Kullens fyr

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 56°18′3.6″N 12°27′5.4″Ö / 56.301000°N 12.451500°Ö / 56.301000; 12.451500

Kullen
Kullens fyr 2009.JPG
Svenskt fyrnummer 714600
Internationellt fyrnummer C2260
Fyrkaraktär Fl W 5s
Lyshöjd 78,5 meter ö.h.
Tornets höjd 15 meter
Byggår 1900
Byggnadstyp Murat stentorn
Färg grå
Lysvidd 27,5 nautiska mil
Mistlur 2 ljud var 30:e sekund (fram till 1996)
Nuvarande optik Tre 1:a ordningens fresnel-linser
Kullen västra
Kullens nedre fyr.JPG
Svenskt fyrnummer 714900
Internationellt fyrnummer C2262
Fyrkaraktär Oc(3) WG 20s
Lyshöjd 12 meter ö.h.
Tornets höjd 3 meter
Byggår 1898
Byggnadstyp Stålkonstruktion
Färg vit
Lysvidd nautiska mil
Nuvarande optik LED-ljuskälla
Video över Kullens fyr.

Kullens fyr är en fyr i naturreservatet Kullaberg i Höganäs kommun i Skåne län. Den är Sveriges starkaste och högst belägna fyrljus, 78,5 meter över havet (uppmätt 1992 och korrigerat, tidigare 88,5 m ö.h.). Fyrtornet är 15 meter högt och är byggt i gnejs. Fyren är en angöringsfyr, och markerar tillsammans med den danska Nakkehoved fyr, två km öster om GillelejeSjälland, inseglingen till Öresund från Kattegatt. Fyrplatsen är en av Sveriges äldsta. Nuvarande fyrbyggnad är den sjätte i ordningen sedan 1561. Linsapparaten är vid sidan av Hoburg fyr störst i Sverige. Fyrplatsen besöks årligen av 300 000 turister.[1] Fyren kan beses.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Kullens fyr är, efter Falsterbo fyr, den näst äldsta fyrplatsen i Sverige.[3] Då den anlades tillhörde den dock Danmark. Det "officiella" året för fyrens tillblivelse är 1561, och följaktligen firades fyrens 450-årsjubileum år 2011.[4] Men Kullens fyr kan vara äldre än så. På 1200-talet, på Valdemar Sejrs tid, omtalas att man "såg ett sken bland klippornas skred" på Kullens krön, vilket kan syfta på ett fyrljus.[5]

Spetsen av Kullen med Kullens fyr år 1615. Kopparstick i Anthonis Goeteeris Iornael, 1619. Det rör sig om den tredje fyren från 1585.

Tre fyrar på 1500-talet[redigera | redigera wikitext]

År 1560 gav kung Fredrik II av Danmark order om att fyrpander (danska för "järnbehållare för eld"[6]) skulle uppsättas på Skagen, Anholt och Kullen. Fyrarna skulle vara tända under dygnets mörka timmar, från den 1 mars fram till Mårtensdagen (den 11 november). Den första fyren på Kullen började därför lysa troligen den 1 mars 1561. Det var en så kallade papegojfyr, en upphissad järnkorg med vedeld inuti. Korgen hissades upp med en kätting till en höjd av 20 alnar (12 m) i en ställning av grovt ektimmer.[3]

Redan två år senare, 1563, byggdes ett murat torn på platsen. Byggmästare var Pieter de Doncker. Fyren hade blytak och fönsterrutor. Ljuskällan utgjordes av tolv talgljus. Vid behov kunde ljuset från fyren förstärkas genom att en ved- eller stenkolseld hängdes ut i en järnkorg på en stång från tornet.[1] Tullaren Jörgen Berger i Helsingör hade att ansvara för att fyren lyste från midfastan (den 12 mars) till Mårtensdagen (den 11 november).[3] Ersättningen för skötseln av fyren var 200 mark per år, samt att fyrmästaren fritt disponerade över egendomen Kullagården, även kallad Lyktegården. Fyrens mest kände fyrmästare genom historien torde vara Tycho Brahe, som hade uppdraget från 1577 fram till 1597, då han råkat i onåd hos kungen.[7] Brahe själv vistades dock sällan vid fyren. Till sin hjälp hade Brahe elva "lyktehemman" som låg i närområdet. Systemet med lyktehemman fortsatte fram till 1670.[8]

Under Tycho Brahes tid som fyrmästare uppfördes den tredje fyren. Ansvarig arkitekt var Antonis van Opbergen, en av Kronborgs arkitekter. Den nya fyren stod klar 1585 och sades likna en "bondkyrka", med ett runt torn och en mindre sidobyggnad.[1] Fyren hade en sluten lanternin överst. År 1624 byggdes fyren om för att kunna eldas med stenkol. Kolen måste brinna ute i det fria, och lanterninen togs därför bort. Stenkolen bröts i Tinkarp vid Helsingborg, senare i Höganäs, och skeppades in vid Ransvik, 6-7 hektoliter kol gick det åt varje natt,[3] vilket motsvarar 120 tunnor kol i månaden under den ljusa delen av året. Under den mörka årstiden var förbrukningen ungefär hälften.[8]

I och med freden i Roskilde 1658 övergick Kullens fyr i svensk ägo.

År 1672 fick grevinnan Maria Sofia De la Gardie privilegium för Kullens och Falsterbo fyrar. Under åren 1732-1747 hade kommissarie Busch i Göteborg entreprenad på fyren. Entreprenaden överläts till Skånska Stenkolsintressena.[7]

1749: Heinrich Mosenkegels fyr[redigera | redigera wikitext]

År 1749 revs den gamla fyren som länge varit i dåligt skick, och en ny fyr, den fjärde i ordningen, uppfördes. Byggmästare var Henrich Mosenkegel i Landskrona. Den nya fyren var byggd av gråsten, och fortfarande av typen öppen stenkolsfyr. Carl von Linné besökte fyren den 14 juli 1749 på sin skånska resa, och beskrev fyren så här:[9]

Fyren eller Lyktan står på den västra höjden av Kullaudden att lysa om nätterna till de sjöfarandes tjänst. Denna uppmurades nu med fast mur till en hög rundel av 15 alnars höjd, att elden ovanpå måtte desto bättre och längre lysa, men inunder bevarades stenkolen till lyktan uti stenhuset.
Carl von Linné: Skånska resan, 1749

Den nya fyren tändes för första gången den 11 augusti 1750.[1] Liksom tidigare fortsatte dock klagomål över att fyren ibland inte lyste. År 1792 byggdes därför fyren om med en vindtunnelkonstruktion, efter en uppfinning av Anders Polheimer. Konstruktionen kallade han fyrugn, och uppfinningen publicerades i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. Polheimer utnyttjade vindarna, som han via tunnlar ledde upp till elden, som på så sätt kom att likna en ässja. Resultatet blev en starkare låga som inte lika lätt släcktes.

År 1817 byggdes fyren om med lanternin efter en konstruktion av Poul de Løwenørn. Det innebar att kolelden slöts inne i ett glashus. Elden blev på så vis bättre skyddad från vind och nederbörd. Dessutom fick fyren en jämnare låga, och gav ett stadigare ljus än de öppna stenkolsfyrarna. Bränsleåtgången blev också mindre.[3]

År 1763 togs entreprenaden över av Peter Bagge i Göteborg, och under åren 1766-1786 hade rådmannen Sven Schale, likaledes från Göteborg, ansvar för driften. År 1826 togs driften över av Kronan.[7]

1843 års fyr
Kullens fyr
Träsnitt från omkring 1860

1843: Omgående spegelfyr[redigera | redigera wikitext]

År 1843 revs större delen av fyren. Ett nytt torn av vitrappat tegel med ett vidhängade stenhus byggdes (se bild). Man slutade nu använda stenkol. Ljuskällan blev istället tolv rovoljelampor vars sken förstärktes av tolv paraboliska mässingspeglar. Fyrapparaten roterade med hjälp av ett urverk som gick runt ett varv på åtta minuter, och under den tiden avgav fyra fyren 30-sekundersblänk med en minuts mellanrum. Ljusstyrkan var 6 600 Hefnerljus.[1] Konstruktionen kallas omgående spegelfyr. Mässingsspeglarna försilvrades år 1857, och rovoljelamporna byttes till fotogenlampor år 1882.[3]

Dahlanders fyr med tillbyggnad för reservkraft

1900: Magnus Dahlanders fyr[redigera | redigera wikitext]

Det nuvarande fyrhuset, ritat av arkitekten Magnus Dahlander år 1898, har stått på plats sedan år 1900. Det är den sjätte fyrbyggnaden på platsen. Fyrhuset är byggt i granit från Ablahamn och Ransvik

I toppen roterar tre 2,58 meter (i diameter) 1:a ordningens Fresnel-linser, tillverkade av Barbier & Bénard i Paris. Montaget väger 6 ton. Linsapparaten vilar i ett 50-liters bad med kvicksilver för att den ske kunna rotera med minsta friktion.

Från början var ljuskällan en "vanlig" fotogenlampa, som 1907 byttes till en luxlampa, d.v.s. en fotogenlampa med övertryck. Ljusstyrkan blev nu 500 000 Hefnerljus. 1937 elektrifierades fyren (med en lampa på 1000 watt) och blev då Skandinaviens ljusstarkaste fyr med 3,8 miljoner Hefnerljus, motsvarande 4,2 miljoner candela. Ljusblänket har en räckvidd på 24,5 nautiska mil. Fyren kan via reflektion mot låga moln ses i Varberg, som ligger mer än 40 km bort.[10] Fyren automatiserades år 1979 och styrs nu från Sjöfartsverket i Norrköping.

Den gula tegelbyggnaden invid fyren byggdes 1937 i samband med elektrifieringen av fyren. Den innehåller bland annat två reservkraftaggregat (se bild nedan).

Byggnaden framför fyren med fönster i halvcirkel är en kustbevakningsstation som härstammar från Andra världskrigets dagar och användes av Marinen för observation av sjöfarten i Öresund.[11] Idag kan man hyra den av Sjöfartsverket för möten och konferenser.[12]

Det finns även möjlighet att besöka fyren för visning.

Kullens Västra fyr[redigera | redigera wikitext]

Kullens västra fyr byggdes 1898, renoverades 1923 och 1954.[1][13] Den kallades förr Kullens nedre fyr och ligger nere vid vattnet. Från början hade den en envekig fotogenlampa som ljusskälla, men elektrifierades år 1937, först med en 110 W lampa, senare en 250 W lampa. Från början var den en växelfyr med vitt och rött sken, men är sedan 1923 en sektorfyr med intermittent sken och tre mörkeravbrott var 20:e sekund.[13] Optiken var från början en 4:e ordningens (500 mm) dioptrisk trumlins, som ersattes med två 5:e ordningens (375 mm) dioptriska trumlinser uppe på varandra.[14][10] Sedan år 2013 är ljuskällan en uppsättning lysdioder för marint bruk av fabrikat Sabik, modell LED-155. Lysvidden har därmed förkortats något från drygt 10 till 8 nautiska mil.[15] Någon lins för att förstärka ljuset används inte längre.

Mistluren vid Kullens fyr. Fyren Kullen Västra ses även.

Mistluren[redigera | redigera wikitext]

Vid fyren har det funnits ett ljudsignalsystem, som använts vid dimma, sedan 1884. Det första var en signalkanon av Carl Christian Engströms konstruktion, en s.k. Engströmskanon.[16] År 1899 byggdes ett särskilt hus för denna kanon. Nästa steg i teknikutvecklingen var att knallsignaler började användas år 1900. År 1914-15 installerades mistlur i form av en s.k. mistsiren i ett nybyggt hus (se bild). När elektriciteten kom till fyren, år 1937, byttes mistsirenen ut mot en nautofon tillverkad av AGA (se bild nedan).[17] Nautofonen togs ur bruk år 1996.[18] Av nautofonen återstår ett betongfundament som ligger nära Västra fyren.[19]

Radiofyr[redigera | redigera wikitext]

Det har också funnits en radiofyr på Kullen. Den hade anropet K-U-L. Antennen används i dag för att sända ut korrektionssignaler för GPS-systemet, så kallad DGPS, differentiell GPS. På fyrens tak sitter tre konformade antenner som kommunicerar med satelliterna.[20]

Naturen kring fyren[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kullaberg

Naturen kring fyren är karg, och domineras av urbergsklippor, mestadels gnejs, och låga buskage. Nedanför fyren ligger Silvergrottan, ett 15 m långt gruvhål, som utgör en rest efter ett misslyckat försök att hitta silver på Kullaberg.[21] Nära fyren ligger också Lahibiagrottan, med rester av tidig bosättning.[22] Spetsen av Kullen är en känd fågellokal. Inte minst är den känd för sitt havsfågelsträck vår och höst. Efter storm kan det dyka upp ovanliga havsfåglar som stormfågel, havssula och labb.[23]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Ask s. 138-147
  2. ^ Kullabergsguiderna
  3. ^ [a b c d e f] Sandell
  4. ^ Kullens fyr firar 450 år”. Helsingborgs Dagblad. 18 augusti 2011. http://hd.se/skane/2011/08/18/kullens-fyr-firar-450-ar. Läst 18 november 2011. 
  5. ^ Malmquist s. 10
  6. ^ Definition-of.net
  7. ^ [a b c] Fyrwiki
  8. ^ [a b] Malmsten s. 4-18
  9. ^ Linné
  10. ^ [a b] Rietz s. 215
  11. ^ Dahlbom s. 97
  12. ^ Påhlsson s. 46
  13. ^ [a b] Pyk s. 88
  14. ^ Svenska Fyrsällskapet
  15. ^ Carmanah
  16. ^ Mistsignalering, Svenska fyrsällskapet
  17. ^ Esbjörn Hillberg, Svenska fyrsällskapet, pers. medd.
  18. ^ Christian Lagerwall, Sjöfartsverket, pers. medd.
  19. ^ Gamla mislursgrunden
  20. ^ Pettersson, Patrik (18 augusti 2011). ”Kullens fyr fungerar som kontrollpunkt för satelliter”. Helsingborgs Dagblad. http://hd.se/hoganas/2011/08/18/kullens-fyr-fungerar-som-for/?from=rss. Läst 15 november 2011. 
  21. ^ Silvergrottan
  22. ^ Skåne online
  23. ^ Kullabygdens ornitologiska förening

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]