Kritik av islam

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För kritik av politisk islam, se Kritik av islamism. För rädsla, fördomar och hat mot islam och muslimer, se Islamofobi.

Kritik av islam har existerat sedan religionens tillkomst. I dag kommer kritik mot Koranen och Islam som trosuppfattning från olika områden och kulturer, från väst (ateister, kristna såväl som judar) liksom från intellektuella inom den muslimska kulturen och från före detta muslimer.[1][2][3][4] Kritik av islam som politiskt system och islamsk lag kommer bland annat från sekulära och liberala muslimer (som vill skilja på religion och politik) och från organisationer som verkar för mänskliga rättigheter.

Saklig islamkritik ska inte sammanblandas med islamofobi och islamfientlighet, som är negativt laddade begrepp och åsyftar hat och fördomar. Etablerad media undviker ibland begreppet islamkritik om rasistiska och islamofobiska texter.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

En tidig kritik kom från manikéer, zoroastrier och kristna före år 1000. I synnerhet iranska intellektuella, såsom Ibn al-Muqaffa, Fakhr al-din Razi och Ibn al-Rawandi, vilka hade konverterat till islam lade fram systematisk kritik mot islams grundläggande dogmer. Fritänkaren Ibn al-Rawandi lämnade öppet islam för religiös skepticism, vilket ledde till att hans skrifter brändes på bål. De kristna kritikerna uppfattade islam som en heretisk form av kristendomen.[6]

Från och med slutet av 1700-talet har intellektuella i muslimska länder börjat ifrågasätta islams roll och funktion i samhället. Medan vissa kritiker nöjde sig med att kritisera avarter av religionen hävdar andra att islam i sig är ett hinder för modernitet och utveckling. Till den senare gruppen hör bland annat den iranske tänkaren Ahmad Kasravi, författare till flera islamkritiska böcker som framhåller människans förnuft och värdighet.[7] Kasravi valde att öppet avfärda islam. Även europeiska tänkare, såsom David Hume i Of the Standard of Taste tar upp kritik mot islam.

Vanlig kritik[redigera | redigera wikitext]

Bland det som islam ofta kritiseras för finns dess anhängares hantering av kritik, den attityd som ofta uppvisas mot det som uppfattas som kätteri och behandlingen av avfällingar i den islamiska lagen (shariah).[8] Andra fokuserar sig på Muhammeds karaktär och moral, både offentligt och privat. Till exempel ansåg Ayaan Hirsi Ali att Muhammeds äktenskap då han var 52 år gammal, med den då 6-åriga Aisha, var olagligt. [4][9] Även själva Koranen kritiseras, dess moralsyn och historiska tillförlitlighet.[10][11]Kritik mot olika aspekter av islam, såsom Koranens geocentriska världsbild, har även framförts av muslimer själva.[12]

Kritiker av Koranen har bland annat hävdat:

  • Koranen innehåller flera vetenskapliga fel.[13][14]
  • Koranen innehåller ett antal verser som motsäger varandra.[15]
  • Koranen innehåller kosmologiska förklaringar som är felaktiga.[16]
  • Det finns inget "mirakulöst" nytt i Koranen.[16]
  • Koranen är inget original i sig utan innehåller influenser från flera olika religioner som visar dess källa, bland annat judendomen, kristendomen, zoroastrism, mandeism och samariterna.[17]
  • De äldsta skrifterna av Koranen som påvisats (kallas för Sana'a-manuskripten) skiljer sig ifrån den traditionella versionen. Kritikerna menar att detta indikerar att texten förändrats med tiden.[18]

Sharialagar och Islamism[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Sharia och Kritik av islamism

Islam är inte bara en personlig trosuppfattning, utan de religiösa urkunderna innefattar också föreskrifter om lagar, så kallad sharia, och andra politiska aspekter. Kritik framförs ofta i etablerad västerländsk media och av människorättsorganisationer mot att sharialagarna och dess tolkningar skiljer sig mycket från etiska normer om mänskliga rättigheter. En tydlig majoritet av muslimer i muslimskt dominerade länder är emellertid positivt inställda till sharia, men inställningen till hur sharia ska tolkas varierar. Införandet av sharia är ett mål för islamistiska rörelser (det vill säga politisk islam) i många muslimskt dominerade samhällen, men även i västvärlden genom muslimska skiljedomstolar. Vanliga argument är att plikter att utöva religion och de stränga straffen förväntas minska kriminalitet, korruption och regimers förtryck, och ge ett rättvist samhällssystem såsom rättvisebegreppet definieras inom Islam.[19] Teologiskt liberala och sekulära muslimer (troende som vill skilja på religion och politik) kritiserar islamistiska rörelser och är ofta motståndare till försök att införa sharia, men ser islamisk lag som avsedd för en annan tid och plats i historien.[20]

De stränga hududstraffen, med offentliga avrättningar, stening, stympning och piskstraff istället för fängelsestraff uppfattas som obarmhärtigt i västvärlden, och har också ett varierande stöd bland den muslimska befolkningen i olika länder.[19]

Även om Islams införande på 600-talet i allmänhet avsevärt förbättrade kvinnans svaga ställning i arabiska stamkulturer, så kritiseras sharia idag för att konservera patriarkala strukturer och könsroller inom islam, och leda till diskriminering och förtyck av kvinnor. Detta eftersom döttrar bara ärver hälften så mycket som söner, och kvinnors rörelsefrihet och möjligheter att utbilda sig är begränsad i vissa länder som praktiserar sharia. Berättelser om kvinnor som dömts för otrohet efter att ha blivit våldtagna har flera gånger gett upphov till proteststormar mot regimer som praktiserar sharia.

Sharialagarna kritiseras för att leda till förtryck av oliktänkande och hindrande av åsiktsfrihet, genom att lagarna föreskriver bestraffning av homosexualitet och av konvertering från islam, genom att anhängare av andra religioner i vissa länder tvingas att följa lagarna, och genom att religiösa ledare ostraffat kan utfärda fatwor som uppmanar till mord på islamkritiker. Religiös förföljelse mot andra religioner, främst kristna, är vanligt förekommande i bland annat Egypten. Judar och muslimer har historiskt haft en relativt fredlig relation, men efter Israels ockupation av palestinsk mark har antisemitiska konspirationsteorier fått spridning i islamistiska sammanhang. Idag är ateism ett brott i Iran, Saudiarabien, Indonesien,[21] Pakistan och vissa andra muslimska länder.

Vissa kritiker såväl som företrädare för islamism menar att politisk islam inte kan förenas med västerländsk demokrati, men parlamentarism förekommer i flera länder där sharia tillämpas, främst Iran, och i sekulära muslimska länder som Bangladesh och Turkiet. Sekulära muslimer kämpar för demokratiska värden, och det demokratiska inflytandet har ökat i muslimskt dominerade länder efter den arabiska våren.

Anhängare av religionen[redigera | redigera wikitext]

Islam kallas av dess försvarare för "fredens religion" men till trots förekommer det att kritiker av islam bemöts med våld och hot ifrån anhängare av religionen, i officiell form till exempel genom utfärdande av fatwor (religiösa domar). Uppmärksammade fall är dödsdomen mot författaren Salman Rushdie, mordet på filmskaparen Theo van Gogh, de hot som uttalades efter Muhammedbilderna i Jyllands-Posten.[22][23][24][25][26] och anklagelserna mot Nasr Abu Zayd som var en egyptisk muslimsk teolog och som ansågs ha skilt sig från sin fru eftersom hans teologiska hållning var annan än den som den egyptiska staten förordade 1993.

Västerländsk och israelisk ockupation av traditionellt muslimsk mark, men även religionskrig mellan islams huvudriktningar och koranens undervisning om jihad, är viktiga motiv till religiöst motiverad krigföring och terrorism, exempelvis självmordsbombare, som kritiseras för att årligen ta livet av ett stort antal civilpersoner.

På senare tider har även kritik riktats mot synen på mänskliga rättigheter inom islam och muslimska länder, kvinnors behandling juridiskt sett (shariah) och i vardagen samt mot försvårande av integration av muslimska invandrare i västerländska länder.[27][28][29]

Detta handlar då om vissa anhängare. Samtidigt finns det runt om i världen muslimer som tar avstånd från våldshandlingar och speciellt om det är i religionens namn. I slutändan är handlingar av anhängare inte direkt kopplat till religionen, även om man kan anse att dess urkunder propagerar för våldshandlingar mot kritiker. Vissa politiska och sociala element kan skapa grogrund för ett tankesätt som leder till våld. Denna del är inte en kritik av Islam, utan en kritik mot dess anhängare. Islamkritik är en historisk och litteraturvetenskaplig redogörelse av Islam, medan kritik av muslimers handlingar kan ha vissa religiösa element men studeras mer utifrån politik och sociala förhållande.[30]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Warraq, Ibn (2003). Leaving Islam: Apostates Speak Out. Prometheus Books. p. 67. ISBN 1-59102-068-9.
  2. ^ Ibn Kammuna, Examination of the Three Faiths, trans. Moshe Perlmann (Berkeley and Los Angeles, 1971), pp. 148–49
  3. ^ The Mind of Maimonides, by David Novak, retrieved April 29, 2006
  4. ^ [a b] Mohammed and Mohammedanism, by Gabriel Oussani, Catholic Encyclopedia, retrieved April 16, 2006
  5. ^ Medievärlden: Medier ångrar ordet islamkritisk
  6. ^ De Haeresibus by John of Damascus. See Migne. Patrologia Graeca, vol. 94, 1864, cols 763-73. An English translation by the Reverend John W Voorhis appeared in THE MOSLEM WORLD for October 1954, pp. 392-398.
  7. ^ Ana Cecilia Rodriguez, Ahmad Kasravis syn på Iran och islam, Perspektiv på islam: en vänbok till Christer Hedin, red. Susanne Olsson & Simon Sorgenfrei, Stockholm: Dialogos, 2011.
  8. ^ Bostom, Andrew (2003-07-21). "Islamic Apostates' Tales - A Review of Leaving Islam by Ibn Warraq", FrontPageMag.
  9. ^ Ibn Warraq, The Quest for Historical Muhammad (Amherst, Mass.: Prometheus, 2000), 103.
  10. ^ Bible in Mohammedian Literature., by Kaufmann Kohler Duncan B. McDonald, Jewish Encyclopedia, retrieved April 22, 2006
  11. ^ Robert Spencer, "Islam Unveiled", pp. 22, 63, 2003, Encounter Books, ISBN 1-893554-77-5
  12. ^ Ashk Dahlén, Att underkasta islam en filosofisk kritik inifrån, Signum, Uppsala, 2004.
  13. ^ Islamic Science: Does Islamic literature contain scientific miracles? by Denis Giron
  14. ^ Does the Qur'an Have any scientific Miracles? by Avijit Roy
  15. ^ Flera exempel ges i Denis Girons artikel: Qur'an: A Work of Multiple Hands?
  16. ^ [a b] Cosmology and the Koran: A Response to Muslim Fundamentalists by Richard Carrier
  17. ^ Zwemer, Samuel (1907). "Islam, a Challenge to Faith" (PDF). Student volunteer movement for foreign missions. Retrieved on 9 September 2008.
  18. ^ "Sana’a manuscripts: uncovering a treasure of words". UNESCO (2007). Retrieved on 2007-07-09.
  19. ^ [a b] Attitydundersökningen The world’s muslims: religion, politics and society, genomfördes under åren 2008–12 i 39 länder där minst 65% av befolkningen är muslimer i Afrika, Asien och Europa. Studien refereras i Åsikter i den muslimska världen, Forskning och framsteg, juli 2013.
  20. ^ Zeeshan Hasan, "Islam without Islamic law", Weekly Holiday, Bangladesh, 1994.
  21. ^ ”‘God Does Not Exist’ Comment Ends Badly for Indonesia Man”. http://www.thejakartaglobe.com/news/god-does-not-exist-comment-ends-badly-for-indonesia-man/492370. Läst 20 januari 2012. 
  22. ^ Heneghan, Tom (2004-11-11). "Low profile for German Koran challenger", SwissInfo, Reuters.
  23. ^ "Iran Frees Professor Set to Die for Speech", The New York Times (2004-08-01).
  24. ^ "Storm grows over Mohammad cartoons", CNN.com (2006-02-03). Retrieved on 20 July 2007.
  25. ^ "Cartoon Body Count", Web (2006-03-02). Retrieved on 17 June 2008.
  26. ^ "Muslim row filmmaker 'murdered'", CNN.com (2004-11-02). Retrieved on 20 July 2007
  27. ^ http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6825. Se även Timothy Garton Ash (2006-10-05). "Islam in Europe", The New York Review of Books.
  28. ^ Timothy Garton Ash (2006-10-05). "Islam in Europe", The New York Review of Books.
  29. ^ Tariq Modood (2006-04-06). Multiculturalism, Muslims and Citizenship: A European Approach (1st ed.). Routledge. p. 29. ISBN 978-0415355155.
  30. ^ http://www-rohan.sdsu.edu/~khaleel/