Kulsprutepistol m/37
| 9 mm kulsprutepistol m/37 | |
_model_1937-39_AM.042638_(right)_(cropped).jpg) 9 mm kpist m/37-39 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Kulsprutepistol |
| Ursprungsland |  Finland (grundkonstruktion) Sverige (avsedd användare) |
| Tjänstehistoria | |
| Brukstid | 1937 – 1980-talet |
| Används av | Sverige |
| Era | Andra världskriget |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Aimo Lahti |
| Designdatum | 1937 – 1939 |
| Tillverkare | Oy Tikkakoski AB Husqvarna Vapenfabriks AB |
| Antal tillverkade | se Data |
| Varianter | 9 mm kpist m/37 9 mm kpist m/37-39 9 mm kpist m/37-39 F |
| Specifikationer | |
| Data från (Se Data för specifikationer) | |
9 mm kulsprutepistol m/37, kort 9 mm kpist m/37, är en svensk versionen av den finska kulsprutepistolen Lahti kp/31 som användes i den Svenska krigsmakten under andra världskriget fram till slutet av kalla kriget. Kulsprutepistol m/37 var det Svenska försvarets första kulsprutepistol att inskaffas i antal.
Vapnet är till stor del identisk med det ursprungliga finska vapnet kp/31, men skjuter en annan modell av patron och har därför annorlunda utformning på bland annat vapenmagasin. Svenska Kpist m/37 använder sig av patronen 9 x 20 mm Browning Long (i Sverige betecknad 9 mm patron m/07), medan finska kp/31 använde sig av 9 × 19 mm Parabellum.
9 mm kpist m/37 kom dock efter bara några år att modifieras till att skjuta 9 mm Parabellum (i Sverige betecknad 9 mm patron m/39) på grund av problematiken av att fortsätta använda patronen 9 mm patron m/07. I denna konfiguration betecknades vapnen 9 mm kulsprutepistol m/37-39.
Historia[redigera | redigera wikitext]
9 mm kpist m/37[redigera | redigera wikitext]
_model_1937-39_AM.067715_(right)_(cropped,_reupload).jpg)
Efter introduktionen av de första kulsprutepistolerna under första världskriget kom en rad länder att utveckla egna kulsprutepistoler som resultat under mellankrigstiden.[1] Detta ledde bland annat till att den finska vapenkonstruktören Aimo Lahti utvecklade kulsprutepistolen Suomi, i finsk tjänst betecknad 9 mm konepistooli M/31 (Finlandssvenska: 9 mm maskinpistol M/31), eller kp/31 för kort, under början av 1930-talet.
Då Sverige började ana att ett nytt europakrig var på väg under 1930-talet påbörjades en upprustning av hela Sveriges försvar. Under denna upprustning blev inköp av kulsprutepistoler aktuell då det upptäcktes det att Sverige inte hade några kulsprutepistoler till sitt befogande. Då Sverige hade goda kopplingar till den finska vapenindustrin utgick man från och fastnade för den finska kpisten kp/31, och ett flertal av dessa köptes från Finland för försök och prov. Försöken var mycket goda och man beställde 900 vapen[2] från Aimo Lahti 1937[1] i ett antal serier.[3] Vapnet betecknades därefter 9 mm kulsprutepistol m/37.
Vapnen var ursprungligen tillverkade för patronen 9 × 19 mm Parabellum men då Sverige inte brukade denna patron så byggdes vapnen motvilligt om av Lahti till den svenska krigsmaktens dåvarande pistolammunition 9 mm patron m/07[3][1] (ursprungligen antagen för 9 mm pistol m/07). Denna patron var problematisk då den var försedd med halvrandhylsa, det vill säga att patronens bas har en omliggande räffla följt av en fläns (randen). Halvrandpatroner och randpatroner är problematiska då de kan låsa matningen av vapnet om en ovanpåliggande randpatron i ett magasin hamnar med randen bakom underliggande patron, eftersom randen då förhindrar patronen från att skjutas fram in i patronläget. Därför behövde magasinet till kpist m/37 tillverkas med en bakåtvinkel så att patronerna i magasinet låg med randen innanför varandra för att säkra matningen, varför magasinet till kpist m/37 sätts in i vapnet något snett. Magasinet konstruerades av Carl Gustafs stads gevärsfaktori och tillverkades för 56 patroner, då pistolammunitionen kom i askar om 28 stycken. Magasinet var utformat som ett stavmagasin fast med 4 patronrader för att tillåta den höga ammunitionsmängden utan att göra magasinet för långt.
De svenska vapnen gjorde produktion i Finland problematisk eftersom de avvek från de finska vapnen och behövde specialtillverkats med nya verktyg och egna produktionslinjer. Detta ledde till att man från finskt håll pläderade för att Sverige skulle införa patronen 9 × 19 mm Parabellum som användes på de finska originalvapnen. Denna patron användes redan i stora delar av världen vid denna tidpunkt och gjorde att Finland enkelt kunde exportera kp/31 till olika länder utan större modifikation. Men på grund av den problematiska logistiken som skulle uppstå med att anta en ny pistolpatron enbart för en ny kulsprutepistol gjorde detta opraktiskt från svensk synvinkel.
9 mm kpist m/37-39[redigera | redigera wikitext]
Vid andra världskriget utbrott 1939 insåg Sverige att de behövde många fler kpistar än vad som kunde införskaffas från Finland.[2] För att snabbt kunna köpa in fler kpistar kunde man heller inte längre specialbeställa kpistar utformade för patronen 9 mm patron m/07. Detta ledde till att Sverige från Nazityskland köpte in 1800 kpistar av modellen Bergmann Maschinenpistole MP 1935, vilka betecknades 9 mm kpist m/39,[1][3] samt 1500 armépistoler av modellen Walther P38,[2] vilka betecknades 9 mm pistol m/39. De nya tyska vapnen var utformade för den tidigare nämnda patronen 9 × 19 mm Parabellum, varav man bestämde sig för att officiellt anta denna patron som den nya primära pistolpatronen för den svenska krigsmakten i syfte att standardisera sig med grannländerna Finland och Nazityskland för framtida krigsmaterielhandel, vilket till exempel ledde till anskaffningen av Lahti L-35 följande år under beteckningen 9 mm pistol m/40. 9 mm Parabellum betecknades 9 mm patron m/39 i Sverige och var till skillnad från den tidigare 9 mm patron m/07 en mycket modernare och kraftfullare patron. Patronens hylsa saknade rand och var trots sin 1 mm kortare längd försedd med en mycket kraftfullare drivladdning.[2] Detta gav den högre utgångshastighet och gjorde den säkrare att använda i stavmagasin än dess föregångare.
I och med anskaffningen av 9 mm patron m/39 blev det aktuellt att konvertera existerande kpist m/37 till denna nya patronen. Denna variant betecknades 9 mm kulsprutepistol m/37-39 och kom även att nytillverkas i 3 5000 exemplar på licens i Sverige av Husqvarna Vapenfabriks AB.[3]
I konverteringen byttes pipan,[1] magasinporten och siktskåror ut på huvudvapnet. Eftersom den nya patronen hade längre räckvidd behövdes nya siktskåror för 100, 200 och 300 meter på siktet. Den ursprungliga m/37-modellen hade bara siktskåror för 100 och 200 meter.[3] Eftersom 9 mm patron m/39 saknade rand var det inte längre nödvändigt att använda bakåtvinklade magasin som till 9 mm patron m/07, varav man gjorde nya stavmagasin för kpist m/37-39 som var raka och monterades vinkelrätt. Dessa stavmagasin hade också 4 patronrader men höll enbart 50 patroner, troligen en kompromiss grundat i hur många patroner som kom med var patronask.
Tillverkning av den ursprungliga m/37-varianten upphörde i och med anskaffningen av kpist m/37-39. Det okänt ifall alla kpist m/37 konverterades till kpist m/37-39 eftersom de finns listade i tidsenligt tjänstemateriel fram tills 1942-1944.[4][5] Det kan vara så att konverteringen utfördes under en längre period i omgångar och att de sista vapnen konverterades någon gång mellan 1942 och 1944.
9 mm kpist m/37-39 F[redigera | redigera wikitext]
Trots licenstillverkningen av kpist m/37-39 så behövdes fler kpistar än vad som kunde produceras i Sverige. Detta ledde till att man köpte in 500 kpistar av den finska varianten av vapnet, kp/31. Denna skiljde sig något från svenska kpist m/37-39 och fick därför beteckningen 9 mm kulsprutepistol m/37-39 F, där F står för Finland.
Tjänstgöringstid[redigera | redigera wikitext]
På grund av bristande källmaterial är det svårt att ange fastställd tjänstgöringstider för kpist m/37 men vapnet antogs officiellt 1937.[3]
Enligt vapenhistorikern Ian McCollum[a] och Försvarsutbildarnas tidskrift Slagfjädern ska cirka 900 vapen ha funnits i Sverige innan andra världskriget bröt ut 1939.[2][1]
1939 påbörjades konverteringen till kpist m/37-39.[källa behövs]
Inköp av kpist m/37-39 F gjordes innan 1942 eftersom den finns listad i Svenska arméns 1942 års utgåva av manualen Ammunitionsregister för armén (Amregister).[4]
Ursprungliga 9 mm kpist m/37 fanns fortfarande i omlopp i den svenska krigsmakten år 1942 då den finns listad i Ammunitionsregister för armén (Amregister), 1942 års utgåva[4] men verkar ha fasats ut runt 1943 då den inte finns med i Ammunitionsregister för armén (Amregister), 1944 års utgåva.[5]
Kpist m/37-39 fanns sent på 1980-talet i Svenska mobiliseringsförråd[källa behövs] men något exakt år för tjänstgöringstidens slut är svår att fastställa. Troligen försvann de formellt i och med Sovjetunionens fall runt 1992.
Varianter[redigera | redigera wikitext]
- 9 mm kulsprutepistol m/37 – 9 mm kpist m/37 – ursprunglig variant baserad på finska kulsprutepistolen 9 mm konepistooli M/31 fast utformad för patronen 9 x 20 mm Browning Long för den svenska krigsmakten – 900 byggda av Oy Tikkakoski AB mellan 1937 och 1939
- 9 mm kulsprutepistol m/37-39 – 9 mm kpist m/37-39 – modifierad variant av 9 mm kpist m/37 utformad för patronen 9 x 19 mm Parabellum för den svenska krigsmakten – 35 000 byggda av Husqvarna Vapenfabriks AB från okänt datum till okänt datum och okänt antal ombyggda från ursprungliga 9 mm kpist m/37 från okänt datum till okänt datum
- 9 mm kulsprutepistol m/37-39 F – 9 mm kpist m/37-39 F – finsk variant av 9 mm konepistooli M/31 exporterad till den svenska krigsmakten – 500 inköpta mellan 1939 och 1942
Data[redigera | redigera wikitext]
| Beteckning: | 9 mm kulsprutepistol m/37 | 9 mm kulsprutepistol m/37-39 | 9 mm kulsprutepistol m/37-39 F |
|---|---|---|---|
| Förkortning: | 9 mm kpist m/37 | 9 mm kpist m/37-39 | 9 mm kpist m/37-39 F |
| Ritning | 
|
|
|
| Antal | ca 900 av Oy Tikkakoski AB | 35 000 av Husqvarna Vapenfabriks AB >900 konverterade från kpist m/37[7] |
ca 500 av Oy Tikkakoski AB |
| Utformning | |||
| Låsmekanism | Tungt slutstycke | ||
| Rekyl | Slutstycksrekyl | ||
| Vikt | 3,9 kg | 3,9 kg | 4,6 kg |
| Vapenlängd | 770 mm | 770 mm | 867 mm |
| Eldrörslängd | 213 mm | 213 mm | 313 mm |
| Riktmedel | Fällbart sikthuvud och korn | Fällbart sikthuvud och korn | Bågklaffsikte och korn |
| Siktskåror | Två: 100 m, 200 m | Tre: 100 m, 200 m, 300 m | En: 100 – 500 (ställbar) |
| Visirlinje | 360 mm | 360 mm | 440 mm |
| Ammunition | |||
| Patron | 9 mm patron m/07 9 × 20 mm Browning Long |
9 mm patron m/39 9 × 19 mm Parabellum | |
| Projektilvikter |
|
| |
| Vapenmagasin |
|
| |
| Prestanda | |||
| Eldhastighet | 840 – 1200 sk/min | 840 – 1200 sk/min | 840 – 1200 sk/min |
| Utgångshastighet |
|
|
|
| Effektiv räckvidd | 0 – 200 m | 0 – 300 m | 0 – 500 m |
| Störta skottvidd | 1500 m | 1500 m | 1500 m |
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ian McCollum är en vapenhistoriker som bland annat grundat den populära och välrespekterade youtubekanalen och hemsidan Forgotten Weapons, samt medgrundat bokförlaget Headstamp Publishing, ett bokförlag som primärt publicerar vapenböcker, där han bland annat håller rollen som "subject matter expert" (ämnesexpert).[6]
Förkortningar i tabellen[redigera | redigera wikitext]
- sk – skarp
- ptr – patron
- pptr – pistolpatron
- F – Finsk
- T – Tysk
- A – Amerikansk
- S – Svensk
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] ”Kulsprutepistolen i Försvarsmakten”. Slagfjädern: s. 10 – 11. nr3 2017. https://www.forsvarsutbildarna.se/stockholm-sodermanland/wp-content/uploads/sites/26/2018/04/Nr-3-2017.pdf. Läst 23 maj 2021.
- ^ [a b c d e] ”The Swedish Suomi M-37/39 Submachine Gun”. https://www.youtube.com/watch?v=ywkAbGKPHcY. Läst 23 maj 2021. ”They had 900 of them (2:04)”
- ^ [a b c d e f] ”Kulsprutepistoler i Sverige 1930 till 1950”. www.gotavapen.se. http://www.gotavapen.se/gota/artiklar/kpist/kpistar_i_sverige2.htm. Läst 14 oktober 2018.
- ^ [a b c] Amregister, Ammunitionsregister för armén. Stockholm: Ammunitionsavdelningen vid tygdepartementets 1. materialbyrå. 1942 års upplaga
- ^ [a b] Amregister, Ammunitionsregister för armén. Stockholm: Ammunitionsavdelningen vid tygdepartementets 1. materialbyrå. 1942 års upplaga, ändringar 1944 (ändringstryck 1)
- ^ ”About”. https://www.headstamppublishing.com/about. Läst 23 maj 2021.
- ^ ”Kulsprutepistoler inom det svenska försvaret”. gotavapen.se. http://www.gotavapen.se/gota/artiklar/kpist/kpistar_i_sverige2.htm. Läst 26 december 2021.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Vapenregister för armen. Tryckeri: Esselte aktiebolag. Kungliga arméförvaltningens tygavdelning. 1951 års upplaga. Läst 26 maj 2021
- Amregister: Ammunitionsregister för Armén. Kungliga arméförvaltningen: Ammunitionsavdelningen vid tygdepartementets 1. materialbyrå. 1942 års upplaga. Läst 30 maj 2021