Kungariket Skottland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kungariket Skottland
Engelska: Kingdom of Scotland

843–1707
Flagga Vapen
Valspråk: In My Defens God Me Defend
Kingdom of Scotland.PNG
Huvudstad Edinburgh
Språk Skotsk gaeliska, Lågskotska, Fonnordiska, Pictishska, Cumbriska, Franska[1], Skotsk engelska[2]
Statsskick Monarki
Bildades 843


Upphörde 1 maj 1707


Valuta Skotskt pund

Kungariket Skottland (engelska: Kingdom of Scotland, skotsk gäliska: Rìoghachd na h-Alba, lågskotska: Kinrick o Scotland) var en suverän stat i Nordeuropa som existerade från 843 till 1707. Riket omfattade en tredjedel av ön Storbritannien och delade landgräns i söder med Kungariket England. År 1603 blev Jakob VI av Skottland kung av England då Skottland gick i personalunion med England. År 1707 förenades de två rikena i realunion och bildade Kungariket Storbritannien, enligt villkoren i unionsakterna.

Sedan England hade erövrat Berwick 1482 (efter annekteringen av de Norra öarna från Norge 1472) har kungariket Skottlands territorium motsvarat det nuvarande Skottlands, begränsat av Nordsjön i öster, Atlanten i norr och väster samt Nordkanalen och Irländska sjön i sydväst. Bortsett från fastlandet bestod kungariket Skottland av över 790 öar.

Huvudstaden Edinburgh föregicks av städerna Scone, Dunfermline och Stirling som landets huvudstad. Folkmängden i kungariket Skottland 1701, sex år före godkännandet av unionsakterna, var cirka 1,1 miljoner innevånare.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Devine, Tom; Clive Lee, George Peden (2005) (på engelska). The Transformation of Scotland: The Economy Since 1700. Edinburgh University Press. Sid. 129. ISBN 978-0748614332