Kristendom och homosexualitet
.jpg)
Kristendom och homosexualitet påverkas av tolkningen av Bibelns text och värderingarna i samhället. Under historien har såväl katolsk som ortodox och protestantisk kristendom allmänt haft en negativ och fördömande syn på homosexualitet, grundad på att Bibelns ord har tolkas som att homosexualitet skulle vara en synd mot Gud. Under slutet av 1900-talet har man på vissa håll antagit mer liberala hållningar.
.jpg)
Bibeln[redigera | redigera wikitext]
Gamla testamentet och Moseböckerna präglas av den negativa synen hos forntidens judendom. I evangelierna i Nya testamentet finns inga uppenbara referenser till sexuellt umgänge mellan personer av samma kön, men i Paulus brev finns fördömanden av homosexuella handlingar. Vissa tolkar dock texterna som om de handlar om homosexualitet, andra som att de handlar om pedofili.
Samhället[redigera | redigera wikitext]
Samhällets allmänna värderingar av homosexualitet har först under 1900-talet blivit mer tolerant, vilket också aktualiserat frågan om hur kyrkosamfunden skall förhålla sig till homosexualitet.
Kyrkorna[redigera | redigera wikitext]
Katolska kyrkans syn på homosexualitet grundar sig på Bibeln ("Skriften"), som "framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda". De hänvisar även till Första Moseboken 19:1-29, Romarbrevet 1:24-27, Första Korinthierbrevet 6:9f. och Första Timotheosbrevet 1:10.[1] Traditionen har alltid förklarat att ”’homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga’”.[2]
Den anglikanska kyrkan har rört sig mot en allt större tolerans, men det är en kontroversiell fråga då de olika samfunden från olika håll i världen inte har samma syn.
Svenska kyrkan godkände könsneutrala äktenskap i slutet av oktober 2009.[3] Detta beslut stöds dock inte av många andra protestantiska samfund i världen, eftersom Svenska kyrkan var en av de första som öppnade upp för en sådan vigsel [4]. Engelska kyrkan kritiserade Svenska kyrkan, och ansåg att man omdefinierade teologiska grundtankar om äktenskapet.[5] I november 2009 blev Svenska kyrkans Eva Brunne världens första öppet lesbiska biskop.[6]
Nyare frikyrkliga samfund har oftast bibehållit en kritisk syn på homosexualitet. Variationen mellan samfunden är emellertid stor.
I både de mer toleranta och de mer restriktiva samfunden så har denna fråga orsakat många interna kontroverser och avhopp av medlemmar, och även splittringar av samfund. Det har också varit en fråga som försvårat samarbeten mellan kyrkliga samfund.
EKHO är en ekumenisk förening för kristna hbtq-personer som finns på flera orter i Sverige. Särskilt aktiv är föreningen i Göteborg med till exempel regnbågsgudstjänster och samtalsmottagning[7].
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand: Catholica 1996, n. 2357. ISBN 91-86428-64-0
- ^ Troskongregationen, Deklarationen Persona humana, n. 8; Persona humana (Vatikanens officiella webbplats).
- ^ ”Nu får homosexuella gifta sig i kyrkan” (på svenska). SVT Västernorrland. 22 oktober 2009. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/nu-far-homosexuella-gifta-sig-i-kyrkan. Läst 16 december 2020.
- ^ http://www.dn.se/nyheter/sverige/kyrkomotet-oppnade-for-homovigslar
- ^ ”Allvarlig kritik från Engelska kyrkan, menar biskopen”. Svenska Kyrkan. 16 juli 2009. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. http://archive.is/2012.05.25-203039/http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=626220.
- ^ Sofia Ström (9 november 2009). ”Hon är Sveriges första homosexuella biskop” (på svenska). Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/21vOy4/hon-ar-sveriges-forsta-homosexuella-biskop. Läst 16 december 2020.
- ^ ”EKHO - ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer”. http://www.ekho.se.
