Kungälv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kungälv (olika betydelser).
Koordinater: 57°52′N 11°59′Ö / 57.867°N 11.983°V / 57.867; -11.983
Kungälv
Tätort
Centralort
Kungälv sett från Bohus fästning
Kungälv sett från Bohus fästning
Land  Sverige
Landskap Bohuslän
Län Västra Götalands län
Kommun Kungälvs kommun
Församlingar Kungälvs församling, Ytterby församling, Kareby församling
Koordinater 57°52′N 11°59′Ö / 57.867°N 11.983°V / 57.867; -11.983
Area 1 152,33 hektar
Folkmängd 22 768 (2010)[1]
Befolkningstäthet 19,76 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
Postort KUNGÄLV
Postnummer 442 XX
Riktnummer 0303
Tätortskod 4452
Sweden Västra Götaland location map.svg
Red pog.svg
Tre kungar. Staty av Arvid Källström

Kungälv är Bohusläns sydligaste tätort belägen 20 km norr om Göteborg där Göta älv förgrenas i Nordre älv. Kungälv är centralort i Kungälvs kommun, Västra Götalands län. Staden passeras av motorvägen på E6, och har en station på Bohusbanan i Ytterby, 4 km väster om centrum.

Kungälv var förr centralort för södra Bohuslän och säte för regionala myndigheter och institutioner såsom lasarett och läroverk. Under senare delen av 1900-talet har den fått konkurrens av den starkt expanderade industriorten Stenungsund.

Kungälv är hemort för Nordiska folkhögskolan.

Innehåll

Historia [redigera]

Staden låg ursprungligen 3 km längre västerut vid Nordre älv, och hette då Kongahälla. Det äldsta kända belägget på namnet Kungahälla är då den engelske munken och historieskrivaren Ordericus Vitalis i mitten av 1130-talet i en förteckning tar upp namnet Coneghella i en förteckning över norska städer. I den ungefär samtida Roskildekrönikan förekommer namnformen Cunnunchelde[2]. Namnet förekommer även i isländska litteraturen såsom Njáls saga från slutet av 1200-talet och Heimskringla, författat omkring 1230[3], där de tidigaste händelserna utspelar sig redan på 960-talet.[4] Säkra arkeologiska fynd finns först dock från 1100-talet[5], och de isländska sagornas berättelser om Kongahällas storhet under vikingatiden anses numera som litterära konstruktioner.[6]

Som kungsgård är Kungahälla sannolikt äldre än 1100-talet.[7]

Den modernare namnformen Kongälv, senare alltså Kungälv, förekommer först omkring år 1500.[8]

Enligt Snorre Sturlasson ska Kongahälla ha varit platsen för trekungamötet 1101, då de nordiska kungarna slöt ett fredsavtal. Därefter ska kung Sigurd Jorsalafarare ha gjort den till en av Norges främsta städer. Till minne av mötet restes Arvid Källströms staty Tre kungar på Nytorget 1959.

Redan 1135 jämnades emellertid staden med marken av venderna. Kongahälla återuppbyggdes, men skulle förstöras fler gånger: 1368 brändes den ner av hanseaterna, och svenskarna brände ner den 1563 och 1612.

Kungahälla erhöll privilegier, dagtecknade Kungsbacka den 30 juli: "Wi Kristoffer, med Guds nåd Danmarks, Norges, Sveriges, Wendes och Göta konung, Pfalzgreve vid Rhein och härtig i Bayern, göre veterligt alle män, att vi av vår synnerhga gunst och nåd hava tagit och undfångit, och taga och undfå med detta vårt öppna brev våra älskliga borgare i vår köpstad Kunghälla, och allt deras gods, hjon och tjänare uti vårt konungsliga värn, hägn, tröst och beskärm, att försvara och fördagtinga till alla rätta mål, och uppå det att förenämnde vår köpstad. Kunghälla må desto ytterligare förbättras, så unne vi dem ..."[9]

1614 flyttades staden, som nu börjat kallas Ny-Kungälv, till Bagaholmen (nuvarande Fästningsholmen) på order av Kristian IV för att komma i skydd under Bohus fästning.[10] Det hindrade inte Sverige att 1645, under Hannibalsfejden, ännu en gång bränna ner den.

Ett antal byggnader började byggas upp utanför fästningsholmen under mitten av 1600-talet. Bland annat stadens fängelse som byggdes vid nuvarande Västra Gatan 3, och där källarvalven ännu finns kvar.[11]

Vid Freden i Roskilde 1658 blev Kungälv svenskt och förlorade omgående sin stapelrätt, det vill säga rätt att bedriva utrikeshandel.

Vid denna tid hade Kungälv endast omkring 600-800 innevånare.[12]

Så gott som alla hus utmed Västra Gatan, och några veckor senare även Östra Gatan, brändes av svenska militären 1676 under Gyldenløvefejden för att förhindra att den dansk-norska hären som närmade sig skulle få fäste.[13]

Detta påskyndande den flyttning av staden från dess plats direkt under fästningen till sin nuvarande som inletts vid mitten av 1600-talet, och flytten var slutförd omkring 1680.[14]

Vid mitten av 1700-talet fick Kungälv ett uppsving tack vare det bohusländska fiskets uppblomstring. Mellan 1751 och 1805 ökade innevånarantalet från omkring 600 till 1050 personer.[15]

År 1762 fick staden tillbaka sin stapelrätt.

Under Teaterkriget 1788 marscherade norska trupper ner genom Bohuslän, och prins Karl av Hessen hade under de följande fredsförhandlingarna sitt högkvarter i Kungälv.[16] Bohus fästning hade upphört som rustad försvarsanläggning 1786.

Bohus fästning
Kungälvs kyrka
Västra gatan i Gamla stan
Kastellegården vid Nordre älv, där staden Kongahälla en gång låg
Ytterbyvägen

Industrialisering [redigera]

Kungälv var länge Bohusläns minsta stad - först på 1910-talet gick den om Marstrand - med jordbruk som främsta näring. Den började industrialiseras 1875 då Kungälvs glasbruk startade, för att läggas ner 1956. Göteborgs Kex AB - stadens mest kända fabrik - grundades 1888 och är än idag en av de viktigaste arbetsgivarna. Mellan 1909 och 1982 tillverkade ABC-fabrikerna (AB Bröderna Claesson) sport- och fritidsutrustning, bland annat skridskor och tält.

Administrativa tillhörigheter [redigera]

Kungälvs stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Bebyggelsen kom också att expandera in i Ytterby socken/landskommun och Kareby socken/landskommun. 1952 införlivades Rödbo socken/landskommun som dock 1974 överfördes till Göteborgs kommun. 1971 uppgick stadskommunen i Kungälvs kommun med Kungälv som centralort.[17]

I kyrkligt hänseende har Kungälv alltid hört till Kungälvs församling med delar i Ytterby församling och Kareby församling.[18]

Orten ingick till 1928 i domkretsen för Kungälvs rådhusrätt för att därefter till 1948 ingå i Inlands södra tingslag, därefter till 1955 i Inlands tingslag och sedan till 1971 i Hisings, Sävedals och Kungälvs tingslag. Från 1971 till 2006 ingick orten i Stenungsunds tingsrätts domsaga och från 2006 till 2009 i Mölndals tingsrätts domsaga och den ingår från 2009 i Göteborgs tingsrätts domsaga.[19]

Befolkningsutveckling [redigera]

Befolkningsutvecklingen i Kungälv 1960–2010[20]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
 6 310
1965
  
 9 365
1970
  
 11 621
1975
  
 12 764
1980
  
 16 693
1990
  
 18 740 963
1995
  
 20 181 1 035
2000
  
 20 454 1 070
2005
  
 21 139 1 096
2010
  
 22 768 1 152
Anm.: Sammanvuxen med Ytterby 1980



Bebyggelse [redigera]

Kungälvs bebyggelse var förr koncentrerad till Västra gatan och Östra gatan, som till stor del har kvar sin gamla småstadsbebyggelse. Under 1900-talets expansion har centrum förskjutits västerut till Västra tullen, vars namn ännu lever kvar.

Staden har vuxit ytterligare västerut, så att tätorten numera även inbegriper stationssamhället Ytterby, beläget vid Bohusbanan.

Kyrkor [redigera]

Utbildning [redigera]

Kungälvs kommun har 22 grundskolor, varav 7 är friskolor. Gymnasieskolan Mimers Hus ligger i centrala Kungälv och är uppdelad i 5 olika enheter; Nord, Syd, Väst, Öst och "Trekungagymnasiet".

Sevärdheter [redigera]


Idrott i Kungälv [redigera]

Idrottshallar [redigera]

  • Mimershallen
  • Kastellegårdshallen
  • Kungälvs idrottshall
  • Munkegärdehallen (används av skolor i Munkegärdeområdet och är hemmahall för Marstrands Innebandy)

Kända personer från Kungälv [redigera]

Question book-4.svg
 Om personerna i denna lista verkligen har en relation till detta område behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Om uppgifter i personartiklarna, efter kontroll, visar på en relation till orten, kan mallen tas bort (2013-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan.

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ fynd: tidskrift för Göteborgs arkeologiska museum och Fornminnesföreningen i Göteborg, [2/87], red. Stina Andersson, Stefan Kihlberg, Görgen Månsson, Sören Nancke-Krogh, Göteborg 1987 ISSN 0282-7301, s. 7, 39
  3. ^ Nationalencykopedin multimedia plus, 2000
  4. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län V : Ortnamnen i Inlands södra härad jämte Kungälvs och Marstrands städer, red. Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Göteborg 1939, s. 111f
  5. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 320 
  7. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  8. ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län V : Ortnamnen i Inlands södra härad jämte Kungälvs och Marstrands städer, red. Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Göteborg 1939, s. 111f
  9. ^ Bohusläns historia, del I, Wilhelm Berg, Göteborg 1912, s. 440
  10. ^ K o H Berg sid 28
  11. ^ K o H Berg sid 62
  12. ^ Nationalencyklopedin, multimeida plus, 2000
  13. ^ K o H Berg sid 68
  14. ^ Nationalencyklopedin, multimeida plus, 2000
  15. ^ Nationalencyklopedin, multimeida plus, 2000
  16. ^ K o H Berg sid 98
  17. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  18. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012. 
  19. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Stenungsunds tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  20. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Källor [redigera]


Vidare läsning [redigera]

Externa länkar [redigera]


v • d • r
Kungälvs kommun i Västra Götalands län
Tätorter
Aröd och Timmervik (del) · Diseröd · Duvesjön · Kareby · Kode · Kungälv · Kärna · Marstrand · Tjuvkil
 Kungälvs kommuns vapen
Småorter
Övriga orter
Ytterby (del av tätorten Kungälv)
Församlingar
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kungälv&oldid=21546231"