Kragalka
| Kragalka Status i världen: Livskraftig (lc) |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Alkfåglar Alcae |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Synthliboramphus |
| Art | Kragalka S. antiquus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Synthliboramphus antiquus | |
| Auktor | (Gmelin, 1789) |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Kragalka (Synthliboramphus antiquus) är en fågel inom familjen alkor.
Innehåll |
Utseende och fältkännetecken [redigera]
Kragalkan är liten och könen är lika. Den är svart på huvudet, strupen och nacken, har grå rygg och vingar, och dess undersida, bröst och sidan av halsen är vit. Den har en gul, grov och mycket kort triangelformad näbb och en kort rundad stjärt. Adulta fåglar i sommardräkt har ett vitt parti snett ovanför ögat vilket kan se ut som ett buskigt ögonbryn. Detta parti möts ofta i nacken. Dess flykt är kraftfull och direkt, och den flyger med snabba vingslag på grund av sina korta vingar.
Utbredning [redigera]
Kragalkan är en kortflyttande flyttfågeln som främst häckar på ögruppen Aleuterna och andra av Alaskas öar. Den har sina vintervisten så lång söderut som Kalifornien och enstaka felflugna individer återfinns i USA:s inland under höststormar. En felflugen individ av kragalka återfanns i Lundy i Devon våren 1990 och samma fågel återvände till Storbritannien året därpå.
Ekologi [redigera]
Häckning [redigera]
Kragalkan är en kolonihäckande fågel som lägger sitt enda, eller ibland två, ägg direkt på marken bland trädrötter eller i en klippskreva. Dessa små alkor är nattaktiva på häckningsplatsen, förmodligen som ett skydd mot predation, och av samma skäl matas aldrig fågelungarna vid fågelboet utan tas med ut till havs bara några dagar efter att äggen är kläckta. Detta går till så att föräldrarna ropar på sina ungar ute från havet och dunungarna simmar då mot sina föräldrar som simmar längre och längre ut till havs i skydd av nattmörkret.
Föda [redigera]
Den söker sin föda, precis som de andra arterna inom familjen genom att dyka, och de livnär sig främst på fisk, skaldjur och andra mindre ryggradsdjur.
Källor [redigera]
Texten är till största delen översatt från engelskspråkiga Wikipedias artikel Ancient Murrelet där följande källor anges:
- Field Guide to the Birds of North America, National Geographic, ISBN 0-7922-6877-6
- Peter Harrison (1983) Seabirds, an Identification Guide, ISBN 0-7470-1410-8
- Josep del Hoyo Handbook of the Birds of the World Vol 3, ISBN 84-87334-20-2
- David Allen Sibley (2000) The Sibley Guide to Birds, National Audubon Society, ISBN 0-679-45122-6
