Kunglig Majestät
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kunglig Majestät, vanligen förkortat Kungl. Maj:t eller K.M:t, var i Sverige under 1809 års regeringsform (åren 1809–1974) benämningen på det statsorgan som idag i de flesta sammanhang motsvaras av regeringen (i det sammanhanget även benämnt Konungen i Statsrådet) men också den högsta domsmakten - Högsta domstolen och Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) - och som fattade beslut i Konungens namn.
I rent formell mening var det kungen (i dennes frånvaro kronprins eller prinsregent) som fattade alla regeringsbeslut efter att kungens utnämnda rådgivare (statsråden) föredragit ärenden inför denne i konselj, men med tiden kom kungens medverkan att stegvis övergå från en reell maktposition till ett de facto ceremoniellt deltagande.
I 1809 års regeringsform används benämningen enbart i inledningen, i presentationen av lagtextens namn, men användes trots det ofta i andra lagtexter och dokument som beteckning för regeringsmakten så länge denna regeringsform var i kraft. Benämningen finns också med i 1719 års regeringsform, 1720 års och 1772 års regeringsformer som benämning på konungen och konungamakten och används i dem flitigt som beteckning, till skillnad från i 1809 års regeringsform.
Benämningen användes i alla beslut och dokument som utfärdades av statsrådet och även i alla de utslag och domar som utfärdades av Högsta domstolen, som under denna tid ansågs utöva kungens domsrätt (1809 års RF § 17), liksom även i utslag från Regeringsrätten och Kammarrätten (för Kammarrätten dock bara i de mål där denna domstol var sista instans). Detta var en kvarleva från det gamla riksrådet, vars ena avdelning, Justitierevisionen, hade fungerat som högsta instans i rättsväsendet sedan medeltiden med mindre justeringar under 1600-talet. Så var det ända fram tills Gustav III avskaffade rådet 1789. Istället inrättades dagens Högsta domstol.
Benämningen kan härledas till 1500-talet, då Erik XIV antog titeln Majestät, liksom alltfler kungar under den tiden gjorde. Det var ursprungligen en titel som den tysk-romerske kejsaren hade och som hade sitt ursprung i den romerske kejsarens titulatur. Ordet majestät är ursprungligen latin och betyder "storhet" (Maiestas, böjs Maiestat-). "Kunglig" lades till för att skilja den kungliga majestättiteln från den kejserliga majestättiteln.