Kung Valdemars jordebok

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kung Valdemars jordebok (da. Kong Valdemars jordebog, lat. liber census daniæ) är en urkund på latin från 1231 som bland annat innehåller en matrikel över vilka som ägde jord i dåtidens danska välde. Den upprättades på initiativ av kung Valdemar Sejr. Jordeboken är en viktig historisk källa där många orter i nutidens Danmark, Tyskland, Sverige och Estland nämns i skrift för första gången.

Jordeboken omfattar ett antal separata handskrifter, bland annat "huvudstycket" om kungens avgifter från län och handelsplatser, en påvelängd, en kungalängd, en broderlista, en Hallands-, en Femern- och en Falsterlista, två Estlandslistor, en lista övar alla danska öar, stadgar för munkar av benediktinorden, färdbeskrivningen "det danska itinerariet" från Blekinge till Tallinn, en färdbeskrivning från Jylland till Akko i dagens Israel, med mera.

Jordeboken inköptes mot slutet av 1600-talet i Köpenhamn av den svenske språkforskare och orientalisten Johan Gabriel Sparfwenfeldt. Boken delades snart av okänd anledning i två delar, och hopfogades inte förrän under 1800-talet vid Kungliga biblioteket i Stockholm. Boken överlämnades 1929 till det danska Rigsarkivet.