Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen
Resterna av en av de förstörda Buddhastatyerna i Bamiyan 2005
Resterna av en av de förstörda Buddhastatyerna i Bamiyan 2005
Geografiskt läge
Koordinater 34°49′55.35″N 67°49′36.49″Ö / 34.8320417°N 67.8268028°Ö / 34.8320417; 67.8268028Koordinater: 34°49′55.35″N 67°49′36.49″Ö / 34.8320417°N 67.8268028°Ö / 34.8320417; 67.8268028
Plats Bamiyan
Land Afghanistan
Region* Asien och Stilla havet
Data
Typ Kulturarv
Kriterier i, ii, iii, iv, vi
Referens 208
Historik
Världsarv sedan 2003  (27:e mötet)
Hotat sedan 2003-
Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen på kartan över Afghanistan
Red pog.svg
Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen
Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen på kartan över Afghanistan.
* Enligt Unescos indelning.

Kulturlandskapet och fornlämningarna i Bamiyandalen är ett världsarv som består av en del av kulturlandskapet Bamiyandalen och som var starkt förknippat med de två gigantiska stående Buddhastatyerna (persiska: بت های باميان) från 500-talet[1] som fanns utskurna ur en klippvägg, men förstördes år 2001 av talibanerna. Området ligger i provinsen Bamiyan i regionen Hazarajat i centrala Afghanistan, 230 km nordväst om Kabul och på 2 500 meters höjd. Den mindre av statyerna uppfördes år 507, den större 554,[1]. De representerade den klassiska blandade stilen i Gandharakonsten.[2]

Huvudkropparna höggs direkt ur sandstensklipporna, medan detaljer modellerades i lera blandad med halm som täcktes med stuckaturer. Denna beläggning som i stort sett helt försvann för många år sedan, målades för att förtydliga ansiktuttryck, händer och klädesveck; den större målades i karminrött och den mindre i flera olika färger.[3]

De lägre delarna av statyernas armar gjordes från samma ler-halm-blandning samtidigt som de stöddes upp av träarmaturer. Man tror att de övre delarna av deras ansikten gjordes från enorma trämasker eller gjutformar. Hålraden som kan ses på fotografier var utrymmen dom innehöll träpinnar som stabiliserade den yttre stuckaturen.

Statyerna sprängdes med dynamit och förstördes i mars 2001 av talibanerna, på order av deras ledare Mulla Mohammed Omar,[4] efter att talibanstyret förklarat att de var "avgudar".[5] Internationella opinionen fördömde starkt förstörandet av Buddhorna, vilket sågs som ett exempel på talibanernas intolerans. Japan och Schweiz, och många andra, har gett stöd för ett återuppbyggande av statyerna.[6]

Portal:Buddhism

Buddhismen

Buddha
Nirvana
Kanoniska skrifter
Theravada
Mahayana
Tibetansk buddhism
Buddhistiska riktningar
Karma
De fyra sanningarna
Åttafaldiga vägen
Zen
Bodhisattvor
Tempel
Personligheter
Portal:Buddhism

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bamiyan ligger invid Sidenvägen som går genom Hindu Kushs bergsregion i Bamiyandalen. Sidenvägen är en karavanled som länkar samman marknaderna i Kina med dem i Västra Sien. Fram till 1000-talet var Bamiyan en del av kungariket Gandhara. Här låg flera buddhistkloster och platsen var ett blomstrande center för religion, filosofi och indisk konst. Från 100-talet och fram till den muslimska invasionen på 800-talet var Bamiyandalen en buddhistisk plats. Munkar på klostren levde som eremiter i små grottor huggna i sidan på Bamiyanklipporna. Många av dessa munkar smyckade sina grottor med religiösa statyer och genomarbetade, ljust färgade fresker.

De två största statyerna var den stående jättelika Buddhastatyerna Virocana och Sakyamuni, identifierade genom de olika mudragesterna och mäter 55 respektive 37 meter i höjd. Innan de sprängdes 2001 var de världens största exempel på stående Buddhastatyer huggna ur berg (Jättebuddhan i Leshan är högre, men där sitter Buddha). Sedan dess har Vårtemplets Buddha uppförts i Kina. Den statyn är 128 meter vilket gör den till världens största. Planer för byggandet av Vårtemplets Buddha avslöjades kort efter att Bamiyans Buddhastatyer sprängdes och Kina har fördömt den systematiska förstörelsen av det buddhistiska kulturarvet i Afghanistan.

Den mindre av statyerna skapades mellan år 544 och 595, den större mellan år 591 och 644.[7] De tros ha gjorts av Kushanerna med ledning av lokala buddhistmunkar, under imperiets höjdpunkt. Den större av statyerna sades också porträttera Dīpankara Buddha. De var kanske de mest berömda landmärkerna i regionen och platsen blev ett världsarv tillsammans med det omgivande kulturlandskapet och fornlämningar i Bamiyandalen.

Den kinesiska buddhistiske pilgrimen Xuanzang passerade genom området omkring 630,[8][9] och beskrev Bamiyan i Da Tang Xiyu Ji som ett blomstrande buddhistcenter "med fler än tio kloster och över ett tusen munkar". Han noterade också att båda Buddhafigurerna var "dekorerade med guld och vackra juveler" (Wriggins, 1995). Intressant är att Xuanzang också nämner en tredje, än större, liggande Buddha.[3][9][10] En monumental sittande Buddha, i stil liknande dem i Bamiyan, finns ännu i Binglingtemplets grottor i Kinas Gansuprovins.

Förstörandet av Bamiyanstatyerna har blivit symbolen för förtryck och en samlingspunkt för religionsfriheten. Trots det faktum att de flesta afghaner i vår tid är muslimer, hade även de omfamnat sitt förflutna och många var bestörta av förstörandet.[11][12][13]

Attackerna på Buddhastatyerna[redigera | redigera wikitext]

1000- till 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

De enorma statyerna, den manliga Salsal ("ljus skiner genom universum") och den (mindre) kvinnliga Shamama ("drottningsmodern"),[14] som de kallades av lokalbefolkningen, did not fail to fire the imagination of Islamic writers in centuries past. The larger statue reappears as the malevolent giant Salsal in medieval Turkish tales.[15]

Hänselserna före 2001, under talibanerna[redigera | redigera wikitext]

Abdul Wahed, en talibansk befälhavare som verkade i området, meddelade sitt uppsåt att spränga Buddhastatuerna 1997 redan innan han tagit kontroll över dalen. När han väl hade kontrollen över Bamiyan 1998, lät han borra hål i Buddhastatyernas huvud för sprängmedel. Han hindrades från att gå vidare genom en direkt order av Mullah Omar, dåvarande guvernören i området, även om däck brändes på huvudet av den stora Buddhan.[16] I juli 1999 utfärdade Mullah Mohammed Omar ett dekret för ett bevarande av Bamians Byddhastatyer. Då den afghanska befolkningen i stort inte längre är buddhistisk, vilket innebar att statyerna inte längre vårdades, tillade han att: ""Regeringen anser att Bamiyanstatyerna är ett exempel på en potentiell stor inkomstkälla för Afghanistan genom internationella besökare. Talibanerna inställning är att Bamiyan inte ska förstöras utan skyddas."[17] I början av 2000 bad lokala talibanska myndigheter FN om assistans för att återuppbygga dräneringsdiken runt toppen av alkoverna på vilka Buddhastatyerna stod.[18]

Afghanistans radikala ulama inledde en kampanj för att slå ner "oislamska" områden i det afghanska samhället. Talibanerna förbjöd snart alla former av avbildning, musik, sport, men också exempelvis TV, i enlighet med vad de ansåg vara en strikt tolkning av sharia.[19]

Informations- och kulturministern Qadratullah Jamal berättade för Associated Press om ett beslut taget av 400 ulama runt om i Afghanistan som förklarade att Buddhastatyerna var mot islams grunder. "De kom ut med ett konsensus att statyerna var emot islam," sade Jamal.

Enligt Unescos generaldirektör Koïchiro Matsuura, genomfördes ett möte med ambassadörer från de 54 medlemsstaterna i Islamiska konferensorganisationen (OIC). Samtliga OIC-stater – däribland Pakistan, Saudiarabien och Förenade arabemiraten, tre länder som officiellt erkänt talibanstyret – anslöt sig till protesterna för att rädda monumenten.[20] Saudiarabien och Förenade Arabemiraten fördömde senare förstörelsen som "ociviliserad".[21] Fastän Indien aldrig erkände talibanregimen i Afghanistan, erbjöd New Delhi sig att överföra artefakterna ifråga till Indien, "där de kunde förvaras säkert och bevaras för hela mänskligheten.", men dessa närmanden förkastades av talibanerna.[22] Pakistans president Pervez Musharraf skickade Moinuddin Haider till Kabul för att förhindra förstörandet, genom att argumentera att det var oislamskt och saknade motstycke.[23] Enligt talibanska ministern Abdul Salam Zaeef, skickade Unesco 36 brev till talibanstyret med invändningar mot den föreslagna förstörelsen. Han hävdade att delegater från Kina, Japan och Sri Lanka var de starkaste förespråkarna för att bevara Buddhastatyerna. Japanerna föreslog en rad olika lösningar, däribland att flytta statyerna till Japan, övertäckande av statyerna och att gå in med pengar.[24]

Ett utsaga från talibanregimens ministerium för religiösa frågor förklarade att förstörelsen följde islamsk lag.[25] Abdul Salam Zaeef ansåg att förstörandet av Buddhastatyerna slutligen beordrades av Abdul Wali, dåvarande ministern för utbredning av dygd och förhindrande av olater.[26]

Sprängning och förstörelse, mars 2001[redigera | redigera wikitext]

Den större Buddhan före och efter förstörelsen
Den mindre Buddhan före och efter förestörelsen

Statyerna förstördes med dynamit under flera veckor, med början 2 mars 2001,[27] genomfört i flera steg. Till en början sköts det mot dem med luftvärnskanoner och artilleri. Detta orsakade stor skada, men utplånade dem inte. Under förstörandet beklagade talibanske informationsministern Qudratullah Jamal att, "detta förstörelsearbete är inte så enkelt som folk kanske tror. Du kan inte avlägsna skalen av dem då de båda är uthuggna ur en klippa; de hänger ordentligt samman med berget."[28] Senare placerade talibanerna stridsvagnsminor längst ner i nischerna så att när bergsfragment bröts loss genom artilleribeskjutningen skulle ytterligare förstörelse ske genom partiklar som avfyrade minorna. Till slut sänkte talibanerna män nerför klippvägen och placerade sprängämnen i hål i Buddhastatyerna.[29] Sedan en av explosionerna misslyckats att fullständigt utplåna ansiktet på en av Buddhastatyerna, sköts en raket mot detta, vilket lämnade ett hål i resterna av stenhuvudet.[30]

Den 6 mars 2001 skrev The Times att Mullah Mohammed Omar ska ha sagt, "Muslimer bör vara stolta att krossa avgudar. Det har varit ett lovprisande till Gud att vi har förstört dem."[31] Under en intervju den 13 mars med Japans Mainichi Shimbun, sade afghanske utrikesministern Wakil Ahmad Mutawakel att förstörelsen var inget annat än en vedergällning mot det internationella samfundet för ekonomiska sanktioner: "Vi förstör statyerna i enligthet med islamsk lag och det är uteslutande en religiös fråga".

Den 18 mars rapporterade The New York Times att ett talibanskt sändebud sade att den islamska regeringen tog beslutet i raseri efter att en utländsk delegation erbjudit pengar för att bevara de forntida verken. Rapporten tillade emellertid också att andra rapporter "har sagt att religiösa ledare debatterat flytten i månader och till slut bestämde att statyerna var avgudadyrkan och därför skulle förintas."[32]

Dåvarande talibanske ambassadören Sayed Rahmatullah Hashemi sade att förstörandet av statyerna genomfördes av Head Council of Scholars efter att en svensk monumentexpert föreslagit att man skulle restaurera statyernas huvuden. Hashimi sägs ha sagt: "När Afghanska head council bad dem om pengar för ge barnen mat istället för att fixa till statyerna, vägrade de och sa 'Nej, pengarna är bara till för statyerna, inte för barnen'. Utifrån detta fattade de beslutet att förstöra statyerna"; Han kommenterade dock inte påståendet att ett utländskt museum erbjudit sig att "köpa Buddhiststatyerna, pengar som kunde ha använts till att ge barnen mat.".[33] Förstörande av Bamiyans Buddhastatyer framför det hjälplösa internationella samfundet var därför också en attack mot det världsvisa konceptet "kulturarv".[34]

Åtagande att återuppbygga[redigera | redigera wikitext]

Även om de två stora Buddhastatyerna nästan helt förstördes, återstår ännu konturer och vissa rester som är synliga i fördjupningarna. Det är också fortfarande möjligt för besökare att utforska munkarnas grottor och de passager som knöt dem samman. Som en del av de internationella strävandena att återuppbygga Afghanistan efter talibankriget, har Japans regering och flera andra organisationer, däribland Afghanska institutet i Bubendorf, Schweiz tillsammans med ETH i Zurich åtagit sig att återuppbygga Buddhastatyerna, kanske genom anastylosis.

Utvecklingen sedan 2002[redigera | redigera wikitext]

I maj 2002 höggs en Buddahskulptur ur ett berg i Sri Lanka. Den gjordes medvetet väldigt lik Buddhastatyerna i Bamiyan.

Afghanska regeringen har gett den japanske konstnären Hiro Yamagata uppdraget att återskapa Bamiyans Buddhastatyer med hjälp av fjorton lasersystem för att projicera bilden av Buddhastatyerna på klipporna där de en gång stod. Lasersystemet kommer drivas av sol- och vindkraft. Projektet, som är uppskattas kosta 9 miljoner USA-dollar, väntar för närvarande på Unescos godkännande. Godkänns projektet tror man att det kan stå klart i juni 2012.

I september 2005 valdes Mawlawi Mohammed Islam Mohammadi in i Afghanska parlamentet. Han var talibansk guvernör i Bamiyanprovinsen vid tiden för förstörelsen och allmänt sedd som ansvarig för händelsen. Den 26 januari 2007 lönnmördades han i Kabul.

Den schweiziske filmskaparen Christian Frei har gjort en 95 minuter lång dokumentär med den engelska titeln The Giant Buddhas (som släpptes i mars 2006). Den beskriver statyerna, de internationella reaktionerna när de förstördes och en överblick över stridigheterna kring dem. Lokala afghaners vittnesbilder har samlats in som bekräftar att förstörelsen beordrades av Usama bin Ladin och att Mullah Omar initialt och afghanerna i Bamiyan var motståndare till förstörelsen.[35]

Sedan 2002 har internationella bidrag stöttat återställnings- och stabiliseringsförsök på platsen. Fragment av statyerna dokumenteras och förvaras med särskild uppmärksamhet riktad mot att säkra de strukturer av statyerna som ännu finns kvar. Förhoppningsvis kan man, framöver, delvis rekonstruera dem med fragmenten. 2009 satte ICOMOS upp byggnadsställningar inne i nischen för att ytterligare bevara och stabilisera. Dessvärre återstår ännu ett antal allvarliga problem och Buddhastatyerna fortsätter vara uppsatta på listan över hotade världsarv.[36]

Sommaren 2006 fastställde afghanska tjänstemän en tidsplan för rekonstruktionen av statyerna. Medan de väntar på att afghanska regeringen och internationella samfundet ska besluta när de ska återställas, har ett Unesco-drivet projekt arbetat med att sortera upp resterna av lera och gips — med allt ifrån stora block på flera ton till fragment stora som tennisbollar — och skydda dem från väder och vind.

Buddhistlämningarna i Bamiyan sattes 2008 upp på listan World Monuments Watch där de 100 mest hotade objekten har satts upp av World Monuments Fund.

Upptäckter[redigera | redigera wikitext]

Efter att Buddhastatyerna förstörts, upptäcktes 50 grottor. I 12 av grottorna upptäcktes väggmålningar.[37] I december 2004 sade ett internationellt team med forskare att väggmålningarna i Bamiyan målades mellan 400- och 800-talen, efter deras analys av radioaktiva isotoper i hlamfibrer som hittats under målningarna. Man tror att målningarna utfördes av konstnärer som reste längs Sidenvägen, handelsrutten mellan Kina och Väst.[38]

Vetenskapsmän från National Research Institute for Cultural Properties i Tokyo (Japan), Centre of Research and Restoration of the French Museums-CNRS (France), Getty Conservation Institute (United States) och ESRF (European Synchrotron radiation facility) i Grenoble analyserade proverna från målningarna,[39] som var i storleksordningen 1 mm.[40] De upptäckte att färgen innehöll pigment såsom vermilion (röd kvicksilversulfid) och blyvitt (blykarbonat). Dessa blandades med en rad olika bindningsmedel, däribland naturliga hartser, gummin (troligen djurskinnslim eller ägg)[40] och oljor, troligen utvunna ur valnötter eller vallmo.[38] Specifikt identifierade forskare torkande oljor från målningarna som visar Buddhastatyerna i vermilionfärgade kläder med korslagda ben mitt bland palmblad och mytiska djur, som var vanligt i mitten av 600-talet.[37] Man tror att de är de äldsta kända överlevande exemplen på oljemålning, troligen föregår de oljemålningen i Europa med mer än 6 århundraden.[38] Upptäckten kan leda till en omvädering av arbeten i forntida ruiner i Iran, Kina, Pakistan, Turkiet och Indien.[38]

Initiala misstankar att oljan kan bero på föroreningar från fingrar, då Buddhisttraditioner påbjuder vidrörandet av målningar,[40] skingrades genomspektroskopi och kromatografi som gav ett entydigt utslag för den medvetna användningen av torkande oljor framför kontamineringar.[40] Oljor upptäcktes under lager av färg, olikt ytliga kontamineringar.[40] Photos are available here, here, here and here.

Vetenskapsmän fann även början av den ursprungliga sutran PratītyasamutpādaSanskrit översatt av Xuanzang som preciserade grundsatserna i den buddhistiska tron och hävdar att alla händelser är övergående.[41]

En annan jättestaty avtäckt[redigera | redigera wikitext]

Den 8 september 2008 letade arkeologer efter en legendarisk 300-meters staty i området där de sprängda Buddhastatyerna stått. Man hittade inte denna men väl en 19 meter liggande Buddha, en position som representerar Buddhas väg till parinirvana.[42]

Restaurering[redigera | redigera wikitext]

Unesco Expert Working Group on Afghan cultural projects sammankallades den 3–4 mars 2011 i Paris för att diskutera vad man ska göra med de två statyerna. Forskaren Erwin Emmerling på Münchens tekniska universitet kungjorde att han trodde att det skulle vara möjligt att restaurera den mindre statyn med hjälp av en organisk silikonförening.[7] Pariskonferensen gjorde en lista på 39 rekommendationer för att skydda Bamiyanområdet. Dessa inkluderar att låta den större västra nischen vara tom som ett monument över förstörelsen, en genomförbar studie om att återuppbygga den östra buddhan och byggandet av ett centralt museum och andra mindre museer på platsen.[43] Arbete har sedan påbörjats med att restaurera buddhan med hjälp av anastylosis, där ursprungliga element har kombinerats med moderna material. Bert Praxenthaler, en tysk historiker och skulptör involverad i restaureringsarbetet, har uppskattat att man grovt kan räkna med att hälften av bitarna av buddhastatyerna kan sättas samman igen. Restaureringen av grottorna och buddhorna har också involverat att lära upp och anställa lokalinvånare som stenhuggare.[44] Projektet, som även syftar till att utveckla turismen i området, organiseras av två organisationer, Unesco och International Council on Monuments and Sites (ICOMOS). Arbetet har fått en del kritik. En del anser att de tomma nischerna ska lämnas som de är, som ett monument över talibanernas fanatism, medan andra tror att pengarna bättre kunde användas till bostäder och elektricitet i regionen.[45]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gall, Carlotta (2006-12-05). ”Afghans consider rebuilding Bamiyan Buddhas”. International Herald Tribune. http://www.iht.com/articles/2006/12/05/news/buddhas.php?page=1. Läst 6 januari 2008. 
  2. ^ Morgan, Kenneth W. The Path of the Buddha. Google Books. sid. 43. http://books.google.com/books?id=g6OHBCgmmGAC&pg=PA43&dq=Bamiyan+Buddha,+Gandhara+art&ei=PswlSqDBOILszATz2KH1Bg 
  3. ^ [a b] Gall, Carlotta (2006-12-06). ”From Ruins of Afghan Buddhas, a History Grows”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2006/12/06/world/asia/06budd.html?pagewanted=2&_r=2&th&emc=th. Läst 6 januari 2008. 
  4. ^ Bamiyan Valley
  5. ^ Why the Taliban are destroying Buddhas
  6. ^ Waduge, Shenali (2008-03-14). ”Afghans destroy Buddhas, but cry foul over cartoons”. The Nation. http://www.nationmultimedia.com/2008/03/14/opinion/opinion_30068112.php. Läst 29 april 2008. 
  7. ^ [a b] Researchers Say They Can Restore 1 of Destroyed Bamiyan Buddhas. AOL News, March 1, 2011.
  8. ^ Bamiyan and Buddhist Afghanistan
  9. ^ [a b] Xuan Zang and the Third Buddha
  10. ^ Embassy of the Islamic Republic of Afghanistan, Warsaw - Bamiyan
  11. ^ ”afghan_reaction.htm”. Institute-for-afghan-studies.org. http://www.institute-for-afghan-studies.org/History/NATIONAL%20TREASURES/statues_destroyed/afghan_reaction.htm. Läst 6 december 2009. 
  12. ^ Buddhas of Bamiyan
  13. ^ What Lies Beneath
  14. ^ booklet web E.indd
  15. ^ Laban Kaptein, Eindtijd en Antichrist, p. 127. Leiden 1997. ISBN 90-73782-89-9
  16. ^ Semple, Michael Why the Buddhas of Bamian were destroyed, Afghanistan Analysts Network 02-03-2011
  17. ^ Harding, Luke (2001-03-03). ”How the Buddha got his wounds”. London: The Guardian. Arkiverad från originalet den 28 februari 2006. http://web.archive.org/web/20060228113747/http://www.guardian.co.uk/Archive/Article/0,4273,4145138,00.html. Läst 23 mars 2008. 
  18. ^ Semple, Michael Why the Buddhas of Bamian were destroyed, Afghanistan Analysts Network 02-03-2011
  19. ^ Vawda, Moulana Imraan. ”The Destruction of Statues Displayed in an Islamic State”. Ask-Imam.com. http://www.islam.tc/ask-imam/view.php?q=3436. Läst 6 januari 2008. 
  20. ^ ”World appeals to Taliban to stop destroying statues”. CNN. 2001-03-03. Arkiverad från originalet den 24 december 2007. http://web.archive.org/web/20071224155700/http://archives.cnn.com/2001/WORLD/asiapcf/central/03/03/afghan.buddhas.03/index.html. Läst 6 januari 2008. 
  21. ^ Bearak, Barry (2001-03-04). ”Over World Protests, Taliban Are Destroying Ancient Buddhas”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2001/03/04/world/04AFGH.html?ex=1218686400&en=f513bb4edae409e0&ei=5070. Läst 13 juli 2008.  [död länk]
  22. ^ General Assembly "Appalled" By Edict On Destruction of Afghan Shrines; Strongly Urges Taliban To Halt Implementation
  23. ^ Zaeef, Abdul Salam, My Life With The Taliban utgivare Alex Strick van Linschoten och Felix Kuehn, s. 120, C Hurst & Co Publishers Ltd, ISBN 1-84904-026-5
  24. ^ Zaeef p.127
  25. ^ ”Destruction of Giant Buddhas Confirmed”. AFP. 2001-03-12. http://www.beliefnet.com/story/70/story_7096_1.html. Läst 6 januari 2008. 
  26. ^ Zaeef p.126
  27. ^ "Taliban destroy ancient Buddhist relics – International pleas ignored by Afghanistan's Islamic fundamentalist leaders"
  28. ^ Photos document destruction of Afghan Buddhas (cached from Internet Archive)
  29. ^ ”"Destruction and Rebuilding of the Bamyan Buddhas" by Slate Magazine”. http://www.slate.com/id/2104119/entry/2104187. 
  30. ^ Bergen, Peter. "The Osama bin Laden I Know", 2006. p. 271
  31. ^ Markos Moulitsas Zúniga (2010). American Taliban: How War, Sex, Sin, and Power Bind Jihadists and the Radical Right. Polipoint Press. ISBN 1-936227-02-9. http://books.google.com/books?id=1Cdx6yTUFxIC&pg=PA8&lpg=PA8&dq=%22Muslims+should+be+proud+of+smashing+idols%22&source=bl&ots=Hl1nwYSxkK&sig=rG9zIIyemmmJytx4C5aP6fpP8Js&hl=en&ei=D_niTJ6OK8SjnQfH6-zWDg&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=9&ved=0CEoQ6AEwCA#v=onepage&q=%22Muslims%20should%20be%20proud%20of%20smashing%20idols%22&f=false 
  32. ^ Crossette, Barbara (2001-03-19). ”Taliban Explains Buddha Demolition”. The New York Times. Arkiverad från originalet den 3 april 2008. http://web.archive.org/web/20080403144200/http://www.nytimes.com/2001/03/19/world/19TALI.html?ex=1142571600&en=e5ba6c267eada53a&ei=5070. Läst 6 januari 2008. 
  33. ^ Kassaimah, Sahar (2001-01-12). ”Afghani Ambassador Speaks At USC”. IslamOnline. http://www.islamonline.net/english/news/2001-03/13/article12.shtml. Läst 6 januari 2008. 
  34. ^ Michael Falser: The Bamiyan Buddhas, performative iconoclasm and the 'image' of heritage. In: Giometti, Simone; Tomaszewski, Andrzej (eds.): The Image of Heritage. Changing Perception, Permanent Responsibilities. Proceedings of the International Conference of the ICOMOS International Scientific Committee for the Theory and the Philosophy of Conservation and Restoration. 6–8 March 2009 Florence, Italy. Firenze 2011: 157-169.
  35. ^ ”Laden ordered Bamyan Buddha destruction”. The Times of India. 2006-03-28. http://timesofindia.indiatimes.com/articleshow/1466974.cms. Läst 6 januari 2008. 
  36. ^ Petzet, Michael (2010). "Safeguarding the Buddhas of Bamiyan". In Christoph Machat, Michael Petzet and John Ziesemer (Eds.), ”Heritage at Risk: ICOMOS World Report 2008-2010 on Monuments and Sites in Danger”. http://www.international.icomos.org/risk/world_report/2008-2010/H@R_2008-2010_final.pdf. . Berlin: hendrik Bäßler verlag, 2010.
  37. ^ [a b] ”Scientitsts discover first-ever oil paintings in Afghanistan”. Earthtimes.org. http://www.earthtimes.org/articles/show/200569,scientists-discover-first-ever-oil-paintings-in-afghanistan.html. Läst 24 april 2008. 
  38. ^ [a b c d] Highfield, Roger (2008-04-22). ”Oil painting 'invented in Asia, not Europe'”. London: Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/earth/main.jhtml?view=DETAILS&grid=&xml=/earth/2008/04/22/sciart122.xml. Läst 24 april 2008.  [död länk] Pressmeddelandet, som togs upp av media, missdaterade dock tydligt den tidigaste användningen av oljefärg i Europa, vilken är väl beskriven i en avhandling av Theophilus Presbyter runt 1100-1120 och kan gå tillbaka ända till de gamla romarna. Se: Rutherford John Gettens, George Leslie Stout, 1966, Courier Dover Publications, ISBN 0-486-21597-0 Painting Materials: A Short Encyclopedia (online text), p. 42 [1]
  39. ^ ”Ancient Buddhist Paintings From Bamyan Were Made Of Oil, Hundreds Of Years Before Technique Was 'Invented' In Europe”. Sciencedaily.com. http://www.sciencedaily.com/releases/2008/04/080422083309.htm. Läst 24 april 2008. 
  40. ^ [a b c d e] ”Ancient Buddhas painted in oils”. nature.com. http://www.nature.com/news/2008/080422/full/news.2008.770.html. Läst 24 april 2008. 
  41. ^ Secret sutra found in rubble of Bamiyan Buddha
  42. ^ New Bamiyan Buddha find amid destruction, AFP, November 8, 2008.
  43. ^ Expert Working Group releases recommendations for Safeguarding Bamiyan April 27, 2011
  44. ^ Graham-Harison, Emma (16 May, 2012)Stone carvers defy Taliban to return to the Bamiyan valley The Guardian
  45. ^ Kakissis, Joanna Bit By Bit, Afghanistan Rebuilds Buddhist Statues July 27, 2011 NPR.org

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]