom tvärutskottet i den översta halskotan (som även kallas för atlaskotan) slingrar sig kotartären sedan bakåt och tar sig vidare på bakre sidan av den laterala delen av den översta halskotan. Efter att kotartären tagit sig förbi den laterala delen passerar kotartären medialt och tar sig genom det stora nackhålet för att till slut komma in i hjärnskålshålan. Där förenas den med andra sidans kotartär och tillsammans bildar de basilarisartären.

Kotartären förser hjärnstammen med blod. Via basilarisartären står den också för blodförsörjningen till fler delar av hjärnan, bland annat lillhjärnan och hjärnstammen.[3]

Proppbildning i kotartären[redigera | redigera wikitext]

Den bakre delen av hjärnan och hjärnstammen tar emot blodet som behövs för att de skall fungera utan problem via kotartärerna. Dessa kotartärerna slås sedan samman i skallbottnen till bakre storhjärnsartären. När en proppbildning sker i kotartären så får det som konsekvens att en infarkt bildas i hjärnstamsområdet då dessa områdena inte längre får blod på grund av proppen som bildats i kotartären. Detta fel skulle som följd kunna visa sig i olika symtom som till exempel störningar i ögonrörelsen som till exempel att pupillerna får olika storlekar och man skulle även kunna riskera att drabbas av dubbelseende.[4] Det är dock inte enbart ögonen som skulle kunna påverkas av en proppbildning i kotartären utan denna propp skulle även kunna ge andra symtom som till exempel skulle kunna vara sväljningssvårigheter och heshet som konsekvens av att stämbanden har blivit förlamade.

Dissektioner[redigera | redigera wikitext]

Dissektioner i carotis och vertebralis är den näst vanligaste orsaken till stroke hos patienter som är 45 år gamla eller yngre än så.[5] Dissektion kan dyka upp spontant eller traumatiskt. En dissektion ger en konstant smärta och i de vanligaste fallen ger den också neurologiska bortfallssymtom. Detta kan man diagnosticera med hjälp av till exempel ultraljud. Vanligtvis är denna behandling medicinsk och i form av antikoagulantia och sedan trombocytaggregationshämmare som komplement till antikoagulantia. I vissa fall räcker det dock med att endast behandla dissektioner med trombocytaggregationshämmare. Det är dock så att de flesta fallen av dissektioner läker utan någon sorts medicinsk behandling.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dauber, Wolfgang (2006). Anatomisk bildordbok, 5e upplagan. Liber. Sid. 250 
  2. ^ Snell, Richard (1981). Clinical Anatomy for Medical Students. Little, Brown and Company Boston. Sid. 631, 632 
  3. ^ Hedman, Anna. ”Om stroke (hjärninfarkt/blödning)”. Neuroportalen. http://neuroportalen.com/svenska/stroke/stroke-sjukdom.php. Läst 20 maj 2013. 
  4. ^ ”A 5 Vad är en hjärnstamsinfarkt och vad är en propp på bakrehjärnsatmsartären eller basilaristrombos?”. http://ohjepankki.vsshp.fi/se/5696/29667/. Läst 21 maj 2013. 
  5. ^ Gottsäter, Anders (2007). Stroke och cerebrovaskulär sjukdom. Studentlitteratur. Sid. 103