Kulspruta m/42
| Kulspruta m/42 | |
.jpg) Ksp m/42 från Armémuseums samlingar | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Kulspruta |
| Ursprungsland |  Sverige |
| Tjänstehistoria | |
| Brukstid | 1942-1980-talet 1980-talet-idag (Ksp m/39) |
| Används av | Sverige |
| Produktionshistoria | |
| Designer | John Moses Browning |
| Designdatum | 1942 |
| Tillverkare | Carl Gustafs stads gevärsfaktori |
| Produktionsperiod | 1937-1944 |
| Antal tillverkade | ≈7 600 stycken |
| Varianter | Ksp m/42 Ksp m/42 (B) |
| Specifikationer | |
| Vapentyp | Kulspruta |
| Piplängd | 607 mm |
| Magasin | 6,5 × 55 mm 8 × 63 mm patron m/32 7,62 × 51 mm NATO |
| Längd | 1 351 mm |
| Vikt | 16 kg |
| Eldhastighet | 600-720 skott/minut |
| Effektiv räckvidd | 1 800-2 000 meter |
Kulspruta m/42 (Ksp m/42) är en luftkyld kulspruta av Brownings konstruktion. Den liknar den svenska Ksp m/39 och överensstämmer i stort med den amerikanska M1919A6. Ksp m/42 användes som understödsvapen till infanteriet, placerad i en vanlig trebenslavett. Den fanns ursprungligen i kaliber 6,5 × 55 mm och kaliber 8 × 63 mm men då den bland annat saknade fjädrad pjäsvagga och rekylen stumt togs upp av vapen och lavett förbjöds senare skjutning med den kraftigare 8 mm ammunitionen.[1]
I början av 1950-talet insågs behovet av en lättare kulspruta till infanteriet och ett antal Ksp m/42 byggdes om på så sätt att de fick gevärskolv och ett enkelt benstöd. De kallades därefter för Ksp m/42B.[1] Snart insåg man dock att vikten fortfarande var för hög och försök med lättare vapen startade. Detta ledde så småningom fram till Ksp 58. Under mitten av 1970-talet byttes piporna ut så att man kunde använda kaliber 7,62 × 51 mm NATO.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- ”Kulspruta m/42B med tillbehör”. Kungliga Arméförvaltningen. 1965. http://www.stockholmsvapenfabrik.se/zencart/images/kulspruta_m_42B.jpg.
