Krabbmakak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Krabbmakak
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Krabbmakak
Krabbmakak
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Familj Markattartade apor
Cercopithecidae
Släkte Makaker
Macaca
Art Krabbmakak
M. fascicularis
Vetenskapligt namn
§ Macaca fascicularis
Auktor Raffles, 1821
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Ätande krabbmakak
Ätande krabbmakak
Hitta fler artiklar om djur med

Krabbmakaken eller långsvansad makak (Macaca fascicularis) är en primärt trädlevande art i släktet makaker som framför allt förekommer i Sydostasien.[2][1]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Djuret viktigaste särdrag är den långa svansen. Den har enligt Lang (2006) en längd på 40 till 65 centimeter och är ofta längre än övriga kroppen som är hos hanar 41 till 65 centimeter lång. Hanar är med en vikt mellan 4,7 och 8,3 kilogram tydlig tyngre än honor som väger 2,5 till 5,7 kilogram. Honor är med 39 till 50 centimeter kroppslängd (huvud och bål) även kortare. Dessutom har hanar tydlig större hörntänder.[3] Enligt andra källor är kroppen bara upp till 47 centimeter lång vad som gör den långa svansen mera påfallande.[4] Pälsens färg är gråbrun eller rödaktig-brun och på undersidan ljusare. Vid hjässan finns ibland en mörkare tofs. Hos bägge kön förekommer ibland vitt skägg vid kinden eller vita teckningar vid ögonlocket.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i Sydostasien. Utbredningsområdet sträcker sig från Burma, Thailand och centrala Vietnam över Malaysia till Indonesien (Sumatra, Java, Borneo, Timor) och Filippinerna.[1] På så sätt är krabbmakak den art i ordningen primater som förekommer längst söderut (undantaget människa). Arten blev introduceradMauritius, Palau och på Nya Guinea. Habitatet utgörs av olika sorters skogar som regnskogar, träskmarker, mangrove och bambuskogar. Dessutom finns de i plantager.[1] Krabbmakar hittas oftast när vattendrag eller andra vattenansamlingar.[4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Som alla smalnäsor är djuret aktiv på dagen och vistas huvudsakligen på träd. För att leta efter föda vistas krabbmakak även på marken.[1] Apan går vanligen på fyra extremiteter men har bra förmåga att hoppa från gren till gren, ibland över fem meters avstånd.

De lever i grupper som består av flera vuxna hanar och honor samt deras ungar. En genomsnittlig flock på Sumatra har 6 hanar och 10 honor.[4] I andra regioner kan en flock bestå av upp till 50 individer och i sällsynta fall upp till 100 individer. Proportionen mellan antalet hanar och honor är allmänt 1:2,5.[5] Honor stannar hela livet i gruppen där de blev född. Bland honorna finns en hierarki beroende på släktskap till flockens äldsta hona som syns bland annat när de vårdar pälsen eller hur de fördelar födan. Hanarnas hierarki bestäms efter ålder, storlek och med aggressiva strider. De biter varandra och ibland uppstår svåra sår. Varje grupp har ett revir som försvaras mot andra grupper. Motståndarna hotas med skrikande läten, uppvisning av hörntänderna och hoppandet på grenar. Om faran inte försvinner använder de våld.[4]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Krabbmakak är allätare men födan består huvudsakligen av frukter. Dessutom äter de blad, gräs, blommor, svampar och animaliska ämnen som insekter, andra ryggradslösa djur och fågelägg. Individer som lever vid havet äter även kräftdjur, musslor och sällan bläckfiskar.[3]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Dessa hanar som står högre i hierarkin har företräde vid parningen och de parar sig med så många honor som möjlig. Ibland lyckas andra hanar fortplanta sig. Efter dräktigheten som varar i ungefär 162 dagar föder honan vanligen ett ungdjur. Unga honor föder vanligen vartannat år en unge och äldre honor varje år. Födelsen sker oftast mellan maj och juli under regntiden. Ungdjur uppfostras bara av honorna och efter cirka ett år och två månader sluter honan att ge di. Ungdjur är efter 3 till 4 år (honor) eller 6 år (hannar) könsmogna. Djur i fångenskap når ibland en ålder av 40 år.[4]

Krabbmakak och människor[redigera | redigera wikitext]

Stadslevande krabbmakak

Krabbmakaker vänjer sig lätt vid människor och tvekar inte att stjäla mat som ligger framme. Sydostasiatiska myndigheter riktar kritik mot turister som ger mat åt tiggande krabbmakaker. De påpekar att varje kontakt ökar överföringsrisken för smittande sjukdomar.[3] Vissa stadslevande apor försöker till och med rycka påsar och andra objekt ur händerna på människor i förhoppningen att det skall vara mat.

Krabbmakaker används som försöksdjur. Med hjälp av dessa primater testas nya medikament eller utförs neurologiska undersökningar samt forskningar angående deras inlärningsförmåga.[1] Denna praxis är anklagad av motståndare till djurförsök. Till exempel valdes krabbmakaken 2004 av den tyska djurrättsorganisationen "Menschen für Tierrechte - Bundesverband der Tierversuchsgegner e.V." som Årets försöksdjur.[6]

I naturen räknas dessa djur på grund av deras stora levnadsområde och deras anpassningsförmåga till människor inte till de hotade arterna. På Filippinerna dödas många individer genom jakt för köttets skull och som sport. Den vilda populationen minskar även på grund av dessa individer som fångas för att göra de till försöksdjur. I regioner med stora avelsstationer som i gränsområdet mellan Kina och Vietnam befaras att ett större utbrott kan påverka det lokala djurlivet negativ. IUCN listar krabbmakak som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 27 oktober 2008.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Ong, P. & Richardson, M. 2008 Macaca fascicularis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2014-08-23.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Macaca fascicularis (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d] Cawthon Lang KA (2006). Primate Factsheets: Long-tailed macaque (Macaca fascicularis) Taxonomy, Morphology, & Ecology, läst 23 augusti 2014.
  4. ^ [a b c d e] C. Bonadio (2000). ”Long-tailed macaque” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Macaca_fascicularis/. Läst 23 augusti 2014. 
  5. ^ Javaneraffe (tyska), www.primata.de, enligt Rowe, N. (1996). Pictorial Guide to the Living Primates. East Hampton: Pogonias Press, läst 23 augusti 2014.
  6. ^ Der Javaneraffe (tyska), Versuchstier des Jahres 2004, läst 23 augusti 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]