Kristianstad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kristianstad (olika betydelser).
Koordinater: 56°1′54″N 14°9′17″Ö / 56.03167°N 14.15472°Ö / 56.03167; 14.15472
Kristianstad
Tätort
Centralort
Västra Storgatan.
Västra Storgatan.
Land  Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Kristianstads kommun
Församlingar Kristianstads Heliga
Trefaldighets församling
,
Norra Åsums församling, Nosaby församling, Vä-Skepparslövs församling
Koordinater 56°1′54″N 14°9′17″Ö / 56.03167°N 14.15472°Ö / 56.03167; 14.15472
Area 1 768,62 hektar (2010-12-31)[1]
Folkmängd 35 711 (2010-12-31)[1]
Befolkningstäthet 20,19 inv./hektar
Grundad 1614[2]
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Kristianstad
Postnummer 291 XX
Riktnummer 044
Tätortskod 2980
Kristianstads läge i Skåne län.
Red pog.svg
Kristianstads läge i Skåne län.

Kristianstad (IPA/krɪ'ɧansta/) är en tätort som är centralort i Kristianstads kommun i Skåne län. Orten är Sveriges 30:e största tätort och Skånes fjärde största, med &&&&&&&&&&035711.&&&&&035 711 invånare (2010-12-31).[1]

Staden var tidigare residensstad för Kristianstads län som avskaffades 1996.

Delar av Kristianstad ligger under havsnivån med våtmarksområden och skyddas mot översvämning av vallar och vattenpumpar. Sveriges lägsta punkt, 2,41 meter under havsytan, finns i Kristianstad.[3] Kristianstad omges av den vidsträckta Kristianstadsslätten. I norr och nordost finns några kullar från vilka man kan se staden, som Balsberget och Fjälkinge backe.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Norreport, ritad av Carl Hårleman. Till höger syns Norra kasern.
Teatern från 1906 i Tivoliparken, ritad av Axel Anderberg.
Kristianstad på 1850-talet.

Staden Kristianstad grundades efter Kalmarkriget 1614 av den danske kungen Kristian IV, efter det att den närbelägna staden bränts.[2] Kristianstads kommun har än i dag Kristian IV:s sigill med ett "C4" i sitt kommunvapen. Detta sigill trycktes även under en tid på lokala sedlar då det var lokala banker som hade rätt att ge ut sådana. De sista sedlarna med Kristian IV trycktes kring det förra sekelskiftet.

Anläggningsbrevet utfärdades 1614, men själva stadsprivilegierna först 1622, då staden även fick stapelstadsrätt.[2] För att gynna Kristianstad upphörde både Vä och Åhus att vara städer vid Kristianstads grundande. Staden anlades redan från början som en fästning, med vallar, vallgravar och bastioner. Detta för att skydda den mot svenskarna, som härjade i området. Det hjälpte dock inte särskilt länge, då i freden i Roskilde 1658 blev Kristianstad svenskt tillsammans med resten av Skåne. Staden var således endast i dansk ägo under cirka 40 år. Danskarna återkom dock under det Skånska kriget 1675-1679 under två års tid och även 1710 men då endast för en månads tid.

Kristianstad tjänade vid 1700-talets början som uppehållsort för två olika statschefer i exil. Den ene var Stanisław I Leszczyński av Polen och den andre var Filip Orlik av Ukraina. Båda stöttade Karl XII:s fälttåg mot Ryssland och hamnade därefter i onåd efterhand som kriget vände till ryssarnas fördel.

1772 genomfördes Gustav III:s statskupp genom väl förberedda händelser i huvudstaden och två noga utvalda fästningsstäder, nämligen Kristianstad och Sveaborg. Johan Christopher Toll var central för händelseförloppet i Kristianstad.

Kristianstad blev snabbt ett viktigt regionalt centrum, och som i ett led att stärka stadens attraktionskraft blev staden residensstad för Kristianstads län (som existerade 1719-1997) när Generalguvernementet Skåne upplöstes 1719.

1847 härjade en stor stadsbrand, då förstördes 36 gårdar och över 700 personer blev husvilla. 1849 togs beslutet att fästningsvallarna kring staden skulle rivas. Staden hade fram till dess vuxit sig mycket trång och ett starkt behov av expansion utanför den gamla stadsrektangeln förelåg. Raserandet av vallarna gjorde också att järnvägen kunde dras fram till staden. De sista delarna av vallsystemet revs dock inte förrän omkring 1910 kring nuvarande Norretullskolan. De gamla vallarna vräktes i regel helt enkelt ned i vallgraven som löpte runt staden. Vid Norretullsskolan har Bastionen Konungen återskapats kring millennieskiftet så som den såg ut på 1760-1780-talen när Kristianstad var en fästningsstad. Den engelske civilingenjören John Nun Milner (1820-1890) verkade under en tioårsperiod i mitten av seklet med att torrlägga Nosabysjön (en vik av Hammarsjön). Torrläggningen påverkade stadens tillväxtmöjlighet österut på ett radikalt sätt.

När Hovrätten över Skåne och Blekinge skapades på 1800-talet blev Kristianstad huvudorten, dels eftersom staden låg mittemellan Malmö i sydvästra Skåne och Karlskrona i östra Blekinge, dels eftersom Kristianstad hade en större betydelse för Skåne än vad staden har i dag. Vid denna tid var Malmö och Kristianstad ungefär jämnstora. Efter en lång kampanj ledd av flera företrädande jurister i Malmö och Lund flyttades hovrätten 1917 till Malmö. På 1910-talet kom dock Norra skånska infanteriregementet (I 6) och förlades till staden. 1922 kunde regementet flytta in i nya kaserner ute på Näsby. Under 1800-talet höll således Kristianstad hög status hos societeten i landet till följd av (som det ansågs) förnäma samhällsinstitutioner såsom Hovrätt och regementen. I folkmun kunde staden ibland omnämnas som "den skånska adelns vinterpalats". Det var under vintertid som den skånska godsägaradeln flyttade in från kalla och dragiga slott till representativa lägenheter i Kristianstad. Framförallt blev Västra Boulevarden ett populärt stråk för överklassen.

Christianstads Enskilda Bank (grundad 1865) gav i slutet av 1800-talet ut sedlar med porträtt av Kristian IV i stället för den svenske kungen (de enskilda bankernas sedelutgivningsrätt upphörde 1898).[4]

Kristianstad var fram till och med 1996 residensstad i Kristianstads län, som 1997 gick upp i Skåne län. Sedan även landstingen slagits samman till Region Skåne blev staden från 1999 säte för dess regionfullmäktige. Även Länsrätten i Skåne län fanns lokaliserad till Kristianstad fram till 2008.

Militärstaden[redigera | redigera wikitext]

Kristianstad var länge en viktig garnisonstad med flera regementen och Milostab Syd (Milo S) förlagda till staden, men under försvarsneddragningarna i början på 1990-talet försvann det mesta utom Pliktverket och Fortifikationsverket. I stället flyttade Högskolan Kristianstad in i pansarregementets Norra skånska regementet (P 6, tidigare I 6 och I 24) gamla lokaler på Näsby. Och där Wendes artilleriregemente (A 3) en gång huserade i Norra Åsum finns nu bland annat en gymnasieskola, Artillerimuseum och flera småföretag. Ett antal föreningar med anknytning till det militära Kristianstad är fortfarande aktiva, såsom Wendes Militärhistoriska Förening och Kamratföreningen Norringarna - P 6.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Kristianstads stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med mindre delar av bebyggelsen efterhand i kringliggande socknar/landskommuner. Till staden fördes 1941 Norra Åsums socken/landskommun. Efter ytterligare utökning 1967 uppgick staden 1971 i Kristianstads kommun med Kristianstad som centralort.[5]

Den centrala delen av orten har hört till stadsförsamlingen Kristianstads församling som 1948 namnändrades till Kristianstads Heliga Trefaldighets församling. Ortens expansion har lett till att delar också hör till Norra Åsums församling, Nosaby församling och Vä-Skepparslövs församling.[6]

Orten ingick till 1967 i domkretsen för Kristianstads rådhusrätt för att därefter till 1971 ingå i Kristianstads domsaga. Sedan 1971 ingår den i Kristianstads tingsrätts domsaga.[7]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Kristianstad 1900–2010[8][9]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
11 011
1960
  
24 480
1965
  
26 480
1970
  
29 013
1975
  
30 780
1980
  
30 593
1990
  
31 314 1 850
1995
  
30 819 1 727
2000
  
31 592 1 737
2005
  
33 083 1 751
2010
  
35 711 1 769
Anm.: Sammanvuxen med Öllsjö 1970, med 1975, sammanväxt med Hammar 1980 och 1990, Hammar brutits ur Kristianstad 1995[10]
 † Stad med förstäder 1900.



Namnet[redigera | redigera wikitext]

Staden stavades länge "Christianstad" efter grundaren, även efter övergången till Sverige 1658. Efter stavningsreformen 1906 bestämdes att alla ortnamn i förekommande fall skulle få sin stavning moderniserad, och därefter stavas stadens namn med K (i detta fall hade dock de båda stavningarna använts parallellt åtminstone från 1880-talet.[11]) Samma förändring har skett i Norge med till exempel Kristiansand.

Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Västra Storgatan.
Stora kronohuset vid Stora Torg.
Frimurarhuset (1884), bland annat inrymmande Stadshotellet.
Borgmästargården.

Stadskärnan sträcker sig från järnvägsstationen och Helge å i väst till vallgravarna som omgärdar själva centrum. Trädkantade boulevarder utgör ett inslag i stadsbilden. Boulevarderna kom att föranleda stadens kanske mest kända smeknamn, nämligen Lilla Paris.[2] I dag har dock smeknamnet fallit något i glömska, kanske framförallt på grund av att Vänersborg är mer känt under samma smeknamn. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talet förekom även smeknamnet Skånes Athen efter alla stora stenbyggnaderna i staden såsom Stora Kronohuset, Frimurarhuset, Söderportskolan (Högre Allmänna Läroverket) med flera. Stadens äldsta profana byggnad är från 1654. Från 1800-talet förekom även smeknamnet Järnbalkongernas stad (till följd av att flera av balkongräckena i innerstaden var gjorda av järn) men som numera är tämligen bortglömt.

I stadskärnan finns två torg, Stora Torg i norr och Lilla Torg i söder.

Stadens förmodligen mest kända byggnad är Heliga Trefaldighets kyrka som anlades på den dåvarande Allöns högsta punkt. Kyrkan ritades av holländaren Steenwinkel och har kallats Nordens skönaste renässanstempel. Kyrkan invigdes 1628. Huvuddelen av bebyggelsen inom stadskärnan är från 1700- och 1800-talet.

Skånes länsmuseum, i dag under namnet Regionmuseet Kristianstad, är inhyst dels i Kristian IV:s gamla tyghus från 1600-talet och dels i det gamla Posthuset vid Stora Torg. Vid Stora Torg ligger även kommunens rådhus från 1891. Centrala Kristianstad är uppdelat i följande stadsdelar: Innerstaden, Östermalm, Vasastaden, Norr, Söder, Lyckans Höjd, Parkstaden, Egna Hem, Långebro.

Bebyggelsen på Östermalm är i huvudsak från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bland de mer framträdande byggnaderna i stadsdelen kan nämnas det gamla länsfängelset, Tekniska skolan (numera KomVux), Centralskolan (från 1903), stadsbiblioteket och Östermalmskyrkan samt Tempel Riddare Ordens hus (ritat av Algot Johansson och uppfört 1930-31). Konserthuset på Östermalm är ritat av stadsarkitekten P.L. Håkansson i skånsk borggårdsarkitektur. Invigningen skedde våren 1936. I dag huserar Musik i Syd i lokalerna.

Vallarna[redigera | redigera wikitext]

För att förhindra framtida översvämningar av stadskärnan förstärks nu existerande vallar och nya byggs mot både Helge å och Hammarsjön. Man bygger även ett stort dammsystem och förstärker pumpanläggningarna. Översvämningshotet blev påtagligt stort under vårvintern 2002 då bland annat större delarna av Tivoliparken stod under vatten. I dag är dock våtmarkerna runt omkring staden mer och mer sedda som en tillgång, inte minst tack vare tillkomsten av det så kallade Vattenriket.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Blekinge kustbana har sin västliga slutpunkt i staden och ankommer Kristianstads centralstation från nordväst, vilket gör stationen till en säckstation. Vid gamla Kristianstad Södra finns i dag Kristianstads järnvägsmuseum. Här finns även tåg till Helsingborg (via Skånebanan) och Köpenhamn. Via Blekinge kustbana går det tåg till Karlskrona via bland annat Karlshamn. Motorvägen E22 passerar staden i dess södra utkanter och sammanstrålar med Härlövsängaleden, riksväg 19 och riksväg 21 som alla utgör viktiga vägförbindelser till staden. Halvannan mil söder om staden ligger Everöds flygplats (numera med det officiella namnet Kristianstad Airport), som har reguljärflyg och är omledningsbana för Sturup i händelse av dåligt väder eller avspärrningar. Många av Skånetrafikens Expressbussar (SkåneExpressen) utgår från Kristianstad mot bland annat Ystad, Simrishamn, Malmö, Lund och Älmhult.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Kristianstads stadskärna, Östra Boulevarden.
Kvarnen, före detta Mårten Pehrsons Valsqvarn, numera kontorshotell.

Kristianstad är den svenska livsmedelsindustrins största centrum och över 3 500 personer är anställda inom livsmedelsindustrin (ytterligare cirka 1 000 personer jobbar med uppfödning av djur och odling av foder och råvaror). Bland de representerade livsmedelsföretagen finns Swedish Meats, som har en stor slakterianläggning i staden, liksom Skånemejerier, Sydöstbagerierna (en samorganisation för konsumentägda bagerier), Campbell, Culinar, StureBröd och Konsumbagarn.

Som en följd av den starka livsmedelssektorn tillverkas flera kända livsmedelsprodukter i staden med omnejd, till exempel Bullens Pilsnerkorv (över 3 miljoner årligen), Mor Annas gurkor och Norrlandspölsa. Övriga livsmedelsprodukter som tillverkas i området är kryddor (bland annat exporteras curry till Indien), ost (bland annat världens äldsta herrgårdsost), mjölk, bröd (över 100 000 bakade årligen), lufttorkad skinka, spickefläsk, dryck (MER uppfanns i Kristianstad), källvatten på flaska (Malmbergs) med mera.

Utöver livsmedelssektorn domineras staden av den starkt representerade offentliga sektorn, Region Skånes regionfullmäktige, centralsjukhuset, Totalförsvarets rekryteringsmyndighet med flera.

Sveriges äldsta sparbank ligger i Kristianstad, Sparbanken 1826 (före detta Kristianstads Sparbank), med över 300 medarbetare på 20 olika kontor i både Skåne och Blekinge. Precis som namnet antyder bildades banken 1826. Det är också den största sparbanken inom Sparbankernas Riksförbund.

Industrihistoria[redigera | redigera wikitext]

Historiska industrier:

I övrigt har Kristianstad ibland fått namnet Silverstaden på grund av den långa traditionen av silversmide från sent 1500-tal till i dag. Från 1690 till 1850 hade Kristianstad 47 silversmeder. De flesta finns i dag representerade i Regionmuseets samlingar (som ligger i staden). Familjen Vogt är en av de mer kända släkterna med sina sex generationer silvermästare. I dag drivs Kristianstads silversmedja av Ingemar Grönroos.


Sport[redigera | redigera wikitext]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Strax utanför Kristianstad finns biosfärreservatet Vattenriket.

Födda i Kristianstad med omnejd[redigera | redigera wikitext]

se även Personer från Kristianstad

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b c d] ”Staden Kristianstads historia”. Kristianstads kommun. http://www.kristianstad.se/sv/Turism/Shopping---Ny-Tellus211/Historia/Kristianstad/. Läst 4 juli 2011. 
  3. ^ Larsson, Kenneth (2009-06-05): "Sveriges lågpunkt - blir ny höjdare". Expressen.se. Läst 12 juli 2013.
  4. ^ ”Kristianstads kommun, kommunarkivet”. http://www.kristianstad.se/kommunen/kommunledning/kommunarkivet/historik.asp. Läst 22 mars 2008. 
  5. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  6. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  7. ^ Domsagohistorik för Kristianstads domsaga
  8. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Kristianstad med Hvilan
  9. ^ ”Statistikdatabasen”. Statistiska centralbyrån. http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/start.asp. Läst 5 september 2011. 
  10. ^ ”Tätorter 1960-2005” (PDF). Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  11. ^ Nordisk familjebok, första upplagan, band 9 (1885); Kristianstad-Immelns Järnväg använde också signaturen KIJ redan vid öppnandet 1885, se Järnvägsdata 1999, utgiven av Svenska Järnvägsklubben, ISBN 91-85098-85-X, sid. 122

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]