Krigsfångeläger för sovjetiska krigsfångar i Polen 1919–1924

Från Wikipedia
En kolonn bestående av ryska krigsfångar.
Okänd krigsfånge.
Ett läger för krigsfångar.

Krigsfångeläger för sovjetiska krigsfångar i Polen existerade mellan 1919 och 1924. I de hölls krigsfångar som tillhörde två kategorier:

  1. Personal från den kejserliga ryska armén, ryska civilister tillfångatagna av Tyskland under första världskriget.
  2. Rysk-ukrainsk-sovjetisk militärpersonal som tagits tillfånga under polsk-sovjetiska kriget 1919–1921.

Mellan 16 000 och 20 000 av totalt 80 000–85 000 sovjetiska krigsfångar dog i lägren i Polen, till följd av de epidemier som härjade under dessa år, och som för fångarnas del förvärrades av usla sanitära förhållanden i de överfyllda lägren.[1]

Under tiden efter Sovjetunionens fall har krigsfånglägren tilldragit sig mer uppmärksamhet i Ryssland. En del ryska historiker och politiker har velat se Katynmassakern 1940 som en hämnd för fånglägren.[2]

Lägrens historia[redigera | redigera wikitext]

Under det polsk-sovjetiska krigets första period, då krigets intensitet ännu inte hade uppnått sitt maximum befann sig relativt få soldater ur Röda armén i polsk fångenskap. I november 1919 fanns i Polen endast 7 096 fångar ur Röda armén.[3] Förutom krigsfångarna fanns i lägren även civila ryska personer som hade internerats i enlighet med beslut fattade av de polska administrativa och militära myndigheterna.

De krigsfångeläger där de sovjetiska krigsfångar förvarades låg i Strzałkowo, Tuchola och Rembertów. Därutöver fanns interneringsläger i Dąbie k/Krakowa, Wadowice, Łańcut, Pikulice k/Przemyśla, Skalmierzyce-Szczypiorno, Kalisz, Aleksandrów Kujawski, Piotrków Trybunalski, Ostrów Łomżyński, Toruń, Rozjany, Płock, Radom, Dorohusk och Poznań. Koncentrationsläger fanns i Białystok, Lviv, Puławy, Volkovysk, Brest-Litovsk och Kowel. Fångutväxlingspunkterna fanns i Baranovitji och Rivne.

Krigsfånglägret i Strzałkowo[redigera | redigera wikitext]

Krigsfånglägret i Strzałkowo var ett polskt läger för sovjetiska krigsfångar under det polsk-sovjetiska kriget 1919-1921. Enligt uppskattningarna av den officiella polsk-ryska kommissionen från 2004 dog 8 000 fångar i lägret, de flesta av dem av olika sjukdomar, men även på grund av undermåliga sanitära förhållanden och hård behandling från lägervakterna.

Krigsfånglägret i Tuchola[redigera | redigera wikitext]

Krigsfångelägret i Tuchola (eller Tucheln, Tuchol) var ett polskt krigsfångeläger i närheten av staden Tuchola. Under polsk-sovjetiska kriget 1919 till 1921 hölls här sovjetiska (mestadels ryska och ukrainska) krigsfångar ur Röda armén, av vilka många dog av svält, infektionssjukdomar och hård behandling från de polska lägervakterna. Antalet omkomna i Tuchola är enligt en officiell polsk-rysk utredning 2 000 personer. Lägret i Tuchola blev tidigt känt i Ryssland som ett "dödsläger".

I december 1920 skrev en representant för det polska Röda korset Natalia Kreutz-Weleczinska:

” Lägret i Tuchola består av jordhålor som man går ner i på trappsteg. På båda sidor finns sängar där fångarna sover. Det saknas halm och filtar. Det finns ingen värme på grund av oregelbundna bränsleleveranser. Det råder brist på kläder i alla avdelningar. Det mest tragiska är förhållandena för de nyanlända, vilka transporterats i ouppvärmda vagnar, utan vederbörlig klädsel, nedkylda, hungriga och trötta... Efter en sådan resa skickas många av dem till sjukhus medan de svagaste dör.[4] „

Förhållanden i lägren[redigera | redigera wikitext]

Mellan 16 000 (polska beräkningar) och 20 000 (ryska beräkningar) fångar avled till följd av missförhållanden, dålig behandling och epidemier, som den spanska influensan. Liknande mortalitet på 17–19 procent rapporterades i tyska och franska fångläger under första världskriget, när olika epidemiska sjukdomar härjade i de överbefolkade lägren. Ett liknande antal polska krigsfångar dog i sovjetiska och litauiska fångläger: cirka 20 000 av 51 000.[5] Omkring 18 000 fångar som befann sig i polsk fångenskap befriades av Semjon Budjonnyjs första kavalleriarmé.

Efter slaget vid Warszawa (fram till 10 september 1920), då omkring 50 000 sovjetiska soldater hamnade i polskt fångenskap, försämrades förhållandena för fångarna i Polen avsevärt. De följande slagen på den polsk–sovjetiska fronten ökade antalet krigsfångar ytterligare.

Krigsfångar efter kriget[redigera | redigera wikitext]

Enligt moderna bedömningar kvarhölls mellan 80 000 och 85 000 sovjetiska soldater i polsk fångenskap efter det att stridshandlingarna hade upphört den 18 oktober 1920. Vid årsskiftet 1920–1921 försämrades de sovjetiska krigsfångarnas sanitära förhållanden ytterligare. Svält och infektionssjukdomar tog dagligen hundratals fångars liv. Vid fångutbytet på hösten 1921 återvände 66 762 sovjetiska krigsfångar av de omkring 110 000 tillfångatagna.[6] och 26 000 polska krigsfångar till sina hemländer. Fångutbytet skedde tack vare den sovjetiska människorättsaktivisten Jekaterina Pesjkovas insatser.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Krasnoarmejtsy v polskom plenu v 1919-1922 gg. Sbornik dokumentov i materialov., Moskva - Sankt Petersburg, 2004.
  • Rajskij N.S., Polsko-sovetskaja vojna 1919-1920 godov i sud'ba vojennoplennych, internirovannych, zalozjnikov i bezjentsev, Moskva 1999, ISBN 0-7734-7917-1 [2]
  • Michutina I.V., Polsko-sovetskaja vojna 1919-1920 gg., Moskva, 1994.
  • Michutina I.V., Tak skolko zje vojennoplennych pogiblo v Pol'sje v 1919-1921 gg.? // Novaja i novejsjaja istorija, 1995, N. 3, sid. 64–69.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.archiwa.gov.pl/?CIDA=506 Polsk-rysk utredning av situationen för soldater ur Röda armén i polsk fångenskap 1919–1922. Rezmar, Karpusz, Matvejev. 2004.
  2. ^ Associated Press, April 7, 2010, Putin says Stalin massacred Poles out of revenge [1]
  3. ^ G.F. Matvejev, Jesjtjo raz o tjislennosi krasnoarmejtsev v polskom plenu v 1919-1920 gg. Novaja i novejsjaja istorija, Nr. 3, 2006 Arkiverad 28 januari 2007 hämtat från the Wayback Machine. (Ännu en gång om antalet rödgardister i polskt fångenskap 1919-1920, tidningen "Den nya och den moderna historien", Nr. 3 2006).
  4. ^ Krasnoarmejtsy v polskom plenu 1919-1922 gg., sid. 437.
  5. ^ Zbigniew Karpus, Stanisław Aleksandrowicz Zwycięzcy za drutami. Jeńcy polscy w niewoli (1919-1922). Dokumenty i materiały (Segrare bakom taggtråd. Polska krigsfångar (1919-1922). Dokument och material). Wydawnictwo Uniwersytetu Mikołaja Kopernika w Toruniu, Toruń, 1995, ISBN 83-231-0627-4
  6. ^ G.F. Matvejev, Jesjtjo raz o tjislennosi krasnoarmejtsev v polskom plenu v 1919-1920 gg. Novaja i novejsjaja istorija, Nr. 3, 2006 Arkiverad 28 januari 2007 hämtat från the Wayback Machine. (Ännu en gång om antalet rödgardister i polskt fångenskap 1919–1920, tidningen Den nya och den moderna historien nr 3 2006). Här står att läsa att dessa siffror är Zbigniew Karpus uppskattningar som publicerades 2004.
  7. ^ ”Yaroslav Leontiev, 2005. Dear Ekaterina Pavlovna. Russian Germany, N24”. Arkiverad från originalet den 11 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070311171937/http://www.rg-rb.de/2005/24/mir.shtml. (ryska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Krigsfångeläger_för_sovjetiska_krigsfångar_i_Polen_1919–1924&oldid=54298603”