Kulning

Bastbergets fäbod i Dalarna, 1993.

Kulning eller kauking är en skandinavisk sångform som användes i vallmusiken.

Sångform

Kulning användes för att locka på kor vid fäbodar, och karakteriseras av en (enligt Nationalencyklopedin) kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register.

Sångformen har i sen tid använts i Dalarna, Härjedalen och Jämtland. I de två senare (och före detta norska) landskapen är dock det norska ordet kauking (uttalas köuking) det vedertagna namnet.

Benämningar

Ordet kulning är den vedertagna rikssvenska beteckningen. Det var inte förrän under 1900-talet som ordet, som härrör från dalmål, blev det mest kända vid sidan om de närbesläktade västerdalska varianterna kôlning och kujning. Se uppslagsordet (verbet) kula i SAOB.

Den alternativa benämningen kauking kommer från det norska ordet kauke som betyder 'hojta', 'ropa'. I ordet finns den urnordiska diftongen au som antingen uttalas med varianterna [køuking] och [kouking] (dvs inte med diftongering av au), eller diftongupplöst som i [køking] eller [kåking]. I svenska motsvaras urnordiskt au av ö.

Ibland hör man ytterligare en variant, nämligen fäbodsång. Den är dock helt missvisande; med fäbodsång avses rätteligen vanlig sång som sjungs i fäbodstugan om kvällen när mjölkning och andra bestyr är avklarade.^{[källa behövs]}

Historia

Kulning är i första hand funktionell och har från medeltiden till och med andra världskriget (dock med enstaka utövare även därefter), använts för att locka på kor vid vallning. Sångformen förknippas därför särskilt med fäboddrift och den kultur som hör till detta vari mestadels kvinnor var verksamma. Det finns dock enstaka dokumentationer om att även män har gjort bruk av sångformen.

Till skillnad från jojk finns ingenting som tyder på att kulning använts i religiösa ritualer.

Modern användning

Bland nutida utövare som använder teknik och låtar i konsertanta sammanhang märks Susanne Rosenberg, Kerstin Sonnbäck, Maria Röjås, Stina Engelbrecht, Eline Henriksson Agneta Stolpe och Lena Willemark. Konstmusikaliska tonsättare som har använt tekniken är Anders Emilsson och Karin Rehnqvist.

Några exempel att lyssna till

• Kauker fra Søvestjamtland, framförda av Karin Ingebäck.
• Kauking av Emma Härdelin.

Källor

• Uppslagsordet kula i SAOB
• Uppslagsordet kauke i Nynorsordboka och Bokmålsordboka
• Johnson, Anna: Svenska locklåtar i nutidstradition. Studier över storform och funktion. Institutionen för musikvetenskap vid Uppsala universitet, 99-0841282-5; 8:1, Uppsala 1981
• Tellenbach, Magdalena: Lockrufe in Skandinavien: Funktion, Klang, Revival. Universität Wien, Geisteswissenschaftliche Fakultät 1999 (på tyska)