Konspirationsteorin om Frankfurtskolan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kulturmarxism)
Hoppa till: navigering, sök
Frankfurtskolan, april 1964: Max Horkheimer (längst fram till vänster), Theodor Adorno (längst fram till höger) och Jürgen Habermas (i bakgrunden till höger).

Konspirationsteorin om Frankfurtskolan, ofta benämnd som kulturmarxism, är en konspirationsteori inom den radikala högern som utgår ifrån att Frankfurtskolans kritiska teoretiker medvetet underminerar västerländska värderingar genom att påverka kulturen, en påverkan som leder till det som kallas politisk korrekthet. Begreppet kulturmarxism "myntades" inom paleokonservativa kretsar runt Free Congress Foundation i USA. Ledande gestalter är William S. Lind och Kevin B. MacDonald, som båda betonar att Frankfurtskolan var judisk.[1][2] År 2002 skrev Southern Poverty Law Center i en rapport att teorin runt kulturmaxism används av vad de menar är hatgrupper.[3]

Beskrivningen är att en del av eller möjligen inriktning inom marxismen som ser kulturen som ett medel för att utöva makt [förtydliga], vid sidan av eller istället för de ekonomiska förhållanden som Karl Marx lade betoning på.[4] Tanketraditionen har rötter hos västerländska marxister som Antonio Gramsci och medlemmarna i Frankfurtskolan, vars kritiska teori fick genomslag på 1960-talet. José Guilherme Merquior har även i starka ordalag kritiserat Michel Foucault.

Akademiker inom Frankfurtskolan betraktar traditionella västerländska samhällsnormer som rör exempelvis kärnfamiljen, könsroller, sexualitet, ras, nationalism och andra former av kulturell identitet som förtrycksmekanismer som legitimerar en rådande hierarki.[4] Begreppet används internationellt av konservativa som ser kulturmarxismen som ett hot mot etablerade värdegrunder och religioner.[5][6]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Enligt Bill Berkowitz är konspirationsteorin om Frankfurtskolan en konspirationsteori med en "antisemitisk twist", och ursprunget har delvis kunna spåras till föreställningen om Politisk korrekthet, ett begrepp som blev populärt i början av 1990-talet.[1], Spridning av begreppet tilltog mot slutet av årtiondet och under 2000-talet, till följd av Michael Minnicios essä New Dark Age: Frankfurt School and 'Political correctness' från 1992. Essän publicerades i Fidelio av Schiller Institute som är en del av den nyfascistiska[7] LaRouche-rörelsen. Rörelsen publicerade skriften även digitalt.[8][2][9][10] Historiken Martin Jay skriv 2010: "what began as a bizarre Lyndon Larouche coinage has become the common currency of a larger and larger public of addled enragés [and] has entered at least the fringes of the mainstream."[2]

1997 gav sig Paul Wyrichs Free Congress Foundation in i debatten mot den politiska korrektheten och benämnde den som kulturmarxism.[11][12] 1998 introducerades begreppet, genom William S. Lind, chef för Free Congress Foundations Center for Cultural Conservatism, på Academia conference.[13][14] 1999 var Lind med och skapade det programmet Political correctness: The Frankfurt School.[2]

"spawned a number of condensed textual versions, which were reproduced on a number of radical right-wing sites. These in turn led to a welter of new videos now available on You Tube, which feature an odd cast of pseudo-experts regurgitating exactly the same line. The message is numbingly simplistic: all the ills of modern American culture, from feminism, affirmative action, sexual liberation and gay rights to the decay of traditional education and even environmentalism are ultimately attributable to the insidious influence of the members of the Institute for Social Research who came to America in the 1930's. The origins of "cultural Marxism" are traced back to Lukács and Gramsci, but because they were not actual émigrés, their role in the narrative is not as prominent."[2]

Den paleokonservative William S. Lind kan ha varit den som bidragit mest till populiraiseringen av detta perspektiv, delvis genom boken Political correctness: A Short History of an Ideology utgiven av Free Congress Foundation 2004.[15] 2002 menade Lind att Frakfurtskolan var "these guys were all Jewish"[1] och argumenterade:

"Political Correctness is Cultural Marxism. It is Marxism translated from economic into cultural terms. It is an effort that goes back not to the 1960s and the hippies and the peace movement, but back to World War I. If we compare the basic tenets of Political Correctness with classical Marxism the parallels are very obvious."[16]

Lind menar att den politiska korrektheten har för amerikanska medborgares räkning, i synnerhet inom akademin, inneburit en rädsla att använda fel ord, nedsättande eller stötande begrepp, rasisitska, sexistiska och homofobiska uttryck och att det är något som beror på kulturmarxismen.[16]

Kulturmarxism[redigera | redigera wikitext]

Douglas Kellner, kulturkritiker och professor vid UCLA, menar att kulturmarxismen uppkom i och med att många marxistiska teoretiker under 1900-talet, som Georg Lukács, Antonio Gramsci, Ernst Bloch, Walter Benjamin och Theodor Adorno, frångick den traditionella ekonomiska klassanalysen och omformade den marxistiska teorin till att analysera kulturella fenomen.[17][18]

Kulturmarxismen och den kritiska teorin har tolkats som ett försök att omdana den västerländska vänstern i en tid då den egentliga marxismen hade misskrediterats av Sovjetunionens misslyckande och brutalitet. Enligt statsvetarprofessorn Paul Gottfried har kulturmarxisterna frångått den traditionella marxistiska teorin till den grad att de inte längre kan beskrivas som marxistister i någon egentlig mening. Istället lägger den västerländska kulturmarxismen så mycket fokus på att dekonstruera traditionella europeiska normer att den inte längre är i behov av någon klassanalys och därför likaväl kan kombineras med andra typer av ekonomiska system.[19] Kommunisterna[förtydliga], som själva hade en betydligt mer traditionell syn på frågor som rörde kön, sexualitet och familjeliv, såg inte heller kulturmarxisterna runt Frankfurtskolan som riktiga marxister, enligt Gottfried, utan misstänkliggjorde tidigt de kritiska teoretikerna och ansåg dem vara exempel på "borgerlig dekadens".[20]

Begreppet kulturmarxism och kulturmarxister fick stor uppmärksamhet i samband med terrorattentaten i Norge 2011Anders Behring Breivik såg kulturmarxister som en av sina största fiender.[21] Bill Berkowitz på den antirasistiska organisationen Southern Poverty Law Center har varnat för att personer som använder sig av termen på ett negativt sätt kan ge näring åt antisemitiska tankefigurer. Berkowitz förklarar detta synsätt med att samtliga av Frankfurtskolans tidigare företrädare hade judisk bakgrund.[22]

Gramsci och den kulturella hegemonin[redigera | redigera wikitext]

En pionjär inom kulturmarxismen var den italienska politiska teoretikern Antonio Gramsci (1891–1937). Enligt den klassiska marxismen var den så kallade ideologiska överbyggnaden, där även den politiska kulturen ingick, av underordnad betydelse och avhängig de materiella ekonomiska produktionsförhållanden som Marx kallade ”basen”. Gramsci frångick Marx analys genom att istället föreslå att den borgerliga kulturen och ideologin i sig var en viktig orsak till att kapitalismen kunde upprätthållas. Genom att utöva vad Gramsci kallade kulturell hegemoni kunde den härskande borgarklassen definiera vilka värderingar och åsikter som i samhället skulle betraktas som sunt förnuft, och därigenom förmå arbetarklassen att identifiera sina egna intressen med det som gynnade den kapitalistiska ordningen. För att bryta kapitalismens band var marxisterna därför enligt Gramsci tvungna att skapa en motkultur som kunde angripa och utmana den dominerande hegemonin.[23]

Frankfurtskolan och den kritiska teorin[redigera | redigera wikitext]

Institutet för socialforskning i Frankfurt var den första institutionella hemmiljön för Frankfurtskolan och kritisk teori. Institutet grundades 1923 av den tyske marxisten Felix Weil.

Frankfurtskolan syftar i första hand på den grupp akademiker som var involverade i Institutet för socialforskning vid Frankfurts Universitet som grundades 1923. Kända teoretiker inkluderar Theodor Adorno, Max Horkheimer, Ernst Bloch, Walter Benjamin, Erich Fromm, Herbert Marcuse, Wolfgang Fritz Haug och Jürgen Habermas. Efter det nazistiska maktövertagandet tvingades institutet fly Tyskland och etablerade sig i New York år 1934, där det knöts an till Columbia University.

Ett av de första av Frankfurtsskolans framstående verk som använde sig av marxistiska kategorier för att analysera kultur var Adornos Om populärmusik, som publicerades i institutets tidskrift Studies in Philosophy and Social Sciences 1941. Adorno oroade sig för det hot mot den individuella konstnärliga uttrycket som han ansåg följde av populärkulturens standardisering. Han skrev att populärmusik, till skillnad från "seriös musik", var "helt antagonistiskt till individualitetens ideal i ett fritt, liberalt samhälle".[24] Ett annat exempel är Adornos och Horkheimes "Enlightment as mass deception", som ursprungligen publicerades som ett kapitel i Upplysningens dialektik (1947), där de båda författarna argumenterade för att kulturen förstärkte "kapitalismens absoluta makt".[25]

Vid krigsslutet återvände flera av Frankfurtskolans medlemmar till Väst- och Östtyskland. Adorno och Horkheimer flyttade år 1953 tillbaka till Frankfurt och återupprättade institutet. I slutet av 1950-talet och under det tidiga 1960-talet skapade ett återuppstått intresse för marxismen en ny generation av marxister som ägnade sig åt att analysera frågor som de nya typer av kulturella förvandlingar som ägde rum under den fordisktiska kapitalismen och hur nya typer av populärmusik och populärkonst påverkade traditionella kulturer. Den kritiska teorin, som kom att bli Frankfurtskolans mest bestående bidrag till eftervärlden, blev efterhand allt mer populär på de västerländska universiteten.[26]

Birminghamskolan och kulturvetenskapen[redigera | redigera wikitext]

Arvet efter Frankfurtskolan och Antonio Gramscis teorier om den kulturella hegemonin kom att spela en särskilt viktig roll under 1960-talet och fick en avgörande betydelse för uppkomsten av kulturvetenskapen. Enligt Douglas Kellner var kulturmarxisternas inflytande särskilt starkt bland kulturvetare i Storbritannien, framför allt inom den grupp akademiker som samlades kring Centre for Contemporary Cultural Studies i Birmingham, den så kallade Birminghamskolan.[17]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Berkowitz, Bill (2003), "Reframing the Enemy: ‘Cultural Marxism’, a Conspiracy Theory with an Anti-Semitic Twist, Is Being Pushed by Much of the American Right." Intelligence Report. Southern Poverty Law Center, Summer. http://web.archive.org/web/20040207095318/http://www.splcenter.org/intel/intelreport/article.jsp?aid=53&printable=1
  2. ^ [a b c d e] Jay, Martin (2010), "Dialectic of Counter-Enlightenment: The Frankfurt School as Scapegoat of the Lunatic Fringe". Salmagundi (Fall 2010-Winter 2011, 168–169): 30–40.
  3. ^ "Mainstreaming Hate: A key ally of Christian right heavyweight Paul Weyrich addresses a major Holocaust denial conference," Intelligence Report, Fall 2002
  4. ^ [a b] [Merquior, J.G. (1986). Western Marxism, University of California Press/Paladin Books, ISBN 0586084541
  5. ^ Lind, William S. (2008). Who stole our culture?
  6. ^ Grumke, Thomas (2004). “Take this country back!” i Die Neue Rechte - eine Gefahr für die Demokratie?, s. 175-181. Vs Verlag, 2004. ISBN 3810041629.
  7. ^ Atkins, Steven E. (2011). Encyclopedia of Right-Wing Extremism In Modern American History. ABC-CLIO. Sid. 108. ISBN 1-59884-350-8. http://books.google.com/books?id=X7ad8GzRf0QC&pg=PA108. 
  8. ^ "New Dark Age: Frankfurt School and 'Political Correctness'", Schiller Institute
  9. ^ Jay (2010) notes that Daniel Estulin's book cites this essay and that the Free Congress Foundation's program was inspired by it.
  10. ^ Michael Minnicino (1994), Freud and the Frankfurt School (Schiller Institute 1994), part of "Solving the Paradox of Current World History", a conference report published in Executive Intelligence Review
  11. ^ Lind, William S., "What is 'Political Correctness?," Essays on our Times, Free Congress Foundation, Number 43, March 1997.
  12. ^ Raehn, Raymond V., "The Historical Roots of 'Political Correctness,'", Essays on our Times, Free Congress Foundation, Number 44, June 1997.
  13. ^ The Origins of Political Correctness: An Accuracy in Academia Address by Bill Lind. Paper presented at 13th annual summer conference of Accuracy in Academia, July 1998.
  14. ^ Beirich, Heidi and Hicks, Kevin (2009), "White Nationalism in America", in Perry, Barbara (2009, ed.), Hate Crimes: Understanding and defining hate crime. Greenwood Publishing Group, pp118-9
  15. ^ Lind, William S. (ed, 2004), Political Correctness: A Short History of an Ideology, Free Congress Foundation, November 2004.
  16. ^ [a b] The Origins of Political Correctness: An Accuracy in Academia Address by Bill Lind http://www.academia.org/lectures/lind1.html
  17. ^ [a b] Kellner, Douglas. "Cultural Marxism and Cultural Studies,"http://www.gseis.ucla.edu/faculty/kellner/essays/culturalmarxism.pdf, circa 2004.
  18. ^ Kellner, Douglas. "Herbert Marcuse," Illuminations, University of Texas, http://www.uta.edu/huma/illuminations/kell12.htm.
  19. ^ Gottfried, Paul (2004). The Strange Death of Marxism: The European Left in the New Millennium. University of Missouri Press, 2005. 0-8262-1597-1.
  20. ^ Gottfried, Paul (2011). Yes Virginia Dare, There Is A “Cultural Marxism”
  21. ^ Svenska Dagbladet (2011), Säpo granskar terrormanifest
  22. ^ Berkowitz, Bill (2001), ‘Cultural Marxism’ Catching On
  23. ^ Ehnmark, Anders En stad i ljus - Antonio Gramscis slutsatser, Norstedts, Stockholm 2005.
  24. ^ Tillgänglig online på svenska: Marxists.org. Ursprungligen publicerad i: Studies in Philosophy and Social Science, New York: Institute of Social Research, 1941, IX, 17-48.
  25. ^ Adorno, Theodor W. & Horkheimer, Max. "Enlightment as mass deception" Dialectic of Enlightenment. London: Verso, 1979, 120-167 (ursprungligen publicerad som: Dialektik der Aufklärung. Amsterdam: Querido, 1947). Tillgänglig online: Marxist Internet Archive.
  26. ^ Jürgen Habermas (1962 trans 1989) The Structural Transformation of the Public Sphere: An Inquiry into a category of Bourgeois Society, Polity, Cambridge.