Kristina av Danmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kristina av Lothringen och Milano, född prinsessa av Danmark, Norge och Sverige i ätten Oldenburg

Kristina av Danmark av ätten Oldenburg, född 1521, död 10 augusti 1590, var dansk prinsessa, hertiginna av Milano och Lothringen, regent av Lothringen och tronpretendent och titulärdrottning av Danmark, Norge och Sverige. Hon var dotter till kung Kristian II av Danmark och Elisabet av Österrike.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hon lämnade Danmark med sin familj då fadern avsattes 1523 och växte upp i Bryssel hos moderns släkt, Habsburg. Som medlem av dåtidens Europas mäktigaste familj samt hennes och hennes äldre syskons anspråk på de nordiska länderna blev hon en bricka i kejsar Karl V:s maktspel. Endast 13 år gammal, blev hon den 1 maj 1534 bortgift med den 41-årige Frans II Sforza av Milano. Han dog emellertid redan 24 oktober 1535 och hertigdömet blev en del av de Habsburgska arvsländerna.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

1538 var den engelske kungen Henrik VIII på jakt efter en ny hustru, efter hans gemål Jane Seymours död i barnsäng två år tidigare. Han sände ut sin hovmålare, Hans Holbein d.y. för att måla porträtt av lämpliga äktenskapskandidater. Holbein gjorde en mycket berömd målning av Kristina, iklädd sorgedräkt, som väckte den engelske kungens intresse. Han skickade iväg sin ambassadör för att fria till den 16-åriga änkan Kristina, som svarade att hon var mycket smickrad över den engelske kungens giftermålsanbud, men var nödsakad att svara nej, eftersom hon inte hade två huvuden. Detta uttalande väckte stor skandal. Andra motiv till hennes avslag var Henrik VIII:s skilsmässa från Karl V:s moster, Katarina av Aragonien, och Englands övergång till protestantismen.

Däremot hade Kristina vid denna tid en kärleksaffär med René av Oranien-Nassau. Emellertid hade hennes morbror Karl V, tysk-romersk kejsare lovat bort henne till hertig Frans I av Lothringen och bröllopet ägde rum 10 juli 1541.

Separationen från Kristina krossade Renés hjärta och han blev aldrig sig själv igen; han kände det som om hans själ var död. René dödades under belägringen av S:t Dizier 1544. Hans sista önskan var att få vila på fädernegodset Breda i Holland, men han ville att hans hjärta skulle begravas i Bar-le-Duc i Lothringen, där Kristina bodde, och att hans monument skulle visa hans själslösa kropp som han såg ut "fyra år efter sin död", d.v.s. från då han tvangs skiljas från Kristina. Renés staty, skapad av bildhuggaren Richier, återfinns i kyrkan Saint-Étienne i Bar-le-Duc, uthugget i marmor - ett benrangel, huden genomborrad av maskhål, kraniet stolt bakåtlutat, och ögonen stirrande upp mot det inkapslade hjärtat som han håller i den beniga handen. [källa behövs]

Kristina fick tre barn i äktenskapet med Frans I av Lothringen:

Efter fyra års lyckligt äktenskap avled också hertig Frans i juni 1545. Kristina gifte aldrig om sig. Hon var mycket beundrad; hon ansågs vacker, språkbegåvad och musikalisk.

Politisk verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Vid Frans död blev hon regent i Lothringen för sin omyndige son. År 1552 invaderades Lothringen av Frankrike och hon tvingades lämna ifrån sig sin son till Franska staten och avgå. Hon återvände då till Nederländerna. Då hennes släkting Maria av Ungern avgick och en ny regent (ståthållare) av Nederländerna skulle utses ställde Kristina upp som kandidat till posten. Då i stället Margareta av Parma utsågs 1559 återvände hon till Lothringen. Hennes son var nu myndig monark i Lothringen och hon agerade som hans rådgivare.

Hon titulerade sig drottning av Danmark, Norge och Sverige och gjorde anspråk på tronen i dessa länder. Hon samarbetade med Wilhelm von Grumbach och Peder Oxe för att erövra framför allt Danmarks tron, men detta misslyckades. Under sjuårskriget 1563-1570 samarbetade hon med Erik XIV mot Danmarks kung. Hon förhandlade med både Fredrik av Danmark och Erik XIV om ett äktenskap med hennes dotter Renata, men även det misslyckades. År 1578 lämnade hon Lothringen och bosatte sig i Tortona i Italien, som hon fått som hemgift efter sin första make.

Inom kulturen[redigera | redigera wikitext]

1985 utkom en roman om hennes liv, Christine, av den danska författaren Helle Stangerup.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Beatrice d'Este
Hertiginna av Milano (ej regent)
1534-1535
Efterträdare:
Uppgick i Habsburg
Företrädare:
Renée de Bourbon-Montpensier
Hertiginna av Lothringen (ej regent)
1544-1545
Efterträdare:
Claude av Valois