Kristine kyrka, Falun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 60°36′28″N 15°37′52″Ö / 60.60778°N 15.63111°Ö / 60.60778; 15.63111
Kristine kyrka
Kyrka
Kristine kyrka i februari 2008
Kristine kyrka i februari 2008
Land  Sverige
Län Dalarnas län
Ort Falun
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Västerås stift
Församling Falu Kristine församling
Koordinater 60°36′28″N 15°37′52″Ö / 60.60778°N 15.63111°Ö / 60.60778; 15.63111
Invigd 1655
Bebyggelseregistret 21300000003846
Interiör
Interiör

Kristine kyrka är församlingskyrka för Falu Kristine församling i Västerås stift. Kyrkan ligger öster om det starkt sluttande Stora torget i Falun.

Kyrkogården är sedan länge avlyst för begravningar och inhägnas delvis av häckar. Arton gravar finns kvar, skyddade av kulturminneslagen.

Kyrkobyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Kyrkobygget startades 1642 och arbetet leddes av murmästaren Hans Ferster (Hans Förster) fram till sin död 1653. Han svarade troligen också för det mesta av ritningarna till kyrkan. Därefter leddes arbetet av Fersters närmaste man murmästaren Göran Fischer (Jurgen Fischer) fram till sin död 1658. Han svarade också för ritningarna till tornet. Det blev murmästaren sedermera åldermannen i Murmästarämbetet i Stockholm Johan Persson som slutförde byggnationen 1660.[1]

När kyrkan invigdes 1:a advent 1655 var den långt ifrån färdig. Grundläggningen skedde 1642, väggarna till långskeppet och dess korsarmar var färdiga 1650, under 1651 slogs valven, samma år lades yttertaket och 1658-1660 byggdes tornet.

Kyrkobyggnaden präglas interiört av den genomgripande restaurering som genomfördes åren 1903-1906 under ledning av arkitekten Carl Möller i samarbete med arkitekten Agi Lindegren. Efter restaureringen 1903-1906 förrättades återinvigningen av biskop Nils Lövgren1:a söndagen i advent 1 december 1906. [2] 1965-1966 genomfördes en restaurering som innebar en del förnyelse av interiören som planlades av professor Erik Lundberg och arkitekten SAR Erik Lundgren. Efter restaureringen 1965-1966 förrättades återinvigningen av biskop Sven Silénjungfru Marie bebådelsedag 27 mars 1966.

Ytterväggar[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans väggar murades av tegel som slogs i Rankhyttan på en sockel av granit med en kalkstenslist. På den den södra korsarmen kan man läsa bokstäverna G F i hårdbränt tegel som är murmästare Göran Fischers initialer. Kalkstenslisten som vittrat sönder byttes ut, skadat fasadtegel vid sockeln ersattes och tornets takfot murades om vid renoveringen 1903-1906. Dessutom murades fönsteröppningarna om eftersom storleken på dem förändrades. 1994 ersattes skadat tegel i tornmurarna - totalt 1200 stenar.

Yttertak[redigera | redigera wikitext]

När kyrkan byggdes täcktes yttertaket täcktes av kopparplåt från Falu gruva som hade smitts i Avesta. Det ursprungliga koppartaket på långhuset ersattes 1830 av spån eftersom det vittrat sönder av roströken från Falu gruva. Långhusets yttertak blev omlagt med skiffer från Glava 1864-1865. Sedan 1994 är taket på tornet av nytillverkad kopparplåt. Taket på långhuset är av skiffer från Grythytte Skifferverk och lades 1906 förankrat med kopparspik i stället för de järnspikar som rostat sönder i det tidigare taket. 2004 lades taket om med samma skiffer efter reparationer av det underliggande trätaket. .

Tornspiran[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga tornspiran förstördes av brand 26 juni 1711 och ersattes då av en enkel trähuv. Först 1864-1865 ersattes trähuven med den nuvarande tornspiran. Den är en replik av den tornspira som Erik Dahlberg återger i Svecia antiqua et hodierna och är ritad av arkitekten Johan Fredrik Åbom. Ett nytt kopparkors uppsattes 1994.

Pelare[redigera | redigera wikitext]

Kalksten till pelarna togs från Rättvik och ansvarig för deras utformning var stenhuggarmästaren Simon Hack från Boda

Valv och inre väggar[redigera | redigera wikitext]

Valv och inre väggar var ursprungligen putsade och de blev renknackade och omputsade i samband med renoveringen 1903-1906. 1965-1966 blev de rengjorda genom blästring, lagades och avfärgades därefter med gulaktig Orsakalk.

Kyrkorummet täcks av 18 stjärnvalv i varierande strålmönster. De mest avancerade mönstren finns den östra delen av långskeppet.

Fönster[redigera | redigera wikitext]

Antalet, utformningen av och storleken på fönster i Kristine kyrka har växlat genom åren. Renoveringen 1903-1906 gav kyrkans fönster det utseende de har idag. Då satte man in tvåglasfönster med blyinfattning på insidan och med masverk av sandsten från Orsa.

I koret finns fönster med målningar av typologiska bibliska motiv. Till vänster närmast altaret: Herdarnas tillbedjan och Moses i vassen. Till höger närmast altatret; Bergspredikan och laggivningen på Sinai, Till vänster ut mot kyrkan: Korsfästningen och kopparormen. Till höger utåt kyrkan: Kristi uppståndelse och Jonas kastas ur valfisken. Efter förlagor Carl Möller utfördes de av Franz Xaver Zettler vid Könglige Bayerische Hof-Glasmalere i München 1905.

Rosettfönstren ovan norra och södra ingångarna förställer pelikanen som föder sin avkomma med sitt eget blod och fågel Fenix som stiger ur lågorna. Rosettfönstren är ritade och utförda av Neuman & Vogel[3] i Stockholm 1905.

Övriga fönster är ritade och utförda av Neuman & Vogel i Stockholm 1905.

Golv[redigera | redigera wikitext]

Golvet var ursprungligen täckt av tegel men efterhand fylldes det med gravhällar. Under restaureringen 1903-1906 lades bruna och grå kalkstensplattor i stjärnmönster på ett nygjutet undergolv av betong och under bänkraderna lades fernissade brädgolv. Ett mindre antal av gravhällarna murades upp i väggarna i vapenhuset. Vid samma tid höjdes koret höjdes i två etager. På det lägre lades ett kalkstensgolv i mönster och på det högre närmast runt altaret lades en ekparkett. Under restaureringen 1965-1966 gjordes en golvvärmeinstallation i nygjuten betong och därefter lades kalkstensplattor från 1903-06 tillbaka i mittgången och i koret. Hel ny kalksten las i sidoskeppen och parketten runt altaret ersattes med kalksten.

I golvet i koret kan årtalen 1655 och 1905 ses som syftar på tidpunkten för kyrkans invigning och den omdanade restaureringen vid 1900-talets början. Mellan årtalen bokstäverna IHS som är de tre första bokstäverna i det grekiska namnet på Jesus. I skärningen mellan mittskeppet och tvärgången ses Kristusmonogramet med de två inledande bokstäverna X P i det greksika namnet på Kristus.

Sidoskeppen[redigera | redigera wikitext]

I det södra sidoskeppets östra del uppfördes under restaureringen ett 1965-1966 ett kapell delvis avskärmat av ett skrankverk byggt av delar av kyrkans ursprungliga korskrank. Kapellet avvecklades 1982 då en ny kororgel byggdes på dess plats. I kapellet fanns kyrkans dopfunt 1965-1982.

I norra sidoskeppets uppfördes Mariakapellet 1994 som används vid mindre förrättningar.

Inventarier[redigera | redigera wikitext]

Predikstol, altaruppsats och korskrank[redigera | redigera wikitext]

Predikstolen är utfördes mellan 1655-1656 av den tyskfödde skulptören Ewerdt Friis tillsammans med snickarmästaren Jöns Gustafsson från Norrköping och de ligger också bakom altaruppsatsen som utfördes 1665-1669. Dessutom utförde de ett korskrank som avskiljde koret från kyrkorummet i övrigt. Det mesta av korskranket avlägsnades 1716 och återstoden på 1830-talet.

Predikstolen var från början omålad och bars upp av en ängel,  en karyatid, med uppsträckta armar. Predikstolen målades vit och fick blå himmel, förgylld sol, krans och duva 1740. 1905 målades och förgylldes predikstolen och dessutom togs karytatiden bort och ersattes av en druvklase. Till detta kom att predikstolen då även flyttades till sin nuvarande plats från pelaren närmast i väster. Sedan dess har predikstolen restaurerats 1965 och 1991. I fyllningarna runt korgen och trappen finns skulpterade scener ur passionshistorien. Dörren flankeras av apostlarna Paulus med svärdet och Petrus med nycklarna. På dörren finns en framställning av herdarnas tillbedjan.

Altaruppsatsen skänktes till kyrkan av rådmannen Anthony Trotzig och hans hustru Maria Lemmens. Liksom predikstolen var den ursprungligen omålad men målades vit 1740. 1779 reparerades den bildhuggaren Samuel Huss varvid en del bortfallna bitar sattes fast och många nya gjordes eftersom de gamla försvunnit. 1816 flyttades altaruppsatsen längre fram i koret och försågs med nytt underrede, bord och tre nya trappsteg och målades därefter med vit oljefärg. 1905 fick altaruppsatsen sin nuvarande färgsättning och fick också ett nytt tegelmurat fundament klätt med Kolmårdsmarmor.Sedan dess har altaruppsatsen restaurerats 1965 och 1991. På altaruppsatsen utgör fem oljemålningar av nordtysk skola, som tillkommit samtidigt med att altaruppsatsen utfördes, dess centrala del. Motiv för målningarna är tagna ur Jesu liv. Nerifrån och upp skildrar målningarna nattvardens instiftande, Kristus på korset, Kristi uppståndelse, Kristi himmelsfärd och den yttersta domen. Målningarna flankeras av putti med passionsredskap, kolonner, samt evangelister och apostlar med sina attribut.

Högaltare och krucifix[redigera | redigera wikitext]

Högaltaret är av grön kolmårdsmarmor. Det ritades av Carl Möller och utfördes av Mekaniska stenhuggeriet i Stockholm 1906. På altaret finns ett krucifix gjort i ek av konstnären Arvid Backlund 1924.

Centraltare och ambo[redigera | redigera wikitext]

Centralaltaret är vanligen placerat nedanför koret i höjd med predikstolen och därmed närmare församlingen och mer tillgängligt för rörelsehindrade.Det kan också enkelt flyttas för att ge plats för musiker och sångare i samband med konserter. Den lätt flyttbara ambon kan användas som predikstol i gudstjänst men vanligen används den bara av textläsare och förbedjare. Centralaltaret och ambon anskaffades 1998 och är ritade av arkitekten Ove Hidemark. Altaret har en kvadratisk bordsskiva och färgsatt i rött och guld.

Altare och altartavla i Mariakapellet[redigera | redigera wikitext]

Altartavlan i kapellet är en ikon målad av Bengt Olof Kälde 1994 - Jungfru Maria, Guds moder av Tecknet.

Dopfunt[redigera | redigera wikitext]

I de bevarade räkenskaperna från när kyrkan byggdes finns anteckning att ett lass funtsten levererades till stenhuggarmästaren Simon Hack från Boda 1651. Troligen utförde han den ursprungliga dopfunten som inte längre finns bevarad. Den dopfunt som finns i kyrkan idag ritades av Carl Möller och utfördes av Mekaniska stenhuggeriet i Stockholm 1906. Både dopfuntslocket och innerskålen tillverkade i driven mässing och levererades av Nordiska Kompaniet i Stockholm.

Textilier[redigera | redigera wikitext]

Mässhakar och korkåpor[redigera | redigera wikitext]

Orglar och organister[redigera | redigera wikitext]

Tidigare orglar[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgel Göran Spette - Frans Bohl 1650-1658[redigera | redigera wikitext]

Kontrakt angående kyrkans första orgel skrevs 1650 med orgelbyggaren Göran Spette (Georgen Spette). Kontraktet stipulerade att orgeln skulle ha "Twå och trettio goda stämmor med Twenne tremulanter" samt att fasaden skulle vara prydd av "bildsnideri och godt snickar arbete, utstoferat å sätt och manér som med huset huset och träwärket af de Nya Orgonr i Stockholms Stora Kyrka". Spettes arbete med orgeln gick långsamt och 1657 kontrakterades Frans Bohl (Frandtz Boltz) att slutföra byggnationen av orgeln. Det finns ingen bild eller utförlig beskrivning av den ursprungliga orgeln men flera skulpturer ur fasaden finns bevarade i kyrkan. Det anses troligt att det är Martin Redtmer som är upphovsman till flera av skulpturerna. Redtmer hade tidigare bidragit med utsmyckningen av den nya orgeln i Storkyrkan i Stockholm.

Läktarorgel Johan Niclas Cahman 1720-1723[redigera | redigera wikitext]

Läktarorgel Gustaf Andersson 1854-1856[redigera | redigera wikitext]

Under 1854-1856 uppfördes en ny läktarorgel av orgelbyggaren Gustaf Andersson.

Nuvarande orglar[redigera | redigera wikitext]

Kororgel - A Magnussons Orgelbyggeri 1982[redigera | redigera wikitext]

Kororgeln i södra koret eller barockorgeln som den också kallas invigdes Tacksägelsedagen 1982, är byggd av A Magnussons Orgelbyggeri,Göteborg, och fasaden är ritad av Carl-Gustaf Lewenhaupt. Instrumentet är ett försök att rekonstruera den orgel som tidigare fanns i kyrkan och byggdes 1724 av Johan Niclas Cahman, ”det svenska orgelbyggeriets fader”. Nästan 300 pipor härstammar från 1724 års orgel, och man har försökt att i detalj bygga orgeln som man byggde förr. Resultatet har blivit ett instrument som låter oss ana hur 1700-talets orgelmusik lät, och hur den spelades. Orgeln har dokumenterats i en lång rad internationellt uppmärksammade inspelningar.

Orgelns disposition:[6]

Huvudverk Öververk Pedal
Quintadena 16 Gedact 8 Untersatz 16
Principal 8  Quintadena 8 Principal 8
Spitzfleut 8 Principal 4 Gedact 8
Salzinal 8 Fleut 4 Qvinta 6
Octava 4 Qvinta 3  Octava 4
Rohrfleut 4 Octava 2 Rauschqvintmixtur 5 chor
Quinta 3 Gemshorn 2 Bassun 16
Octava 2 Scharf 3 chor Trompett 8
Mixtur 4 chor Sesqvialtera 2 chor Trompett 4
Scharf 3 chor Vox Humana 8
Trompett 8 Tremulant

Spärrventil (för hela orgeln). Manualkoppel. Orgeln är stämd i en oliksvävig temperering.

Läktarorgel - E.A. Setterquist & Son 1905-1906[redigera | redigera wikitext]

På orgelläktaren står en av de bäst bevarade orglarna från tidigt 1900-tal i Sverige. Byggd 1905-06 av firman E.A.Setterquist & Son i Örebro. Orgeln har 30 stämmor, fördelade på 2 manualer och pedal, och är bevarad helt i originalskick. Den rikt utsmyckade fasaden, utformad som en barockpastisch, är ritad av Carl Möller. Fasaden är inspirerad av danske orgelbyggaren Johann Lorentz' orgelfasad i Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad.

Orgelns disposition:[7]

Manual I Manual II Pedal
Principal 16 Borduna 16 Subbas 16
Borduna 16  Violonprincipal 8 Violone 16
Principal 8 Rörflöjt 8 Quinta 12
Bourdon 8 Salicional 8 Bourdon 8
Flûte harm. 8 Violone 8  Violoncelle 8
Gamba 8 Voix Céleste 8 Octava 4
Octava 4 Flûte octav. 4 Basun 16
Flûte harm. 4 Waldflöjt 2 Trompet 8
Octava 2 Eouphone 8
Cornett 3 chor Corno 8
Trompet 16
Trompet 8

Unison- och pedalkoppel. 16'-koppel man II. 4'-koppel man I och ped. Man II i crescendoskåp. 3 fria kombinationer. Registercrescendo.

Organister i Falu Kristine[redigera | redigera wikitext]

  • Henric Crumbein 1656-1681
  • Anders Schultz 1681-1703
  • Martinus Loutschani 1709-1729
  • Johan Fredric Ratsman 1730-1750
  • Olof Hellman 1750-1778
  • Eric Tillman 1779-1784
  • Johan Olof Hallgren 1785-1788
  • Johan Vilhelm Hielm 1789-1794
  • Jacob Söderberg 1809-1828
  • Carl Vilhelm Sjöberg 1830-1834
  • Anders Lindholm 1841-1867
  • Johan Ulrik Cederberg 1869-1912
  • Joakim Abraham Einar Skagerberg 1914-1924
  • Carl Rogberg 1926-1951
  • Uno Sandén 1954-1969
  • Gunnar Englund 1970-1975
  • Mats Åberg 1975-2003
  • Beatrice Paping 2003-2007
  • Henrik Alinder 2007-

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Murmästarämbetets mästarlängd
  2. ^ 'Dalpilen' - 4 december 1906
  3. ^ ”Signaturer.se Neuman & Vogel”. http://www.signaturer.se/Sverige/VogelNeumann.htm. Läst 21 augusti 2014. 
  4. ^ Ridderstedt, Margareta, Veneziansk sidendamast: av svenska 1900-talskonstnärer, Riksantikvarieämbetet, 2008
  5. ^ Anna-Lisa Odelqvist-Kruses samling F5:1, Riksantikvarieämbetet
  6. ^ Alinder, Henrik, Programblad i samband med barockorgelns 30-årsjubileum - (2012)
  7. ^ Åberg, Mats, Falu Kristine kyrkas orglar - (1982)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]