Kragalka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kragalka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ancient Murrelet.png
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Alkfåglar
Alcae
Familj Alkor
Alcidae
Släkte Synthliboramphus
Art Kragalka
S. antiquus
Vetenskapligt namn
§ Synthliboramphus antiquus
Auktor (Gmelin, 1789)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Kragalka (Synthliboramphus antiquus) är en fågel inom familjen alkor.

Utseende och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Kragalkan är liten och könen är lika. Den är svart på huvudet, strupen och nacken, har grå rygg och vingar, och dess undersida, bröst och sidan av halsen är vit. Den har en gul, grov och mycket kort triangelformad näbb och en kort rundad stjärt. Adulta fåglar i sommardräkt har ett vitt parti snett ovanför ögat vilket kan se ut som ett buskigt ögonbryn. Detta parti möts ofta i nacken. Dess flykt är kraftfull och direkt, och den flyger med snabba vingslag på grund av sina korta vingar.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Kragalkan är en kortflyttande flyttfågeln som främst häckar på ögruppen Aleuterna och andra av Alaskas öar. Den har sina vintervisten så lång söderut som Kalifornien och enstaka felflugna individer återfinns i USA:s inland under höststormar. En felflugen individ av kragalka återfanns i Lundy i Devon våren 1990 och samma fågel återvände till Storbritannien året därpå.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Kragalkan är en kolonihäckande fågel som lägger sitt enda, eller ibland två, ägg direkt på marken bland trädrötter eller i en klippskreva. Dessa små alkor är nattaktiva på häckningsplatsen, förmodligen som ett skydd mot predation, och av samma skäl matas aldrig fågelungarna vid fågelboet utan tas med ut till havs bara några dagar efter att äggen är kläckta. Detta går till så att föräldrarna ropar på sina ungar ute från havet och dunungarna simmar då mot sina föräldrar som simmar längre och längre ut till havs i skydd av nattmörkret.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den söker sin föda, precis som de andra arterna inom familjen genom att dyka, och de livnär sig främst på fisk, skaldjur och andra mindre ryggradsdjur.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Texten är till största delen översatt från engelskspråkiga Wikipedias artikel Ancient Murrelet där följande källor anges:

  1. ^ BirdLife International 2012 Synthliboramphus antiquus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.