Kritik av det rena förnuftet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kritik av det rena förnuftet
Titelbladet till första utgåvan 1781.
Titelbladet till första utgåvan 1781.
Författare Immanuel Kant
Originaltitel Kritik der reinen Vernunft
Originalspråk tyska
Översättare Jeanette Emt (svenska)
Ämne Utveckling av Kants kritiska filosofi
Genre Kunskapsteori, metafysik
Utgivningsår 1781
Utgiven på
svenska
senast 2004
Antal sidor 743 (svenska)
Del i serie
Föregås av Über die verschiedenen Rassen der Menschen
Efterföljs av Prolegomena till varje framtida metafysik

Kritik av det rena förnuftet (tyska originalets titel: Kritik der reinen Vernunft) är ett filosofiskt verk av Immanuel Kant. Verket, som ibland benämns första kritiken, gavs först ut 1781, men år 1787 kom en tydligare och avsevärt reviderad upplaga. Det är Kants mest betydelsefulla verk och en av filosofins klassiker.

I Kritik av det rena förnuftet presenterar Kant för första gången sin transcendentala idealism, en teori han själv ansåg vara en ”kopernikansk vändning” inom den filosofiska diskussionen kring rationalism och empirism, idealism och realism. Uttrycket syftar på den revolution som astronomen Kopernikus hade gjort med sin banbrytande teori om den heliocentriska världsbilden. Kants egen ”kopernikanska vändning” innebar att han, istället för att ansluta sig till någon sida i debatten mellan rationalister (som ansåg att vägen till kunskap främst går via förnuftet) och empirister (som företrädde åsikten att man nådde kunskap genom empirisk observation), ägnade sin uppmärksamhet åt kunskapens betingelser, det vill säga på vilket sätt vårt förstånd är strukturerat, och således under vilka kategorier vi sorterar vår erfarenhet.

Kritik av det rena förnuftet åtföljdes av två andra ”kritiker”; Kritik av det praktiska förnuftet (1788) och Kritik av omdömeskraften (1790).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]