Krucifix

Från Wikipedia
Version från den 25 mars 2014 kl. 09.52 av Edaen (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av Andreismart (diskussion) till senaste version av A6tf3t)
Triumfkrucifix i Sankt Laurentii kyrka, Söderköping.

Ett krucifix (av lat. crucifixus "den korsfäste"), är en avbildning av den korsfäste Jesuskorset.

Historia

Fornkyrkan undvek krucifixet, eftersom det uppfattades som alltför realistiskt. (Korsfästelsen förekom alltjämt som straff.)

I både östra och västkyrkan blev krucifixet sedan en vanlig bildtyp, ofta knuten till altaret eller (i den medeltida västkyrkan) till övergången mellan kor och långhus, triumfbågen, så kallad triumfkrucifix. Krucifixet behölls i de lutherska kyrkorna, men däremot inte i de reformerta.

Krucifix i offentliga skolor

I Italien föreskrivs enligt en gammal lag att det skall finnas krucifix i alla klassrum i offentliga skolor.

Italienskan Soile Lautsi förde talan mot den italienska bestämmelsen i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i Strasbourg 2009. Hon menade att hennes barn måste gå i en offentlig skola i norra Italien med krucifix i vartenda rum, men att Jesusbilderna stred mot hennes rätt att ge sina barn en sekulär uppfostran. Domstolen gick på Lautsis linje i sitt domslut i början av november 2009. Domstolen skrev att ehuru krucifixen kunde upplevas som ett stöd för troende kristna elever, kunde krucifixen uppfattas som stötande av elever som utövar andra religioner eller är ateister. Lautsi tilldömdes ett skadestånd på 5 000 euro.[1]

Europadomstolens beslut upprörde många människor, särskilt i Italien. Den italienska regeringen överklagade beslutet, som ansågs som ett intrång i Italiens kultur. Om Italien hade förlorat skulle det ha kunnat leda till att alla religiösa symboler i klassrum i Europeiska unionens medlemsländer blivit olagliga.[2]

Den 18 mars 2011 fick Italiens regering rätt i frågan om krucifix i skolornas klassrum; enligt beslutet av Europadomstolens stora kammare kan krucifix inte anses kränkande för icke-kristna elever.[3]

Källor

Se även

Externa länkar